klumpkänsla – HANNA NORMAN

25 augusti, 202625 augusti, 2026

Sångpedagogik: Paradigmskifte i synen på andningens betydelse?

Inlägg 4:2026

Vi måste prata om stödet.

Just nu svämmar nätet över av tips för att implementera det mest effektiva stödet för sångare. Du ska antingen andas in så mycket du kan genom att bredda bröstkorgen, ryggen, magen eller flanken för att sedan pressa in bröstkorgen, magen eller flanken, eller så ska du dra ner luft mot diafragman och sedan pressa bäckenbotten nedåt, som om du besöker toaletten. Alternativt så ska du inte tänka på andningen alls utan bara låta kroppen ”sjunga naturligt”. Jag brukar säga att det som funkar funkar, men i nuläget upplever att jag råden kan skilja sig så pass mycket åt att lite forskning kan vara på sin plats.

Singer practicing breath control at a microphone with colorful sound waves — **In- och utandning.**
AI-bild

vad betyder stöd?

Som vanligt behöver vi först reda ut terminologin. Vad betyder ”stöd” och vad är det vi ska stödja? Låg andning, även kallat bukandning eller diafragma-andning (abdominal-dominant breathing eller diaphragmatic breathing), anses vara grunden i sång och tal inom i princip alla rösttraditioner och -domäner. Jag återkommer ständigt till Källa – Filter-teorin som jag tycker är genial i sin enkelhet. Utifrån den kan nästan all kunskap kring sång placeras in på ett logiskt sätt. Vi har en källa, det vill säga stämbanden och vi har ett filter vilket är talröret med våra resonansrum från stämbanden och ut till läpparna.

Vi behöver också en kraft, det vill säga lufttrycket från lungorna. Eftersom stämbandsvågen sker helt mekaniskt måste det komma under luft underifrån mot källan för att stämbanden ska sättas i svängning och vibrera sina 100 eller 200 Hz. Luften som andats in skall således aktivt tryckas ut igen med hjälp av kroppens muskler. Konceptet ”stöd” är således talarens och sångarens förmåga att kontrollera och kalibrera luftflödet genom glottis på ett gynnsamt sätt. Syresättning och överlevnad får vi på köpet.

Bild från: https://www.it-jim.com/blog/writings-on-the-wall-recognizing-speech-on-spectrograms/

andas nere i magen…

går ju naturligtvis inte att göra. Lungorna sitter ju i bröstkorgen och det är endast i lungorna vi kan dra ner luft. Begreppet bukandning är således lite missvisande eftersom lungorna sitter ovanför buken. Däremot har vi vår bästa kompis; diafragman, rakt under lungorna och hen hjälper oss att manipulera lungornas volym så att vi kan dra in och andas ut mycket luft. Om vi vill. Diafragman är en kupolformad muskel som skiljer brösthålan från bukhålan. Den är kroppens viktigaste andningsmuskel. Vid inandning kontraherar muskeln och drar ihop sig nedåt, vilket leder till att buk och bukmuskulatur buktar ut medan lungorna fylls med luft. När diafragman slappnar av reser den sig igen och luften i lungorna trycks uppåt. Diafragman är en skelettmuskel som styrs både viljemässigt och automatiskt av det centrala nervsystemet. Bukens, eller magens aktivering här har givit begreppet bukandning sitt namn.

Diafragman som en kupol eller ett paraply under lungorna.
Bild från: https://www.britannica.com/science/diaphragm-anatomy

trakealdraget

När vi andas in med hjälp av bukandning aktiveras även trakealdraget, den mekaniska kraft som drar trachea (luftstrupen) och struphuvudet lätt nedåt. Denna position minskar belastningen på stämbanden och ger ett gynnsammare utgångsläge för fonation. Trakealdraget är mindre markant vid bröstkorgsandning.

