Sånglogopeden

Logopedi och sång i en sällsynt nördig blandning. Bloggen som mixar aktuell forskning med vedertagen kunskap och intressanta spaningar.

Sånglogopeden är en populärvetenskaplig blogg som drivs av mig, Hanna Norman, sångerska och legitimerad logoped. Syftet med bloggen är att lyfta aktuell forskning kring röst, sång och logopedi och att koppla teori till praktik – och inte minst tvärtom! Förhoppningvis intresserar den sångare, sångpedagoger, logopeder, logonomer, skådespelare, retoriker och den allmänt röstintresserade. Här finner du nördiga djupdykningar i vanliga och ovanliga röstrelaterade fenomen. Sedan starten 2021 har bloggen haft nästan 40 000 visningar, och vi hoppas på många, många fler. Jag föreläser regelbundet kring bloggen och de spännande ämnen som jag skriver om. Är du intresserad av en föreläsning, workshop eller privatlektion? Under fliken Föreläsning & privatlektion i menyn hittar du olika möjligheter. Läs gärna mer där och kontakta mig.
Nedan hittar du samtliga inlägg. Saknar du ett inlägg om något speciellt? Tipsa mig! Kanske skriver jag om just ditt ämne nästa gång! Jag rekommenderar varmt att du går med i Sånglogopedens e-postlista. Då blir du först med att ta del av nya inlägg. Fyll i din e-postadress i formuläret här under så håller du dig uppdaterad. Välkommen!

• Facebook
• Instagram
• WordPress

---

Alla inlägg

---

inlägg 1:2021.

Vi måste prata om rörfonation.

Tänk att sextio år gammal finsk forskning blivit hett igen. Professor Antti Sovijärvi (1912-1995), var fonetikprofessorn som uppfann begreppet rörfonation; att fonera (ljuda) i ett rör, rakt ut i luften eller med röret nedsänkt i vatten. Från början användes rörfonation som röstträning för barn som besvärades av nasalitet (luften måste riktas oralt, alltså i munnen, annars kommer ju inga bubblor), men efterhand insåg en att de positiva effekterna kunde göra nytta vid en rad andra röstbesvär. Idag rekommenderar logopeder rörfonation vid fonasteni (rösttrötthet), funktionell dysfoni (heshet som grundar sig i själva röstbeteendet), stämbandsknottror (kallas även ”knutor”) och vid stämbandspareser (förlamningar, oftast efter en stroke eller lokal skada). Forskare ser också positiva effekter hos patienter med neurologisk sjukdom såsom Parkinson. Även sångvärlden har fått nys om de goda effekterna vid rörfonation och idag har var och varannan professionell sångare ett glas- eller silikonrör hemma.

Semi-Occluded Vocal Tract Exercises

Den engelska termen SOVTE, Semi-Occluded Vocal Tract Exercises, innebär röstövningar där vi skapar olika förträngningar i eller förlängningar av talröret (avståndet mellan stämbanden och läpparna). Det kan vara läpp- och tungvibrationer eller att fonera genom någon form av rör. Det finns olika längder på fonationsrör och val av rör kopplas till talrörslängd. alltså individens avstånd mellan stämband och läppar. Detta överensstämmer relativt väl med individens röstkategori. Beträffande glasrör rekommenderas således 24-25 cm för barn (ja, även barn rörfonerar), 26 cm för sopran och tenor, 27 cm för mezzosopran och baryton samt 28 cm för alt och bas. Vissa silikonrör är ännu längre. Forskning visar dock att rörets diameter har större betydelse för rörfonationens effekt än längden. För barn brukar diametern vara 8 mm och för vuxna 9 mm. Det finns två sätt att rörfonera. Vid båda fonerar du i ett rör med ena änden innanför läpparna, vilket gör att röret blir till hälften ockluderat (blockerat, stängt). Du kan, som sagt, fonera med den andra änden av röret rakt ut i luften eller nedsänkt i vatten.

Resonance Tube Phonation with the free end in Water

Sänker du ner den andra änden av röret i vatten är den engelska termen Resonance Tube Phonation with the free end in Water, RTPW.  Vid RTPW bör vattenbehållaren kunna rymma ca sju dl vatten och vattenpelaren ska vara ca 10 cm. Röret ska hållas ca två cm under vattenytan (lägre vid vissa röststörningar). 

Ofta när en hör sångare tala om rörfonation syftar de just på RTPW. Det finns en massa tips och tricks kring RTPW på bloggar och Youtube, och ibland utlovas både det ena och det andra; ”du kommer att lära känna din röst bättre” (ja, jovisst…), ”din röst kommer att bli tekniskt fulländad” (really?) och, min favorit, ”du kommer att få bättre självförtroende” (tack, då tar jag två). 

Så varför måste vi prata om rörfonation?

Jo, för även om fler och fler både anammar och rekommenderar metoden verkar det mindre känt exakt vad som händer i kroppen när vi rörfonerar. Och vad händer? Vid exempelvis RTPW händer en massa saker;

• Larynx (struphuvudet) sänks, det vill säga får en lägre vertikal position. Det finns flera teorier kring hur detta kommer sig, såsom att rörfonation verkar så avspännande för de laryngeala musklerna att larynx sjunker. Eftersom sänkningen tycks korrelera (överensstämma) med ökande vattendjup är det dock sannolikt att vattnets mottryck mekaniskt trycker larynx nedåt. När larynx sänks tenderar de laryngeala musklerna och stämbanden spänna av i större utsträckning. Detta är att eftersträva om vi vill besväras av ett uppressat larynx med hyperfunktionell, pressad röst. 

