Författare: Sånglogopeden

Inlägg 4:2021

Vi måste prata om resonans.

Resonant voice therapy – resonansterapi för rösten. Låter det flummigt? Det är det inte. Resonans betyder återklang, gensvar och medsvängning. En resonant röst definieras som en obehindrad röstproduktion med en vibrerande känsla i ansiktet. Intrycket av lätthet och vibration kan upplevas av såväl talare/sångare som lyssnare. Var i ansiktet är det då det ska resonera, eller återklinga? I ansiktets hålrum eller resonansrum, det vill säga näshålan och bihålorna. Området kallas ibland ”masken” och har beskrivits som ”främre delen av näs- och ögonregionen, det vill säga den del som man täcker med en ansiktsmask på maskerad”.

huvudklang?

Somliga kallar detta för ”huvudklang” vilket till viss del kan stämma men i många fall attribueras begreppet huvudklang andra egenskaper såsom ”luftig”, ”tunn” eller ”svag”. Begreppet huvudklang tycks även ha olika betydelse för olika professionella röstanvändare, exempelvis synonymt med ”register”. 

RÖSTkvalitet

I själva verket ses resonans snarare som en röstkvalitet än ett specifikt register eller omfång. Röstforskaren Ingo R. Titze beskriver den resonanta rösten som vare sig pressad eller luftig. Vid hyperadducerad, pressad röst bedöms produktionen vara ansträngande och potentiellt skadlig medan den hypoadducerade, luftiga rösten bedöms ofarlig att producera men kraft- och klanglös. Den resonanta rösten beskrivs istället som en ideal mix av laryngeal adduktion (slutning) någonstans mellan press och läckage. Det ger den ett gott ratio mellan produktion och kostnad, det vill säga hur mycket kraft som flödar ut ur munnen givet kraften som uppslukats i stämbandsvävnaden. 

Kärt barn har många namn

Röstterapi med inriktning på resonans har beskrivits med olika namn i litteraturen. Det har kallats Resonant Voice Therapy, Lessac-Madsen Resonant Voice therapy, Resonance Therapy, Humming och Y-Buzz. I detta inlägg kommer jag gemensamt att kalla metoderna för Resonant Voice Therapy, RVT, trots att de kan skilja sig åt till viss del. Övningarna i RVT utgår ofta ifrån produktion av nasalerna /m/, /n/ och /ng/ (språkljud med näsan som artikulationsplats, pröva att säga en nasal när du håller för näsan så får du se), trills (rullande /r/ i glissando) samt främre, tonade frikativor som /v/ och /j/. Talaren ombeds känna på sitt ansikte över de berörda hålrummen och uppleva vibrationerna som skapas. Vibrationerna tjänar sedan som ett mål för placeringen, eller projektionen av rösten. 

klinisk betydelse

RVT används framgångsrikt i logopedbehandling vid flera röststörningar såsom stämbandsknottror, fonasteni (rösttrötthet), laryngit och stämbandsförlamning. En resonansrik röst anses vara ett mål vid logopedintervention på grund den skonsamma och ändå lönsamma röstproduktionen. Tekniken anses maximera vokal output samtidigt som den minimerar stämbandsvibrationernas påverkan på vävnaden och därigenom minskar risken för stämbandsskador. Forskning pekar till och med på att tekniken möjligen underlättar läkning av vävnadsskador mer effektivt än vad röstvila gör. RVT används även i feminiserande röstbehandling för transkvinnor. Manipulation av artikulatorerna, såsom läppspridning och främre tungplacering, påverkar formanterna (formanter skrev jag lite om i inlägget kring rörfonation, ett kommande inlägg berör det mer) och leder till en mer feminin röstresonans. Talmaterialet i behandlingen är ofta resonansrikt, det vill säga med stor andel nasaler och språkljud med främre tungplacering, exempelvis ”Ninni leker med sin nalle.”

RVT i sång

Röstfriska sångare då? Visst pratar vi om resonans även där? På nätet finns mängder av tutorials kring ”mask resonance” och ”mask singing” och även om flera – utan att nämna det – samtidigt använder strategier såsom twang, komprimerad munhåla och högt engagemang i stämbandsmusklerna lyckas många hitta en bärig, klar och just resonansrik röst. Några coacher pratar om resonansen i ansiktets hålrum och andra beskriver en mental bild av att placera rösten någonstans mellan näsbenet och ögonbrynen vilket leder till en främre artikulation (där tungan har en främre placering) precis som ofta är fallet vid RVT.