bröstkorgsandning

Hög bröstkorgsandning (thoracic-dominant breathing) är inte alls lika effektiv för vare sig syresättning eller sång. Bröstkorgsandning aktiverar accessoriska andningsmuskler (eller sekundära andningsmuskler) såsom bröst-, hals- och axelmuskulatur vilka kräver mer fysisk energi för att dra in en mindre mängd luft än vad bukandning gör. I kliniska sammanhang är det väldigt vanligt att jag behöver korrigera talarens eller sångarens kroppshållning, eftersom man automatiserat att hålla in magen av olika skäl. Att statiskt hålla in magen är ett effektivt sätt att ”låsa” diafragman och istället expandera bröstkorgen vid inandning. Då blir bukandning i princip omöjligt att utföra.

könsskillnader

I vanlig ordning har kvinnor lite mindre instrument att jobba med jämfört med män; mindre lungor, mindre muskler, mindre stämband, mindre bröstkorg och så vidare. Kvinnor har faktiskt – på gruppnivå – en större tendens att ligga i bröstkorgsandning än män, som i sin tur är lite starkare i att hitta den mer funktionella bukandningen. Detta fenomen tros vara en evolutionär anpassning för att förbereda den kvinnliga kroppen för graviditet. Då blir det ju som bekant fullt i kroppen och lungorna kommer att behöva trängas med en bebis. Därför har kvinnor faktiskt en annan lutning på revbenen i förhållande till ryggraden, så kallad kraniokaudal inclination. Den brantare vinkeln gör att de interkostala musklerna (som sitter i mellanrummen mellan revbenen) får det lättare att lyfta revbenen och fylla lungorna effektivt vid inandning. Detta är naturligtvis fiffigt när det kommer till mänsklighetens överlevnad. När det kommer till sång – inte lika fiffigt.

Skillnader i revbenens lutning i förhållande till ryggraden. Rött – kvinnor, blått – män.
*Bild från: https://image.slidesharecdn.com/3-210123121440/75/Anatomical-basis-for-respiration-in-female-Vs-male-3-2048.jpg*

Så varför måste vi prata om stödet?

För att det trendar på SoMe som sagt, och för att det krävs lite förtydligande kring vilka muskelgrupper som ska vara involverade. Dessutom dök det upp en sprillans ny översiktsartikel som föreslår ett paradigmskifte kring hur vi ser på just stödet. Jag kunde helt enkelt inte låta bli.

Artikel från 2026

De koreanska forskarna Young Ju Jin och Yoon-Jong granskade artiklar med hjälp av relevanta sökord på PubMed, Scopus, and Google Scholar. Antalet artiklar som inkluderades i studien anges inte och författarna kallar artikeln för en conceptual narrative review snarare än en systematisk översiktsartikel. Föreliggande artikel har generellt en mer resonerande form utan traditionella metod- och diskussionsdelar, vilket speglas i min sammanfattning.
Jag drämmer till med att avslöja det föreslagna paradigmskiftet redan här. Författarna menar att konceptet ”stöd” skall attribueras utandningen istället för att fokusera på inandningskapacitet och att pedagogiska konsekvenser bör vara att träna på att kontrollera utandningen. Studierna visade nämligen att det i sångvärlden tenderar att fokuseras på inandningsmuskulatur och -fysiologi trots att fonation de facto sker på utandning. Författarna reagerade även på (precis som jag i inledningen) att även om andningskontroll anses vara centralt i sångteknik kan sångpedagogiska instruktioner kring hur effektiva rörelsemönster ska utföras vara vitt skilda och till och med motsägelsefulla. För att fånga andningskontrollens mekanismer fokuserade forskarna på studier som involverar aerodynamik, bilddiagnostik och elektromyografi (mäter den elektriska aktiviteten i muskler och de nervsignaler som styr dem) hos tränade sångare.
Fokus på utandning är väl inget paradigmskifte för mig egentligen, men jag tänker att eftersom inandningen i allra högsta grad påverkar utandningen och eftersom stödet trendar just nu är det en artikel värd att lyfta.

