Inlägg 4:2021

Vi måste prata om resonans.

Resonant voice therapy – resonansterapi för rösten. Låter det flummigt? Det är det inte. Resonans betyder återklang, gensvar och medsvängning. En resonant röst definieras som en obehindrad röstproduktion med en vibrerande känsla i ansiktet. Intrycket av lätthet och vibration kan upplevas av såväl talare/sångare som lyssnare. Var i ansiktet är det då det ska resonera, eller återklinga? I ansiktets hålrum eller resonansrum, det vill säga näshålan och bihålorna. Området kallas ibland ”masken” och har beskrivits som ”främre delen av näs- och ögonregionen, det vill säga den del som man täcker med en ansiktsmask på maskerad”.

huvudklang?

Somliga kallar detta för ”huvudklang” vilket till viss del kan stämma men i många fall attribueras begreppet huvudklang andra egenskaper såsom ”luftig”, ”tunn” eller ”svag”. Begreppet huvudklang tycks även ha olika betydelse för olika professionella röstanvändare, exempelvis synonymt med ”register”. 

RÖSTkvalitet

I själva verket ses resonans snarare som en röstkvalitet än ett specifikt register eller omfång. Röstforskaren Ingo R. Titze beskriver den resonanta rösten som vare sig pressad eller luftig. Vid hyperadducerad, pressad röst bedöms produktionen vara ansträngande och potentiellt skadlig medan den hypoadducerade, luftiga rösten bedöms ofarlig att producera men kraft- och klanglös. Den resonanta rösten beskrivs istället som en ideal mix av laryngeal adduktion (slutning) någonstans mellan press och läckage. Det ger den ett gott ratio mellan produktion och kostnad, det vill säga hur mycket kraft som flödar ut ur munnen givet kraften som uppslukats i stämbandsvävnaden. 

Kärt barn har många namn

Röstterapi med inriktning på resonans har beskrivits med olika namn i litteraturen. Det har kallats Resonant Voice Therapy, Lessac-Madsen Resonant Voice therapy, Resonance Therapy, Humming och Y-Buzz. I detta inlägg kommer jag gemensamt att kalla metoderna för Resonant Voice Therapy, RVT, trots att de kan skilja sig åt till viss del. Övningarna i RVT utgår ofta ifrån produktion av nasalerna /m/, /n/ och /ng/ (språkljud med näsan som artikulationsplats, pröva att säga en nasal när du håller för näsan så får du se), trills (rullande /r/ i glissando) samt främre, tonade frikativor som /v/ och /j/. Talaren ombeds känna på sitt ansikte över de berörda hålrummen och uppleva vibrationerna som skapas. Vibrationerna tjänar sedan som ett mål för placeringen, eller projektionen av rösten. 

klinisk betydelse

RVT används framgångsrikt i logopedbehandling vid flera röststörningar såsom stämbandsknottror, fonasteni (rösttrötthet), laryngit och stämbandsförlamning. En resonansrik röst anses vara ett mål vid logopedintervention på grund den skonsamma och ändå lönsamma röstproduktionen. Tekniken anses maximera vokal output samtidigt som den minimerar stämbandsvibrationernas påverkan på vävnaden och därigenom minskar risken för stämbandsskador. Forskning pekar till och med på att tekniken möjligen underlättar läkning av vävnadsskador mer effektivt än vad röstvila gör. RVT används även i feminiserande röstbehandling för transkvinnor. Manipulation av artikulatorerna, såsom läppspridning och främre tungplacering, påverkar formanterna (formanter skrev jag lite om i inlägget kring rörfonation, ett kommande inlägg berör det mer) och leder till en mer feminin röstresonans. Talmaterialet i behandlingen är ofta resonansrikt, det vill säga med stor andel nasaler och språkljud med främre tungplacering, exempelvis ”Ninni leker med sin nalle.”

RVT i sång

Röstfriska sångare då? Visst pratar vi om resonans även där? På nätet finns mängder av tutorials kring ”mask resonance” och ”mask singing” och även om flera – utan att nämna det – samtidigt använder strategier såsom twang, komprimerad munhåla och högt engagemang i stämbandsmusklerna lyckas många hitta en bärig, klar och just resonansrik röst. Några coacher pratar om resonansen i ansiktets hålrum och andra beskriver en mental bild av att placera rösten någonstans mellan näsbenet och ögonbrynen vilket leder till en främre artikulation (där tungan har en främre placering) precis som ofta är fallet vid RVT.

Så varför måste vi prata om resonans?

