Inlägg 6:2022

Vi måste prata om knarr.

Sånglogopedens sista inlägg under 2022 berör knarr. Det där karaktäristiska, lågfrekventa ljudet i rösten som faktiskt tycks förekomma mer och mer. Vi hör det i tal vid frasslut överallt, i kassan, på nyheterna och i personalrummet. Eller i sång vid frasstart (hej Ke$ha, Kurt och Britney). Så hur definieras då just knarr och hur uppstår det?

kärt barn har många namn

Ok, knarr. Vocal fry på engelska. Eller glottal fry. Eller pulse register, laryngealization, pulse phonation, strohbass, creak, croak, popcorning, glottal rattle, glottal scrape osv. Som inte sällan i sång- och röstvärlden är terminologin rik och spretig. Knarr brukar kallas det lägsta av våra fyra register. I vanlig ordning är ”register” ett till viss del godtyckligt använt begrepp, men definieras ofta som en helt och hållet laryngeal företeelse; en serie eller ett område av avgränsade fonationsfrekvenser som kan fås att klinga likartat. Registren kan gå omlott om varandra. Något förenklat kan en säga att vi människor har knarregister, modalregister, falsettregister och visselregister. Annan terminologi är knarregister, bröstregister, mellanregister, huvudregister samt flageolettregister. Listan fortsätter, men vi kan i alla fall enas om att just knarregistret räknas som det register där stämbanden svänger allra långsammast. De högre registren anses vara könsbundna, men just knarret har vi alla. Knarr har en mycket låg fonationsfrekvens som ger ett puttrande, knarrande ljud.

lågt subglottiskt tryck

När stämbanden är avspända kan luft sakta ”bubbla” igenom glottis, trots lågt subglottiskt tryck. Detta ger en långsam oscillation vilket skapar ett mycket lågfrekvent ljud. Vid denna typ av fonation dras arytenoidbrosken samman vilket gör att stämbanden kan pressas samman medan de är kompakta och ”slackiga” (slappa och avspända). Då blir den vibrerande massan stor och stämbanden rör sig oregelbundet. Just detta ger det typiska knarriga ljudet som faktiskt kan produceras med så låg frekvens (0.189 Hz) att det mänskliga örat inte förmår uppfatta det.

bra eller dåligt?

Historiskt sett har knarr klassificerats som del i kliniska röststörningar och har associerats med felaktig röstanvändning. Röstkvalitéer såsom grov och vass röst har kopplats till knarr och kliniskt fört tankarna till strukturella stämbandsförändringar som exempelvis granulom. På senare år har knarr istället identifierats i normalpopulationen som en självvald del i vanligt tal, oftast vid frasslut. Då fenomenet generellt skapas genom lågt subglottiskt tryck och avspända stämband tänker man numer att en viss del knarr i rösten inte ger upphov till skador. Inom sångpedagogiken kan knarr till och med användas (bland annat av mig) som en teknik för att hitta avspänd fonation med lagom mycket subglottiskt tryck. Ingen fara på taket under kontrollerade former, alltså. Däremot kan mycket knarr – eller hastigt uppkommen knarr – säga en hel del om individens röstbeteende och där kan det vara en god idé att bolla med en logoped. En genomgående knarrig röst skulle åtminstone teoretiskt innebära en ganska risig teknik som i sig skulle kunna leda till röststörningar.

Hypoknarr och hyperknarr

Det knarr som anses vara vanligast förekommande är hypoknarr, det vill säga där det subglottiska trycket är lågt, luftflödet är svagt och stämbanden är relativt avspända och ”slappa”. Frasslutsknarr beror generellt på att luften börjar ta slut eller att vi lägger av med stödet lite i förtid. Rösten kan då låta trött och energilös. Motsatsen, när stämbanden pressas samman med för högt subglottiskt tryck och den muskulära stängningskraften blir för stark, leder till en hyperfunktionell röst. Så pass sammanpressade stämband kan även de ha svårt att vibrera regelbundet och fritt. En pressad röst med för högt lufttryck kan leda till knarr. Då kallas fenomenet hyperknarr. Här är bakgrunden mer problematisk och risken för röststörning ökar.