Så varför måste vi prata om resonans?

Jo, för de lärde tvistar kring huruvida vi kan placera våra vokaler någonstans alls vid tal eller sång. Är vi bara helt utlämnade till vår anatomi? Att strukturer i ansiktet vibrerar vid resonansterapi råder inga tvivel om. I en kinesisk studie från 2014 mättes vibrationsnivåer över näsrygg, överläpp och larynx under produktion av nasalen /m/ samt vokalerna /a/, /i/, and /u/ före och efter RVT. Forskarna fann signifikant högre andel vibration i ansiktsstrukturerna, och då främst över näsryggen, efter behandling. 

Nasalen /m/ skapade, inte oväntat eftersom en nasal per se produceras genom näsan, mest vibrationer följd av vokalerna /i/ och /u/. Att /a/ generade mindre vibrationer kopplade forskarna till käköppningen. Vid /a/ öppnar vi helt enkelt munnen mer. Vid /i/ och /u/ däremot, där orofarynx (mun och svalg) komprimeras blir produktionen mer semi occluded – till hälften ockluderat, stängt – vilket har visats sig öka intensiteten och effektiviteten i röstproduktionen, till exempel vid rörfonation. Forskarna menar att hummande och komprimerade vokaler underlättar en taktil känsla av vibration vid resonansterapi. Gott så. Och definitivt hjälpsamt för att skapa en mental bild av främre artikulation och produktion. Men resonansen då? Påverkar vibrationerna i ansiktet hur rösten resonerar? Nja, forskarna i den aktuella studien var noga med att understryka att resonansen inte mättes vare sig akustiskt (med mätinstrument) eller perceptuellt (att lyssna och skatta) och att koppling mellan ansiktsvibrationer och ökad resonans inte kunde fastställas. 

näshåla och bihålor

Sammanfattningsvis, saker i ansiktet vibrerar vid RVT. Då är det också lätt att dra slutsatsen att dessa strukturer även resonerar. Men som vi minns innebär ju resonans återklang och gensvar, alltså en förstärkning av vibrerande frekvenser (såsom i en röst). Emellertid menar Titze att såväl mjuka som hårda strukturer såsom ansiktsvävnader i själva verket är utmärkta för absorption och avledning av energier. Dessa skulle alltså istället dämpa energi. Vibration och resonans tycks tydligen inte vara samma sak? Näshålans påverkan i tal och sång beforskas ständigt. På grund av näshålans komplexa anatomi och naturliga återkommande förändringar i slemhinnan anses näsan vara en instabil resonator. Den mjuka gommen, velum, kan öppnas så att luft strömmar upp genom näsan. Det talas om hur stor den velofaryngela öppningen, VPO, är (alltså mjuka gommens port mellan svalget och näshålan).

När luft snarare strömmar genom näsan (med eller utan öppen mun) kallas detta nasalisering. Att nasalerna /m/, /n/ och /ng/ strömmar genom näsan vet vi, men vokalerna då? För vokalerna /o/, /a/, /ä/ och /i/ visade sig velofaryngeal öppning med påföljande nasalisering påverka såväl amplituden (ljudstyrkan) som den lägsta formanten, F1, i en studie av bland andra Johan Sundberg från 2021. Trots att bihålorna (sinus sphenoidal, sinus maxillary, and sinus frontalis) har akustisk kontakt med näshålan ansågs deras påverkan näsans resonans vara mycket liten.  Att varken näshåla eller bihålor bidrar till röstklangen föreslog den gode William Vennard år 1964 efter en häpnadsväckande studie. Fem manliga sångare lät sina bihålor punkteras och fyllas med vätska, varefter näshålan sedan fylldes med bomull. Sångarna röntgades för att fastställa att hålorna var ordentligt fyllda. Inspelningar av sångstycken och vokaler gjordes med och utan ”stoppning” och inspelningarna skattades senare av sångvana lyssnare. Det kunde därefter fastställas att lyssnarna inte kunde avgöra vilka inspelningar som var gjorda med eller utan ”stoppning”, samt att experimentet var ”obekvämt” och för två deltagare ”smärtsamt”. Vennard beskrev ett undantag då sångarna med stoppning avslöjades, nämligen då nasalen /m/ producerades. Förlåt, två undantag: ”In some cases, drippage from the sinuses caused the singer to choke momentarily. These cases were readily recognized.”