Resultat

Forskarna föreslår som sagt ett paradigmskiftet inom begreppet stöd i sång och tal och menar att fokus ska ligga på utandningen. Jag kommer därför här fokusera på utandningsmuskulatur, det vill säga de muskler vi faktiskt ska aktivera när vi fonerar. För det första visar elektromyografi att utandningskontroll uppnås med hjälp av flera muskelgrupper. Vi multitaskar alltså när vi sjunger. Så vilka är muskelgrupperna? Här utan inbördes ordning;
– Diafragman. Så klart. Jobbar självständigt och närmast antagonistiskt mot bröstkorgsmuskulaturen för att uppnå kontrollerad fonation, eller som författarna kallar det här, fonatorisk andning.
– Bröstkorgens utandningsmuskulatur. Driver luften ut igen och regulerar trycket samtidigt med diafragman.
– Buk och bukvägg. Jobbar inåtgående vid utandning vilket höjer det intraabdominella trycket som i sin tur kan öka den tryckgenererande förmågan hos revbensbågens utandningsmuskulatur.
Forutom detta fann forskarna att sångare inte hade bättre lungfunktion eller större inandningskapacitet än icke sångare, men att muskelaktiveringen var mer komplex hos sångare.

Författarnas föreslagna modell kring paradigmskifte. Inandning i blått och utandning i rött.
Bild från: Ju Jin & Yoon-Jong, 2026

Bäckenbotten då?

Jo, bäckenbotten nämns som en utandningsmuskel i några av studierna som inkluderats i artikeln men författarna påpekar att mycket lite finns skrivet. Lite svårt att säga, alltså. Och hur var det med gå-på-toalettenkänslan? Njae, det verkar inte vara något att sträva efter. Bäckenbotten ska följa samma mönster som diafragman har vid in- och utandning. I en studie från 2024 fann dock Rudavsky & McLean att bäckenbotten faktiskt sjunker vid stark fonation såsom vid ropande, trots att den höjs vid fonation i vardaglig, mer städad styrka. Detta är ju ett fenomen som kan kopplas till ett lite tristare tema; inkontinens. Ett gapskratt kan helt enkelt ha oönskade sidoeffekter. Hur som helst verkar detta ske automatiskt då bäckenbotten spänns – såsom av rop eller stark sång – och betyder inte att vi aktivt ska trycka bäckenbottten nedåt när vi sjunger. Med andra ord; ja, bäckenbotten kan sjunka när vi får till ett riktigt stabilt stöd. Det betyder inte att stödet blir bra för att vi lägger energi på att aktivt pressa ner bäckenbotten. Här åberopar jag den gamla hederliga frågeställningen korrelation eller kausalitet?. Bara för att A sker samtidigt som B (korrelation) betyder det inte att A orsakas av B (kausalitet).
Detta kan vara bra att ha med sig lite då och då när det kommer till den flod av sångtips vi möter på nätet. Författarna skriver själva följande; Key findings indicate that singers’ subjective experiences often differ from measured mechanics.

Bild från https://www.sunrisepelvicphysiotherapy.com.au/wp-content/uploads/2025/05/diaphragm-and-PF-movement-768×512.png

avslutningsvis

Studiens fynd visar att fonatorisk andning inte är samma sak som andas med mer luft. Detta sammanfaller väl med röstforskning tidigare visat; att mer luft och större subglottiskt tryck inte alls behöver leda till bättre eller ens starkare fonation utan istället göra stämbandsslutningen instabil och till och med störa tonbildningen. Stöd är i själva verket ett distinkt muskelbeteende där utandningsfasen formas aktivt från ögonblick till ögonblick för att leverera ett kontrollerat subglottiskt tryck. Vårt fysiologiska locus för kontrollerad fonation, alltså vårt stöd, är således kontrollerad utandning. Mer hjälp av rätt muskler.

