Inlägg 3:2023

Vi måste prata om ätstörningar.

Är vi på väg tillbaka in i smalhetsen som härjade på 90-talet med begrepp som ”heroin chic” och ”lollipop head”? Nu är terminologin istället ”rib cage bragging” och ”pro-ana”, promotion of anorexia, vilket innebär att medvetet lyfta fram anorexia som en livsstil istället för ett sjukdomstillstånd. Dåtidens supermodeller är utbytta mot reality-profiler och tunna influencers på sociala medier. Ja, vi måste nog prata om ätstörningar. Ett riktigt trist ämne som naturligtvis medför mycket lidande förutom eventuella röstbesvär. Och hur är det nu med just det? Jo, forskning pekar på tre risktillstånd kopplade till rösten; anorexia, bulimi samt reflux, vilket kan orsakas eller förvärras av bulimi.

anorexia nervosa

Anorexia uppskattas drabba strax under 1% av populationen men sannolikt är mörkertalet högre. Sjukdomen manifesteras som självsvält och viktnedgång. De flesta som drabbas är kvinnor. Anorexia har en mycket hög dödlighet, hela 10%. Hjälp finns att få och ca hälften av alla ungdomar som drabbas anses tillfriskna från sjukdomen, medan ytterligare 20-30% blir bättre.

bulimia nervosa

Bulimia kännetecknas av hetsätande av stora kvantiteter mat som följs av extrema åtgärder för att inte gå upp i vikt. Några av dessa åtgärder kallas på engelska ”purging behaviour”. ”Purging” i detta sammanhang skulle kunna översättas till ”rening”/”rensning”. Renande beteenden kan vara uppkastningar, att nyttja laxermedel och vätskedrivande medel, fastande eller överdriven träning.

laryngopharyngeal reflux

Laryngopharyngeal (alltså när magsyra spiller över från svalget till larynx) reflux, LPR, kan orsakas eller förvärras av bulimi med uppkastningar. Kräkning får den esofageala sfinktern, sfinktermuskel i den övre magmunnen, att slappna av. Det är så maten kan komma upp igen, en fiffig evolutionär funktion hos oss om vi exempelvis blir matförgiftade. Emellertid är sfinkterns uppgift också att hindra frätande magsaft att lämna magsäcken. Vid regelbundna kräkningar blir följden att den esofageala sfinktern försvagas och magsyra får lättare att tränga upp. Hur reflux kan leda till röstbesvär har jag skrivit om här.

så varför måste vi prata om ätstörningar?

Jo, för att individer med ätstörning tycks löpa anmärkningsvärt mycket högre risk att drabbas av röststörningar än populationen som helhet. I en studie från 2021 fann forskarna Lawrence & van Mersbergen att prevalensen för röststörning var nästan 22% i en grupp på 109 personer med ätstörning. Prevalensen i den generella populationen uppskattas till mellan 3 – 9%. Hur kommer då detta sig? Och vilken typ av ätstörning innebär störst risk för att utveckla röstbesvär?

studie från 2021

Lawrence & van Mersbergen rekryterade 109 individer med kliniskt diagnosticerad eller självrapporterad ätstörning. Individerna var mellan 18 och 65 år (medelålder 26 år) och hade en eller fler av följande tillstånd:
– anorexia
– bulimi
– hetsätstörning (binge-eating disorder, BED)
– ospecificerad ätstörning (eating disorder not otherwise specified, EDNOS)
Deltagarna var rekryterade på amerikanska ätstörningskliniker samt i grupper för modeller och dansare på sociala medier i U.S.A. Majoriteten, ca 80%, var kvinnor. Deltagarna ombads svara på frågor samt fylla i vedertagna självskattningsformulär beträffande ätstörningar, röstbesvär och reflux. Deltagarna fick även skatta typ, grad och varaktighet av ätstörning. Deltagare som ej uppfyllde kriterierna för ätstörning exkluderades. Man ansågs ha en röststörning om man uppfyllde ett av följande tre kriterier:
1. Deltagaren angav att hen hade en röststörning.
2. Deltagararen skattade över 33 poäng på Rösthandikappindex (Voice Handicap Index, VHI).
3. Deltagaren rapporterade mer än 10 röstsymptom baserade på forskning kring röststörningar (Roy et al., 2005).
Eventuella röststörningar behövde alltså inte vara kliniskt bekräftade. Detta kan tyckas lite trubbigt, å andra sidan har självskattning av röstbesvär varit utfallsmått i tidigare demografiska studier.