röstekonomi

Så vad i RVT är det då som ger den röstekonomiska effekten? Titze ger oss svar. Han menar att vårt talrör, det vill säga utrymmet från stämbanden till läpparna, har en inneboende ”inertance”, tröghet. Trögheten i talröret kan göra att luft antingen accelererar eller minskar i hastighet. Då stämbanden vibrerar är det subglottala trycket (lufttrycket under glottis) högt och ökar då glottis öppnas. Detta ökar lufttrycket i glottis (mellan stämbanden) och hjälper till att dra stämbanden isär. Omvänt, då glottis ska stängas minskar trycket. Lufttrycket minskar nu i glottis vilket istället drar stämbanden samman. 

Detta, menar Titze, sker alltså inte på grund av Bernouilleeffekten (Googla sen) utan beror på talrörets tröghet. Fenomenet ger en feedback-mekanism mellan lufttrycket i talröret och stämbandsrörelserna som skapade trycket. Förstärkningen av stämbandsrörelsen – utan att muskulärt öka kraften – matar röstkällan (glottisvågen) med energi och stärker tonbildningen. På detta sätt sänks fonationströskeltrycket, det vill säga det lägsta tryck som krävs för att stämbanden ska fonera (ljuda), och det är detta som ger den ekonomiska röstproduktionen. Vi behöver helt enkelt jobba mindre för att stämbanden ska vibrera och rösten resonera. Titze menar vidare att när vi just hummar och producerar rullande /r/ och främre, frikativa ljud är munnen nästan, eller helt, stängd vilket i sin tur leder till förträngning av larynxtuben (hej, twang). Denna förträngning förstärker talrörets tröghet och är nyckeln till den lättarbetade, resonanta rösten vid RVT. 

masked singer

Så alla vinner. Vi kan lugnt fortsätta att ”placera” rösten i ”masken”, känna på våra vibrerande näs- och bihålor och arbeta mot en främre artikulerad, resonant tal- och sångröst. Det gynnar faktiskt röstekonomin. Men enligt Titze skapas effekten inte i ansiktet, utan i vårt tröga talrör. 

---

Referenser

Carew, L., Dacakis, G., & Oates, J. (2007). The effectiveness of oral resonance therapy on the perception of femininity of voice in male-to-female transsexuals. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 21(5), 591–603. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/j.jvoice.2006.05.005

Chen, S. H., Hsiao, T. Y., Hsiao, L. C., Chung, Y. M., & Chiang, S. C. (2007). Outcome of resonant voice therapy for female teachers with voice disorders: perceptual, physiological, acoustic, aerodynamic, and functional measurements. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 21(4), 415–425. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/j.jvoice.2006.02.001

Chen, F. C., Ma, E. P., & Yiu, E. M. (2014). Facial bone vibration in resonant voice production. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 28(5), 596–602. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/j.jvoice.2013.12.014

Havel, M., Ertl, L., Bauer, D., Schuster, M., Stelter, K., & Sundberg, J. (2014). Resonator properties of paranasal sinuses: preliminary results of an anatomical study. Rhinology, 52(2), 178–182. https://doi.org/10.4193/Rhino13.097

Havel, M., Sundberg, J., Traser, L., Burdumy, M., & Echternach, M. (2021). Effects of Nasalization on Vocal Tract Response Curve. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, S0892-1997(21)00065-5. Advance online publication. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/j.jvoice.2021.02.013

Kao, Y. C., Chen, S. H., Wang, Y. T., Chu, P. Y., Tan, C. T., & Chang, W. D. (2017). Efficacy of Voice Therapy for Patients With Early Unilateral Adductor Vocal Fold Paralysis. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 31(5), 567–575. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/j.jvoice.2017.01.007

Saltürk, Z., Özdemir, E., Sari, H., Keten, S., Kumral, T. L., Berkiten, G., Tutar, B., & Uyar, Y. (2019). Assessment of Resonant Voice Therapy in the Treatment of Vocal Fold Nodules. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 33(5), 810.e1–810.e4. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/j.jvoice.2018.04.012

Titze I. R. (2001). Acoustic interpretation of resonant voice. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 15(4), 519–528. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/S0892-1997(01)00052-2

Titze I. R. (2006). Voice training and therapy with a semi-occluded vocal tract: rationale and scientific underpinnings. Journal of speech, language, and hearing research : JSLHR, 49(2), 448–459. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1044/1092-4388(2006/035)

Vennard W. An experiment to evaluate the importance of nasal resonance. Folia Phoniatrica. 1964;16:146–153. https://doi.org/10.1159/ 000262995.