Referenser

Emerich Gordon, K., & Reed, O. (2020). The Role of the Pelvic Floor in Respiration: A Multidisciplinary Literature Review. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 34(2), 243–249. https://doi.org/10.1016/j.jvoice.2018.09.024

Ferrón-Vivó, M., & Rupérez, M. J. (2024). Gender-Based Differences in the Biomechanical Behavior of the Thorax During CPR Maneuvers. International journal for numerical methods in biomedical engineering, 40(12), e3887. https://doi.org/10.1002/cnm.3887

Jin, Y. J., & Ryu, Y. J. (2026). Rethinking Breath Management in Voice Pedagogy: A Paradigm Shift from Inspiratory Capacity to Expiratory Control. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, S0892-1997(26)00335-8. Advance online publication. https://doi.org/10.1016/j.jvoice.2026.06.042

Mendes, L. P. S., Vieira, D. S. R., Gabriel, L. S., Ribeiro-Samora, G. A., Dornelas De Andrade, A., Brandão, D. C., Goes, M. C., Fregonezi, G. A. F., Britto, R. R., & Parreira, V. F. (2020). Influence of posture, sex, and age on breathing pattern and chest wall motion in healthy subjects. Brazilian journal of physical therapy, 24(3), 240–248. https://doi.org/10.1016/j.bjpt.2019.02.007

Rudavsky, A., & McLean, L. (2024). How does the pelvic floor respond to modulations in trunk pressure induced by a variety of voicing tasks? A cross-sectional, observational

Tillbaka

11 maj, 20265 juni, 2026

Rörfonation för barn: Ny forskning visar på god effekt

Inlägg 3:2026

Vi måste prata om rörfonation för barn.

Precis när jag sitter och undrar om jag borde sätta in fler barn på rörfonation istället för det som kallas indirekt behandling (där insatser främst riktas mot omgivningen, alltså föräldrar, skola och röstkrävande aktiviteter) dundrar en ny artikel in i mejlkorgen. Rörfonation har jag skrivit om här och här och det är ju verkligen något av en mirakelkur mot trötta eller skadade stämband. Det som brukar hindra mig att starta upp en rörfonationsbehandling för ett barn är två saker. 1. Det är trots allt är ett stort åtagande för en familj. Barnet själv kan ju inte ansvara för att rör plockas fram, att vattenbehållare ordnas och att scheman hålls, det behöver en vuxen göra. En traditionell behandling varar dessutom i minst fyra veckor och det är viktigt att man genomför för att kunna utvärdera effekten. Bara tidsaspekten kan orsaka lätt panik i en förälders ögon. Det största hindret är dock punkt 2. Det har inte funnits särskilt mycket evidens för rörfonationsbehandling för barn. Som vanligt betyder ringa evidens inte automatiskt att en insats är verkningslös utan det kan även bero på få studier. Rörfonation för barn faller in i just det – för få studier. Därför kom denna artikel som en skänk från ovan. Studien är väl genomförd, kontrollerad och randomiserad och har dessutom ovanligt tydliga beskrivningar av insatser. Den finns en uppenbar begränsning och den kommer jag till.

hesa barn

Prevalensen av dysfoni (heshet) hos barn uppskattas vara mellan 6-23% i olika studier. Stämbandsknottror är den vanligaste anledningen till att barnets röst låter hes. Orsaken är oftast ett ofördelaktigt röstbeteende men även virala övre luftinfektioner, allergi och reflux hos barnet kan påverka. Det kan också finnas en genetisk predisposition för att drabbas. Stämbandsknottror är skador som uppkommer en tredjedel in på stämbandens längd, precis där kollisionskontakten är som störst. De bilaterala svullnaderna hårdnar efterhand till vävnadsmassa. Knottrorna förhindrar sedan stämbanden att sluta fullständigt vilket leder till röstläckage, eller som vi brukar säga; heshet. De svullna stämbanden ökar i massa, vilket kan leda till lägre röstläge.

Young child gripping rope and shouting with mouth wide open — Glad och aktiv!
*AI-bild*

barns stämband mer sårbara

Ett barns stämband motsvarar inte en vuxens. Förhållandet mellan brosk och membran är annorlunda och alla tre skyddande lager i lamina propria, lagret av bindväv lokaliserat i stämbandens slemhinnan, är inte utvecklade förrän runt sju års ålder. I puberteten växer stämbanden hos både flickor och pojkar och efterliknar sedan mer en vuxens. Tidigare har sagts att stämbandsknottror ”växer bort” efter puberteten, men trots att många blir signifikant förbättrade visade en studie från 2015 att stämbandsknottror kvarstod hos 7% av pojkarna och hela 47% av flickorna. Ofta kommer fonastenin (rösttrötthet) som ett brev på posten och barnet börjar klaga på trötthet och/eller smärta och/eller klumpkänsla i halsen. Många föräldrar vittnar också om ett ökat harklingsbehov hos barnet som ibland blir till en ovana.

tysta barn och hesa ungar?