Jo, för de lärde tvistar kring huruvida vi kan placera våra vokaler någonstans alls vid tal eller sång. Är vi bara helt utlämnade till vår anatomi? Att strukturer i ansiktet vibrerar vid resonansterapi råder inga tvivel om. I en kinesisk studie från 2014 mättes vibrationsnivåer över näsrygg, överläpp och larynx under produktion av nasalen /m/ samt vokalerna /a/, /i/, and /u/ före och efter RVT. Forskarna fann signifikant högre andel vibration i ansiktsstrukturerna, och då främst över näsryggen, efter behandling. 

Nasalen /m/ skapade, inte oväntat eftersom en nasal per se produceras genom näsan, mest vibrationer följd av vokalerna /i/ och /u/. Att /a/ generade mindre vibrationer kopplade forskarna till käköppningen. Vid /a/ öppnar vi helt enkelt munnen mer. Vid /i/ och /u/ däremot, där orofarynx (mun och svalg) komprimeras blir produktionen mer semi occluded – till hälften ockluderat, stängt – vilket har visats sig öka intensiteten och effektiviteten i röstproduktionen, till exempel vid rörfonation. Forskarna menar att hummande och komprimerade vokaler underlättar en taktil känsla av vibration vid resonansterapi. Gott så. Och definitivt hjälpsamt för att skapa en mental bild av främre artikulation och produktion. Men resonansen då? Påverkar vibrationerna i ansiktet hur rösten resonerar? Nja, forskarna i den aktuella studien var noga med att understryka att resonansen inte mättes vare sig akustiskt (med mätinstrument) eller perceptuellt (att lyssna och skatta) och att koppling mellan ansiktsvibrationer och ökad resonans inte kunde fastställas. 

näshåla och bihålor

Sammanfattningsvis, saker i ansiktet vibrerar vid RVT. Då är det också lätt att dra slutsatsen att dessa strukturer även resonerar. Men som vi minns innebär ju resonans återklang och gensvar, alltså en förstärkning av vibrerande frekvenser (såsom i en röst). Emellertid menar Titze att såväl mjuka som hårda strukturer såsom ansiktsvävnader i själva verket är utmärkta för absorption och avledning av energier. Dessa skulle alltså istället dämpa energi. Vibration och resonans tycks tydligen inte vara samma sak? Näshålans påverkan i tal och sång beforskas ständigt. På grund av näshålans komplexa anatomi och naturliga återkommande förändringar i slemhinnan anses näsan vara en instabil resonator. Den mjuka gommen, velum, kan öppnas så att luft strömmar upp genom näsan. Det talas om hur stor den velofaryngela öppningen, VPO, är (alltså mjuka gommens port mellan svalget och näshålan).

När luft snarare strömmar genom näsan (med eller utan öppen mun) kallas detta nasalisering. Att nasalerna /m/, /n/ och /ng/ strömmar genom näsan vet vi, men vokalerna då? För vokalerna /o/, /a/, /ä/ och /i/ visade sig velofaryngeal öppning med påföljande nasalisering påverka såväl amplituden (ljudstyrkan) som den lägsta formanten, F1, i en studie av bland andra Johan Sundberg från 2021. Trots att bihålorna (sinus sphenoidal, sinus maxillary, and sinus frontalis) har akustisk kontakt med näshålan ansågs deras påverkan näsans resonans vara mycket liten.  Att varken näshåla eller bihålor bidrar till röstklangen föreslog den gode William Vennard år 1964 efter en häpnadsväckande studie. Fem manliga sångare tillät sina bihålor punkteras och fyllas med vätska, varefter näshålan sedan fylldes med bomull. Sångarna röntgades för att fastställa att hålorna var ordentligt fyllda. Inspelningar av sångstycken och vokaler gjordes med och utan ”stoppning” och inspelningarna skattades senare av sångvana lyssnare. Det kunde därefter fastställas att lyssnarna inte kunde avgöra vilka inspelningar som var gjorda med eller utan ”stoppning”, samt att experimentet var ”obekvämt” och för två deltagare ”smärtsamt”. Vennard beskrev ett undantag då sångarna med stoppning avslöjades, nämligen då nasalen /m/ producerades. Förlåt, två undantag: ”In some cases, drippage from the sinuses caused the singer to choke momentarily. These cases were readily recognized.”

röstekonomi

Så vad i RVT är det då som ger den röstekonomiska effekten? Titze ger oss svar. Han menar att vårt talrör, det vill säga utrymmet från stämbanden till läpparna, har en inneboende ”inertance”, tröghet. Trögheten i talröret kan göra att luft antingen accelererar eller minskar i hastighet. Då stämbanden vibrerar är det subglottala trycket (lufttrycket under glottis) högt och ökar då glottis öppnas. Detta ökar lufttrycket i glottis (mellan stämbanden) och hjälper till att dra stämbanden isär. Omvänt, då glottis ska stängas minskar trycket. Lufttrycket minskar nu i glottis vilket istället drar stämbanden samman. 