Verdolini Abbott, K., Li, N. Y., Branski, R. C., Rosen, C. A., Grillo, E., Steinhauer, K., & Hebda, P. A. (2012). Vocal exercise may attenuate acute vocal fold inflammation. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 26(6), 814.e1–814.e13. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/j.jvoice.2012.03.008

Yiu, E. M., Lo, M. C., & Barrett, E. A. (2017). A systematic review of resonant voice therapy. International journal of speech-language pathology, 19(1), 17–29. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1080/17549507.2016.1226953

---

Inlägg 3:2021

Vi måste prata om könsskillnader.

Rösten och könet. Hur hänger det ihop? Påverkas rösten av vilket kön du tillhör? Ja, i allra högsta grad. Genus, begreppet som historikern Yvonne Hirdman introducerade i Sverige på 1980-talet syftar på det sociala och kulturella könandet, och jag återkommer till det i ett kommande inlägg. I denna text fokuserar jag på de anatomiska och fysiologiska skillnaderna som vanligen finns mellan de biologiska könen kvinna och man (vid intersexualitet kan det biologiska könet inte entydigt kategoriseras som man eller kvinna). Naturligtvis identifierar sig inte alla som kvinnor eller män utan som icke-binära och på andra sätt. 

STÄMBANDEN

En man är generellt större än en kvinna. Detta gäller även larynx (struphuvudet) och stämbanden. Hos en vuxen man är stämbanden cirka 15-20 mm långa och hos en vuxen kvinna cirka 10-15 mm. Män har också mer massa i sina stämband. Det subglottiska trycket (lufttrycket från lungorna) sätter stämbanden i vibration (det är det som skapar rösten) och då kvinnor har såväl kortare som tunnare stämband vibrerar de snabbare. Jämför med en gitarr, de tunnare strängarna vibrerar snabbare och ger då en högre ton. I typisk (ersättningsord för det lite tristare ordet ”normal”) samtalston vibrerar kvinnors stämband i genomsnitt ca 200 gånger per sekund. Hos en man vibrerar de ca 100 gånger per sekund. Detta brukar mätas i Hertz (Hz), alltså svängningar per sekund. I stämbanden finns hyaluronsyra, ett ämne som bland annat påverkar vävnadens viskositet. Män har generellt en högre koncentration av hyaluronsyra i stämbanden än kvinnor. 

RÖSTSTYRKA

Det subglottiska trycket använder vi för att styra röststyrkan. Ett högre tryck gör att stämbanden svänger med större svängningsamplitud (avståndet mellan nolläge och ytterläge ökar) och kolliderar mer distinkt mot varandra, vilket leder till en starkare röst. Det faktum att män har mer stämbandsmassa gör att kollisionstrycket blir större. Det resulterar i att män generellt får en starkare röst än kvinnor. Stämbandens slutningsmönster skiljer sig också mellan kvinnor och män. Ringbrosket, det undre brosket i larynx (struphuvudet) är rundare i formen hos kvinnor än hos män, vars ringbrosk är ovalt. Detta gör att kvinnors stämband ofta inte sluter fullständigt i den bakre delen av glottis (röstspringan). 

TALRÖRET

Avståndet från stämbanden till läpparna kallas talröret (eller ansatsröret, resonansröret). Hos kvinnor är talröret cirka 17 cm långt, och hos män cirka 20 cm. Större hålrum (som ett talrör) förstärker lägre frekvenser, medan mindre hålrum förstärker högre frekvenser. Det innebär att röstklangen hos en man uppfattas som mörkare, medan klangen hos en kvinna uppfattas som ljusare. 

SÅ VARFÖR MÅSTE VI PRATA OM KÖNSSKILLNADER?