Förutom att heshet och ond hals kan påverka barnets förmåga och önskan att kommunicera finns faktiskt ännu ett skäl till att söka hjälp vid dysfoni. Det visar sig nämligen att heshet hos barn skapar en negativ attityd hos lyssnaren bland såväl vuxna som hos jämnåriga. Lyssnare i studier skattar helt enkelt hesa barn sämre beträffande attribuerade egenskaper såsom ”klumpig” eller ”smidig”, ”smutsig” eller ”ren” och ”oärlig” eller ”ärlig”. Är det inte fascinerande? Det finns ett helt inlägg om hesa barn och attityder här.

Så varför måste vi prata om rörfonation för barn?

Naturligtvis för att jag precis fick vantarna på denna pinfärska artikel som lyfter just rörfonation hos barn.

Young boy drinking water from a glass with a straw at a table — Rörfonation för barn
*AI-bild*

metod

Adriensen et al. på Center for Speech and Language Sciences vid Ghent Universitet i Belgien ville alltså ta sig en titt på huruvida barn med stämbandsknottror gynnas av två olika typer av Semi-Occluded Vocal Tract Therapy Excercises, SOVTE. De två typerna av SOVTE var rörfonationsbehandling (Straw Phonation), SP och resonansterapi (Resonant Voice Therapy), RVT. Resonans och RVT har jag skrivit om här.
De randomiserade 30 barn, 16 pojkar och 14 flickor, med stämbandsknottror och röstbesvär mellan 6 och 12 år in i tre grupper. Grupperna hade liknande sammansättning och en jämn fördelning av av såväl storlek på knottror som fonasteniska besvär.
Grupp 1 (n = 11) skulle genomföra intensiv rörfonationbehandling, SP, med ena änden i vatten.
Grupp 2 (n = 11) skulle genomföra intensiv resonansterapi, RVT.
Grupp 3 (n = 8) var kontrollgrupp och skulle ges indirekt behandling.
Samtliga grupper mottog insats i sammanlagt 11 timmar under fyra dagar i rad. Pre- och post-test gjordes (före och efter insats). Syftet med studien var att undersöka och jämföra short-term effects, kortsiktig effekt på röstbesvären.

Vad mättes?

För akustisk bedömning använde forskarna The dysphonia severity index (DSI) och Acoustic voice quality index (AVQI). De mätte maximal fonationstid i sekunder, minimal röstintensitet i dB, maximal frekvens i Hz samt jitter på uthållna /a/. Termen jitter använder vi inte i Sverige men det är den parameter som representerar variationer i stämbandens frekvens (antalet svängningar per sekund) från cykel till cykel. Förenklat oregelbundenheter i pitch. På uthållna /a/ samt löpande tal analyserades också andra parametrar såsom harmonics-to-noise ratio (mäter förhållandet mellan den periodiska komponenten, röstkällans energi, och icke-periodiska komponenter brus och läckage i röstsignalen) och smoothed cepstral peak prominence (mäter den samlade nivån av ”oljud” i rösten oberoende av pitch och amplitud). Perceptuell bedömning av samma talmaterial gjordes blint av två erfarna logopeder (de visste alltså inte vilka ljudfiler de lyssnade på och 15% av filerna var dubblerade) som skattade rösterna på VAS-skalor (visuell analog skala) baserade på Consensus Auditory-Perceptual Evaluation of Voice (CAPE-V). Logopedernas inter- och intrareliabilitet mättes. Utöver detta fick föräldrar fick skatta deras barns röster i Rösthandikappindex för barn (pVHI), ett frågefomulär kring eventuella fysiologiska, funktionella och emotionella röstbesvär. Poäng kan variera mellan 0 och 92 där en högre poängsats signalerar mer röstbesvär. Samtliga variabler mättes före och efter behandlingen (pre- och post test). Videolaryngoskopi hade genomförts pre-intervention för att fastställa stämbandsknottror men genomfördes ej post-intervention.