• Velum, alltså mjuka gommen, sluter tätare upp emot näshålan. Det orala trycket blir mer framstående, det vill säga att luften strömmar endast ut ur munnen (här kommer metodens ursprungliga syfte in, de nasala barnen).

• Individer som deltagit i studier kring rörfonation har uppgett att vattnets mottryck ger en behaglig ”massage” av stämbanden.

• Kollisionströskeltrycket, det vill säga det lägsta subglottiska tryck (lufttrycket från lungorna under stämbanden) som krävs för att stämbanden ska mötas, (eller ”kollidera”, if you will), höjs. Detta var oväntat i den aktuella studien eftersom forskarna hypotiserat att rörets ringa diameter – i jämförelse med luftrörets – istället skulle behöva ett lägre tryck för att påverka fonationen. En möjlig förklaring som anges är att massageeffekten vid rörfonation leder till ökad blodgenomströmning (vilket ju all massage gör) i stämbanden , vilket i sin tur leder till ökad stämbandsmassa och styvare stämband. Detta skulle då kunna påverka muskelarbetet kring stämbandsvågen och leda till behovet av ett högre tryck för att uppnå stämbandskollision. Dessa specifika förhållanden, i kombination med ökad stämbandsmassa, tros även påverka stämbandens kontaktyta och därigenom slutningen. 

• I perceptuella bedömningar, det vill säga att experter lyssnat på röster före och efter rörfonation, har man funnit bättre röstkvalitet (tyvärr inte specificerat i olika röstparametrar) efter att individen rörfonerat, samt större stabilitet i rösten.

• Rörfonation kan påverka formanterna, det vill säga – mycket kortfattat – de frekvenser i rösten som trivs och svänger tillsammans. Att fonera i rör har visat sig sänka första formanten (en brukar säga att första, andra, tredje, fjärde och femte formanten har betydelse för klangen och resonansen tal- och sångrösten). En sänkning av första formanten, vilken är starkt korrelerad med tungans och käkens position i höjdled – i detta fall liten käköppning, ökar flödet genom stämbanden genom förändringar i lufttrycket under och mellan stämbanden. På detta sätt ökar energin i rösten utan att röstintensiteten (volymen) behöver höjas. Då blir röstanvändningen mer ekonomisk vilket minskar ansträngningen för röstapparaten. Formanter kommer jag att skriva mer om i ett kommande inlägg!

• Du får direkt visuell feedback på ditt röstflöde. Alltså, om du har ett för lågt subglottalt tryck blir bubblorna inte jämna och energiska. Om du har ett för högt subglottalt tryck kommer bubblorna istället skvätta vattnet över kanterna. Om du har en stor hyperfunktion, alltså pressad adduktion (stämbandsslutning) kommer bubblorna tappa i flöde eftersom du får ut mindre luft genom stämbanden. Kort sagt ger rörfonation dig en kvitto på vad du behöver förändra i din röstproduktion. 

mirakelkur

Så rörfonation är till stor del den mirakelkur som den verkar vara. Om du gör rätt. Olika användare verkar göra på ganska många olika sätt. Det är bara det att alla de här fiffiga effekterna som fastslagits inom forskningen, de har man sett under de specifika förhållanden man har forskat på. Det betyder att det är fullt möjligt att det går lika bra att slänga ner ett sugrör i en läskflaska och bubbla på. Men inget vet att det är så, för ingen har – såvitt jag vet – forskat på det. Jag som logoped kan alltså inte rekommendera annat än det jag vet har god effekt. En ny studie som tittar just på olika typer av vattenbehållare och dess påverkan på vattentrycket (där jag deltar som bubblare) är faktiskt på gång och den ser jag mycket fram emot. Till dess håller jag mig till mina trökiga plastlådor och glasrör. 

Men tack kära grannland för hela grejen! Hyvä Soumi!

---

Referenser

Enflo, L., Sundberg, J., Romedahl, C., & McAllister, A. (2013). Effects on vocal fold collision and phonation threshold pressure of resonance tube phonation with tube end in water. Journal of speech, language, and hearing research : JSLHR, 56(5), 1530–1538. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1044/1092-4388(2013/12-0040)

Guzman, M., Laukkanen, A. M., Krupa, P., Horáček, J., Švec, J. G., & Geneid, A. (2013). Vocal tract and glottal function during and after vocal exercising with resonance tube and straw. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 27(4), 523.e19–523.e5.230000000000001E34. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/j.jvoice.2013.02.007

Paes, S. M., Zambon, F., Yamasaki, R., Simberg, S., & Behlau, M. (2013). Immediate effects of the Finnish resonance tube method on behavioral dysphonia. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 27(6), 717–722. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/j.jvoice.2013.04.007

Simberg, S., & Laine, A. (2007). The resonance tube method in voice therapy: description and practical implementations. Logopedics, phoniatrics, vocology, 32(4), 165–170. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1080/14015430701207790

Titze I. R. (2006). Voice training and therapy with a semi-occluded vocal tract: rationale and scientific underpinnings. Journal of speech, language, and hearing research : JSLHR, 49(2), 448–459. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1044/1092-4388(2006/035)

Wistbacka, G., Andrade, P. A., Simberg, S., Hammarberg, B., Södersten, M., Švec, J. G., & Granqvist, S. (2018). Resonance Tube Phonation in Water-the Effect of Tube Diameter and Water Depth on Back Pressure and Bubble Characteristics at Different Airflows. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 32(1), 126.e11–126.e22. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/j.jvoice.2017.04.015

Wistbacka, G., Sundberg, J., & Simberg, S. (2016). Vertical laryngeal position and oral pressure variations during resonance tube phonation in water and in air. A pilot study. Logopedics, phoniatrics, vocology, 41(3), 117–123. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.3109/14015439.2015.1028101

---

---

---