Jo, för att dessa relativt små anatomiska och fysiologiska skillnaderna mellan män och kvinnor får stora konsekvenser.
En kvinnas stämband i en typisk grundton (200 vs 100 Hz) vibrerar alltså dubbelt så många gånger per sekund för att göra samma jobb som hos en man – att skapa rösten. Dubbla jobbet. Och ökat slitage, således? När vi använder rösten i arbetet, kanske i en större grupp eller i ett större rum, är det vanligt att fonationsfrekvensen (antal stämbandskollitioner per sekund) ökar. Hos kvinnor är 250-300 Hz inte ovanligt, och hos män 125-150 Hz. Om du har rösten som arbetsredskap och talar eller sjunger stora delar av arbetstiden kommer du lätt upp i ett mycket stort antal stämbandsvibrationer under en dag. Stämbanden hos en manlig lärare, till exempel, kan kollidera över 1 000 000 gånger per arbetsdag. Då kan du lätt räkna ut att en kvinnlig lärare ligger på ca 2 000 000 stämbandskollisioner dagligen.

SKILLNADER I RÖSTSTYRKA

Som vi har gått igenom har män större och längre stämband som kolliderar mer distinkt än hos kvinnor. Kvinnor har dessutom ofta en glipa i den bakre delen av glottis där stämbanden inte möts utan där luft kan pysa ut. Sammantaget leder detta till att kvinnliga röster är ungefär 4 – 5 dB svagare än manliga. Det innebär att en kvinna kraftfullt behöver öka sitt subglottiska tryck och låta stämbanden kollidera hårdare för att höras lika mycket som en man.

HYALURONSYRA

Hyaluronsyran i våra stämband har flera egenskaper. Den påverkan hur stor stämbandsmassa vi har och är även stötdämpande. Ämnet är olika fördelad hos kvinnor och män, där män har en distribuerad (spridd) förekomst medan kvinnors hyaluronsyra är koncentrerad till de inre delarna av stämbanden. Detta leder till att kvinnors stämband har mindre stötdämpning, i synnerhet kring de yttre lagren där stämbanden kolliderar, och således löper större risk för förslitningsskador. 

RÖSTSTÖRNINGAR

Nu när vi vet detta, kan vi då tänka oss att det finns könsskillnader i sannolikheten att drabbas av en röststörning? I en svensk studie från 2018 fick 114 538 vuxna svara på frågor kring generell hälsa. Röstbesvär såsom känsla av trötthet, ansträngning och heshet (förutom förkylningsrelaterade besvär) berördes, och det visade sig att 16,9% av de tillfrågade ansåg sig ha röstbesvär. Kvinnor visade sig uppleva röstbesvär i signifikant högre utsträckning än män (en signifikant skillnad innebär – mycket förenklat – att utefter en ”signifikansnivå” på vanligtvis 0,05 är risken för att skillnaden endast beror på slumpen 5%, alltså relativt liten). 

fonasteni

Även typ av röststörning har könsskillnader. Fonasteni, det vill säga rösttrötthet, är den vanligaste röststörningen i Sverige. Vid fonasteni är kardinalsymptomen känsla av trötthet, ansträngdhet och strävhet i halsen. Inte sällan upplevs ökad slemmighet och harklingsbehovet ökar. Många beskriver även känslan av globus, att någonting sitter i halsen. Rösten kan kännas svag och klangfattig. Vid fonasteni finns inga strukturella skador eller förändringar på stämbanden, vilket gör att när stämbanden undersöks ser de fina ut. Diagnos ställs utifrån symptom. I en svensk kartläggning av 1 212 röstpatienter från 1996 hade nästan 400 personer fonasteni, av vilka 72 % var kvinnor. 

STÄMBANDSKNOTTROR

Vid stämbandsknottror (även kallat stämbandsknutor) finns just strukturella förändringar. Stämbandens slemhinna har drivits upp efter långvarig kraftig belastning. I mittendelen av stämbanden, där kollisionen är som intensivast, uppstår svullnader som efterhand hårdnar till vävnadsmassa. Dessa förhårdnader, eller knottror, förhindrar sedan stämbanden att sluta fullständigt vilket ofta leder till röstläckage, eller som vi brukar säga; heshet. Många som upplever att rösten känns hes och ineffektiv hamnar i ett kompensatoriskt röstbeteende där en försöker pressa fram rösten, inte sällan med fonasteniska besvär som följd. Av de som drabbats av stämbandknottror i studien från 1996 var hela 97 % kvinnor. 