forskningshypoteser

Forskarna hypotiserade att individer med ätstörning skulle löpa högre risk att drabbas av röststörningar. De förväntade sig att bulimi med kräkning som renande beteende skulle vara den största riskfaktorn eftersom koppling mellan reflux och röststörningar är vedertagen. Delar av resultaten var dock oväntade.

resultat

Som jag tidigare nämnt var röststörning överrepresenterat i just denna population, med en prevalens på 21,88% i förhållande till 3 – 9% i övriga befolkningen. Det visade sig att majoriteten led av fler ätstörningar/purging behaviour än en, samt att de hade svårare röstbesvär än de som som uppgivit att de led av en ätstörningsdiagnos. Det visade sig också att bland individer med röststörning var träning som renande beteende vanligare (64,29%) än kräkningar (50%). Detta är särskilt intressant eftersom endast 36,7% i gruppen använde träning som sitt renande beteende. Överdriven träning indikerade alltså en större risk för röstbesvär än regelbundna kräkningar. Forskarna förvånades även över att anorexia visade sig vara en större riskfaktor för röststörning än bulimi. Hur kom det sig?

vad är Kopplingen?

Lawrence & van Mersbergen presenterar ett par förklaringsmodeller i studien. På frågan kring varför anorexia visade sig vara en större riskfaktor vid röststörning än bulimi lyfter forskarna undernäring. Man menar att den extrema, långvariga undernäring som ofta ses vid anorexia leder till muskelatrofi och skador i cellytornas basalmembran. Stämbanden är inget undantag. Undernäring försämrar också kroppens förmåga att läka. Detta fenomen skulle då kunna leda till funktionell dysfoni eller muskelrelaterad dysfoni (muscle tension dysphonia) på grund av kompensatoriska röststrategier.
Till det faktum att överdriven träning tycks vara en riskfaktor kopplar man munandning. Vid pulshöjande träning munandas vi och detta kan leda till uttorkning av stämbanden, vilket i sin tur kan leda till vävnadsnedbrytning. Uttorkning i kombination med undernäring ses som en särskilt stor riskfaktor.

utomstående variabel?

En kan fråga sig om andra parametrar än själva ätstörningen kan påverka rösten. Trots allt utvecklar ju inte alla människor med reflux en röststörning, och det gör inte alla som drabbas av ätstörningar heller. Kan det då vara en utomstående variabel som bidrar till röststörningar? Mår individer med en eller flera ätstörningar helt enkelt sämre än icke ätstörda, och skulle eventuell ångest och/eller depression i så fall kunna förvärra röstbesvären? Här kan vi bara spekulera. Ett intressant forskningsfynd är dock att personer med social ångest tenderar att skatta högre poäng på rösthandikappindex. Detta lyfter frågan kring huruvida individer med ångestrelaterade sjukdomar, såsom ätstörning, är mer benägna att uppleva sig ha röstbesvär. Depression leder dessutom till röstpåverkan, vilket jag skrivit om här.

kropps- och rösthälsa

Ja, höstens första inlägg var inte muntert men förhoppningsvis fann ni det lika intressant som jag. Vid sjukdomar som anorexia och bulimi uppstår naturligtvis andra, mer akuta bekymmer än röststörning som måste prioriteras. Jag kan bara hoppas på att vi alla rör oss mot god kroppshälsa där vi äter för att njuta och hålla oss friska. Med lite tur kommer en god rösthälsa på köpet. Ha en fin start på hösten så ses vi!

---

Referenser

---

---