kulturellt betingat knarr

Knarr förekommer i många språk, i många kulturer och i varierande kontext. Knarr anses bli alltmer vanligt i världen, inte minst på grund av fler och fler unga kvinnor tycks knarra i större utsträckning. Rapporter kring ökad förekomst av knarr hos kvinnor mellan 20 och 30 år har dykt upp i USA, Storbritannien och Australien. I USA har knarr uppmärksammats hos unga kvinnor i mansdominerade branscher såsom inom finans och media, vilket lett till att knarr setts som ett medel för att kommunicera seriositet, intelligens och beslutsamhet. Forskning pågår kring hur det kommer sig att knarr bland unga kvinnor i väst tycks öka och det finns ett antal hypoteser kring bakomliggande orsak. Att vilja signalera status är den mest prominenta. Vi vet redan att en lågfrekvent röst (ja – mer liknande en mansröst) uppfattas ha högre status än en en ljusare röst. Även ålder ger status (upp till en viss gräns såklart, hej ålderism) och i 20 – 30-årsåldern är många kvinnors röster fortfarande mindre kraftiga och mörka än efter de frekvenssänkande hormonella- och strukturella förändringar som sker hos kvinnor i högre ålder. Sammantaget skulle alltså strategin hos unga kvinnor i väst att sänka pitchen för att signalera sin, åtminstone relativt höga, status ge incitament att hamna i knarregistret. Teorin är att kvinnan därigenom uppfattas som mer kraftfull och dominant.

så varför måste vi prata om knarr?

Jo, för att flera studier visar att knarr hos just unga kvinnor uppfattas negativt av lyssnaren. Negativt till den grad att talaren attribueras egenskaper vi inte kan utröna enbart genom rösten. År 2014 mätte Anderson et al. unga vuxnas ”emplyability” (”anställningsbarhet”) enligt 800 lyssnare (lika många kvinnor som män) enbart baserat på röstinspelningar. Lyssnarna fick bedöma röstinspelningar av sju kvinnor och sju män och gradera egenskaper såsom kompetens, pålitlighet, utbildningsnivå och attraktivitet samt till sist avgöra om personen i fråga var en bra idé att anställa. Graden av knarr uppmättes i samtliga röstinspelningar.

Det visade sig att knarr uppfattades negativt hos båda könen, av båda könen, oavsett lyssnarens ålder. Men – just unga kvinnor med hög andel knarr uppfattades som mest negativt av båda könen och dessa kvinnor skattades i högre grad som mindre kompetenta, mindre trovärdiga, mindre attraktiva och framför allt, mindre anställningsbara. Denna studie har sina brister men är trots allt intressant läsning.

studie från 2022

Studien av Anderson et al. replikerades till stor del i år av Pointer et al.. Sextio rekryteringsansvariga företagare, både kvinnor och män, i sydöstra USA fick lyssna på tre röstinspelningar av unga kvinnor med varierande grad av knarr. Lyssnarna fick sedan gradera olika egenskaper hos talaren, bland annat rörande mental förmåga, personlighet och social kompetens – allt utifrån röstprover. Slutligen skulle lyssnarna ta ställning till talarens eventuella anställningsbarhet.
Lyssnarna hade inga svårigheter att identifiera knarrigt tal respektive tal utan knarr. Även i denna studie skattade lyssnarna – såväl kvinnor som män – röstinspelningarna med knarr mer negativt. Talarna med knarr attribuerades i större utsträckning egenskaper såsom mindre pålitliga, lägre utbildade och mindre kompetenta. De knarrande talarna ansågs även här vara mindre anställningsbara än de utan knarr.

knarrande kvinnor ett hot?

Så vad är det som gör att både kvinnor och män attribuerar knarrande unga kvinnor sämre egenskaper? Betraktar vi trots allt knarr som patologiskt och tänker att personen i fråga säkert bär på en massa andra krämpor? Delar vi istället uppfattningen att knarrande unga kvinnor faktiskt är mer kraftfulla och dominanta, vilket i så fall skulle kunna utgöra ett hot? Är den negativa bedömningen av knarrande unga kvinnor bara ytterligare ett symptom på gammal hederligt kvinnoförakt? Associerar vi okända, knarrande unga kvinnor med knarrande kvinnor i populärkulturen som vi innerst inne ser ner på? Vem vet? Kanske har kvinnor som Kim Kardashian, aka ”The queen of vocal fry”, under de senaste åren bidragit till att normalisera knarr. Och möjligen har lyssnare skattat henne som lägre utbildad, mindre attraktiv och mindre kompetent. Sist jag kollade var hon en juridikstuderande, sexsymbol-förklarad dollarmiljardär.

Referenser

Lindblad, P. (1992). Rösten. Lund: Studentlitteratur.

Pointer, N. F., van Mersbergen, M., & Nanjundeswaran, C. D. (2022). Listeners’ Attitudes Towards Young Women With Glottal Fry. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, S0892-1997(22)00281-8. Advance online publication.
https://doi.org/10.1016/j.jvoice.2022.09.007

Sundberg, J. (2001). Röstlära (3 uppl.). Proprius.

Wolk, L., Abdelli-Beruh, N. B., & Slavin, D. (2012). Habitual use of vocal fry in young adult female speakers. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 26(3), e111–e116. https://doi.org/10.1016/j.jvoice.2011.04.007