ANDRA RELATIVT VANLIGA RÖSTSTÖRNINGAR

Stämbandspolyp, en svullnad eller blödning som uppstår efter enstaka ”röstmissbruk” (en hejaramsa på fotbollssmatchen eller ett kraftigt rop vid förkylning), drabbar lika många män som kvinnor. En polyp är vanligen ensidig, till skillnad från stämbandsknottror. Kronisk laryngit är en mycket långvarig inflammation i struphuvudet. Stämbandens slemhinna svullnar och blir stel, vilket gör att rösten låter hes och skrovlig.  Kronisk laryngit är vanligast hos män.

könsskillnader

Sammanfattningsvis ser vi att könsskillnader i stämbandens längd, massa, struktur, förmåga till stötdämpning samt arbetsbörda (svängningar per sekund) påverkar våra röster. Skillnaderna kan även påverka huruvida du drabbas av en röststörning, och till och med vilken röststörning det rör sig om. Som logoped möter jag fler kvinnor än män som söker vård för röstbesvär. Många av kvinnorna jag möter, inte sällan lärare, förskolepedagoger, försäljare och instruktörer, är inte medvetna om att deras stämband behöver jobba dubbelt så hårt som en mans stämband för att uppnå samma lön; rösten (här skulle jag kunna raljera om att kvinnor får hälften så mycket betalt för samma jobb även i arbetslivet, men det stämmer ju inte. I själva verket är tjänar kvinnor 89,3% av mäns genomsnittslön [2019], vilket innebär en skillnad på 3,2 miljoner kronor i livsinkomst.). Tur i alla fall att vi lever i en demokrati – där alla röster är lika mycket värda.

---

Referenser

Arbetsmiljöverket. (2011). Kunskapsöversikt Yrkesrelaterade röststörningar och röstergonomi. Stockholm: Arbetsmiljöverket.

Fritzell, B.(1996). Voice disorders and occupations. Logopedics Phoniatrics Vocology, 21(1), 7-12, DOI: 10.3109/14015439609099197

Hirdman, Y. (1988). Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning. Rapport, Göteborgs universitet. Rapport / Maktutredningen, 99-0573888-6 ; 23

Lyberg-Åhlander, V., Rydell, R., Fredlund, P., Magnusson, C., & Wilén, S. (2019). Prevalence of Voice Disorders in the General Population, Based on the Stockholm Public Health Cohort. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 33(6), 900–905. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/j.jvoice.2018.07.007

Ward, P. D., Thibeault, S. L., & Gray, S. D. (2002). Hyaluronic acid: its role in voice. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 16(3), 303–309. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/s0892-1997(02)00101-7

Siffror kring lönegapet från DN, 2021-01-25 https://www.dn.se/ekonomi/miljongap-i-livsinkomst-mellan-kvinnor-och-man/

---

inlägg 2:2021

Vi måste prata om twang.

Få röstattribut är så iöronfallande som en riktig twang. Twang brukar beskrivas som en skarp, genomträngande röstkvalitet som ger intryck av mycket energi och starkt uttryck. Inget riktigt bra svenskt ord motsvarar begreppet. ”Klang”, ”sjungande ljud” eller bara ”ljud” anges som förslag i engelsk-svenska lexikon, men tycks för torftiga för att beskriva fenomenet. Hör du twang så vet du.

Twang I sång och tal

Många förknippar twang med countrysångare och det stämmer bra. Dolly Parton, Willie Nelson och Chris Stapleton är kardinalexempel, men inom såväl R&B (Chaka Khan), rock (Axl Rose), jazz (Sarah Vaughan), musikal (Kristin Chenoweth), som inom den klassiska sången (Luciano Pavarotti) kryllar det av twangare.
Twang förekommer dock inte alls bara i sång utan även i vanligt tal. Amerikaner är (ö)kända för sin twang (Hej Janice i Vänner). Kan det vara möjligt att en kulturell påverkan finns? Redan 1899 lyfter en engelsk vetenskaplig tidskrift detta i den fantastiska artikeln ”The twang of the yankee”. Där framhäver man att den ”egendomliga amerikanska twangen” måste ha tillkommit av en olycklig slump och sedan blivit kvar. Det föreslås att livet i Amerika 1899 är så intensivt att det leder till det ”spända talsättet”. Vidare resonerar man kring att  amerikanska storstäder måste vara så högljudda där runt förra sekelskiftet att twangen var rent nödvändig för att höras överhuvudtaget.