Detta, menar Titze, sker alltså inte på grund av Bernouilleeffekten (Googla sen) utan beror på talrörets tröghet. Fenomenet ger en feedback-mekanism mellan lufttrycket i talröret och stämbandsrörelserna som skapade trycket. Förstärkningen av stämbandsrörelsen – utan att muskulärt öka kraften – matar röstkällan (glottisvågen) med energi och stärker tonbildningen. På detta sätt sänks fonationströskeltrycket, det vill säga det lägsta tryck som krävs för att stämbanden ska fonera (ljuda), och det är detta som ger den ekonomiska röstproduktionen. Vi behöver helt enkelt jobba mindre för att stämbanden ska vibrera och rösten resonera. Titze menar vidare att när vi just hummar och producerar rullande /r/ och främre, frikativa ljud är munnen nästan, eller helt, stängd vilket i sin tur leder till förträngning av larynxtuben (hej, twang). Denna förträngning förstärker talrörets tröghet och är nyckeln till den lättarbetade, resonanta rösten vid RVT. 

masked singer

Så alla vinner. Vi kan lugnt fortsätta att ”placera” rösten i ”masken”, känna på våra vibrerande näs- och bihålor och arbeta mot en främre artikulerad, resonant tal- och sångröst. Det gynnar faktiskt röstekonomin. Men enligt Titze skapas effekten inte i ansiktet, utan i vårt tröga talrör. 

---

Referenser

Carew, L., Dacakis, G., & Oates, J. (2007). The effectiveness of oral resonance therapy on the perception of femininity of voice in male-to-female transsexuals. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 21(5), 591–603. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/j.jvoice.2006.05.005

Chen, S. H., Hsiao, T. Y., Hsiao, L. C., Chung, Y. M., & Chiang, S. C. (2007). Outcome of resonant voice therapy for female teachers with voice disorders: perceptual, physiological, acoustic, aerodynamic, and functional measurements. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 21(4), 415–425. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/j.jvoice.2006.02.001

Chen, F. C., Ma, E. P., & Yiu, E. M. (2014). Facial bone vibration in resonant voice production. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 28(5), 596–602. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/j.jvoice.2013.12.014

Havel, M., Ertl, L., Bauer, D., Schuster, M., Stelter, K., & Sundberg, J. (2014). Resonator properties of paranasal sinuses: preliminary results of an anatomical study. Rhinology, 52(2), 178–182. https://doi.org/10.4193/Rhino13.097

Havel, M., Sundberg, J., Traser, L., Burdumy, M., & Echternach, M. (2021). Effects of Nasalization on Vocal Tract Response Curve. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, S0892-1997(21)00065-5. Advance online publication. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/j.jvoice.2021.02.013

Kao, Y. C., Chen, S. H., Wang, Y. T., Chu, P. Y., Tan, C. T., & Chang, W. D. (2017). Efficacy of Voice Therapy for Patients With Early Unilateral Adductor Vocal Fold Paralysis. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 31(5), 567–575. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/j.jvoice.2017.01.007

Saltürk, Z., Özdemir, E., Sari, H., Keten, S., Kumral, T. L., Berkiten, G., Tutar, B., & Uyar, Y. (2019). Assessment of Resonant Voice Therapy in the Treatment of Vocal Fold Nodules. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 33(5), 810.e1–810.e4. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/j.jvoice.2018.04.012

Titze I. R. (2001). Acoustic interpretation of resonant voice. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 15(4), 519–528. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/S0892-1997(01)00052-2

Titze I. R. (2006). Voice training and therapy with a semi-occluded vocal tract: rationale and scientific underpinnings. Journal of speech, language, and hearing research : JSLHR, 49(2), 448–459. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1044/1092-4388(2006/035)

Vennard W. An experiment to evaluate the importance of nasal resonance. Folia Phoniatrica. 1964;16:146–153. https://doi.org/10.1159/ 000262995.

Verdolini Abbott, K., Li, N. Y., Branski, R. C., Rosen, C. A., Grillo, E., Steinhauer, K., & Hebda, P. A. (2012). Vocal exercise may attenuate acute vocal fold inflammation. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 26(6), 814.e1–814.e13. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/j.jvoice.2012.03.008

Yiu, E. M., Lo, M. C., & Barrett, E. A. (2017). A systematic review of resonant voice therapy. International journal of speech-language pathology, 19(1), 17–29. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1080/17549507.2016.1226953

---

---