Författarna tvekar dock kring det senare då den värsta twangen hörts ute på landsbygden. Trots att artikeln uttrycker att den avvikande twangen sannerligen inte är vacker menar man ändå att den tycks ha sina fördelar. Inte minst är den bra att ta till när en ska säga något ”riktigt vitsigt”, och den beskrivs även som ”självhävdande” då den ju når till andra sidan rummet.

så varför måste vi prata om twang?

Jo, för det är så intressant att få veta vad som egentligen händer anatomiskt – vilka strukturer skapar twangen? Twang beskrivs ibland som ett nasalt ljud, men det är det då rakt inte. Vid korrekt utförd twang stängs velumporten (alltså vägen från munhålan upp till näshålan), vilket en studie från 2020 styrkte med hjälp av magnetröntgen.

att skapa en twang

Många är råden om hur en bäst framkallar twang; skratta som en häxa, kvacka som en anka, gnäll som bebis, bräk som ett lamm… De flesta fungerar ganska bra. De ger helt enkelt en vassare, mer genomträngande röstkvalitet som – om den utförs rätt – tycks vara skonsam mot stämbanden. Men exakt vad händer? Att saker och ting pressas samman någonstans och skapar den här effekten har vi varit överens om ganska länge. Tänk pertubation, en vattenslang får en starkare stråle som når längre när du pressar ihop den. Så vad är det då som pressas samman? Stämbanden? Nej, du kan twanga med luftig röst. Munhålan? Nej, inte riktigt, även om den har sin uppgift i twang. Struphuvudet, det vill säga larynx?Ja, övre delen av larynx, den så kallade larynxtuben.

larynxtuben

Med larynxtuben menar vi området från stämbanden upp till de ary-epiglottiska vecken. De ary-epiglottiska vecken är de membran (hinnor) som kopplar samman struplocket (epiglottis) och arytenoidbrosken. Membranen löper längs sidorna, medan struplocket och arytenoidbrosken formar främre respektive bakre väggen. Här har vi alltså en lite ”tub”, som leder vidare genom svalget (farynx) mot munhålan. När larynxtuben pressas samman (tänk på vattenslangen igen) och struplocket och arytenoidbrosken kommer närmare varandra blir tuben trängre. Samtidigt höjer vi struphuvudet vilket kortar vårt talrör (avståndet mellan stämbanden och läpparna), vilket i sin tur förstärker högre frekvenser i rösten. Vi skapar en viss förträngning även i munhålan genom tungans förhöjda position.

varför twanga?

Med en komprimerad larynxtub och struphuvudet i högre position är det också lättare att adducera (sammanföra) stämbanden till en tätare klang. Ljudvågorna som då skapas åker vidare genom det sammanpressande svalget och mynnar sedan ut i munhålan, som är avsevärt mycket större. Vad är det vi har skapat då? Jo, en egen liten hemgjord megafon. Allt detta sker alltså när vi twangar. Belöningen? Ungefär 10-15 dB starkare röst. Och en mer ekonomisk röstanvändning. Mer röst för pengarna, helt enkelt. Och det bara genom att skratta som en häxa. En självhävdande häxa.

---

Referenser

Perta, K., Bae, Y., & Obert, K. (2020). A pilot investigation of twang quality using magnetic resonance imaging. Logopedics, phoniatrics, vocology, 1–9. Advance online publication. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1080/14015439.2020.1757147

Saldías, M., Laukkanen, A. M., Guzmán, M., Miranda, G., Stoney, J., Alku, P., & Sundberg, J. (2020). The Vocal Tract in Loud Twang-Like Singing While Producing High and Low Pitches. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, S0892-1997(20)30057-6. Advance online publication. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/j.jvoice.2020.02.005

Sundberg, J., & Thalén, M. (2010). What is ”Twang”?. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 24(6), 654–660. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/j.jvoice.2009.03.003

The Twang of the Yankee. (1899). The Hospital, 26(668), 261.

Vilda-Västern-bild från https://images.app.goo.gl/bJaC7UmLiwebo9fG9

---