Delar av CAPE-V
*Bild från: https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0892199712000392*

Vad i bestod insatserna?

De tre behandlingsformerna redovisas utförligt i ett appendix till artikeln så hugade hänvisas dit. Här summerar jag något mer kortfattat.
Samtliga tre grupper fick den intervention som kontrollgruppen fick; indirekt behandling. Denna innefattade information kring röstanatomi, och -fysiologi, allmänna röstråd, förklaring kring hur knottrorna uppstått, information kring vikten av vattenintag och risker med för stark röstintensitet samt visuell feedback av en volymkontrollpanel där röststyrkan kunde avläsas. Utöver detta fick samtliga grupper handledning och senare repetition kring andningsteknik och hållning. Vid en session fick kontrollgruppen träna på tonlösa frikativor. Alla grupper fick hemuppgifter. Kontrollgruppens bestod i att fortsätta följa volymkontrollpanelen samt att dricka vatten enligt schema (water chart). Kontrollgruppen gjorde alltså endast detta (inte så lite om ni frågar mig). Alla grupper erhöll 11 timmars röstintervention under fyra efterföljande dagar, tre timmar dag 1-3 och två timmar dag 4. Alla grupper fick schemalagda pauser med röstvila och lekar. Då kontrollgruppen hade mer tid för lek övervakades ljudnivåerna under lekarna. Grupperna leddes av erfarna logopeder. Inga barn tilläts ha någon annan form av röstintervention under studiens fyra dagar.

grupp sp

Grupp SP utförde – utöver det jag nämnt – rörfonation i vatten med rör i rostfritt stål, 23 cm långa och 5 mm i diameter. De ombads fonera mjukt och ibland med inledande /h/ före /o/ och /u/ och de fick fonera i bekvämt röst läge samt öva glissandon. De fick alternera mellan fonation i röret och fonation utan rör. Hemövningar var, utöver volymkontrollpanelen och vattenschema, att rörfonera på ett /o/ 5 x 3 gånger.

grupp rvt

Grupp RVT fick – alltså utöver det alla tre grupper fick göra – fonera på nasaler (/m/, /n/, /ng/) och tonande frikativor i glissando. Grupp RVT uppmuntrades att ha ”anterior focus”, alltså att skapa artikulationen långt fram i mun och ansikte och förnimma vibrationer där. Man producerade och repeterade stavelser och ord med inledande nasal in i vokal och la därefter på andra konsonanter. Efterhand applicerades den resonanta, klangfulla rösten på spontantalet. Hemövningar var, utöver volymkontrollpanelen och vattenschema, att träna på 15 ord och 15 meningar med resonant röst.

resultat

Vid akustisk post-test med The dysphonia severity index visade det att 36% i grupp SP och 45% i grupp RVT förbättrats på kliniskt relevant nivå (klinisk relevans skulle kunna översättas till märkbar och meningsfull betydelse för patientens hälsa och välmående). Beträffande Acoustic voice quality index uppvisade 38% förbättring på kliniskt relevant nivå i grupp SP. Perceptuellt bedömdes grupp SP ha den största förändringen; signifikant förbättrade röster. I alla grupper skattade föräldrarna förbättring i posttestet med störst förbättring i grupp SP och RVT. Slutsatsen hos forskarna var att ett kort, intensiv SOVT-program kan ha en positiv effekt på röstkvalitén och röstkapaciteten hos barn med stämbandsknottror. Störst effekt sågs hos barn som rörfonerat, grupp SP. Studien undersökte alltså SOVTE:s short-term effects, kortsiktiga effekt på röstbesvären. Indirekt röstbehandling kan också ge effekt på rösten men ledde inte till signifikant förbättring. Forskarna understryker dock under att indirekt behandling kan vara värdefullt kliniskt. Forskarna hittade inga skillnader mellan grupperna beträffande Time × Group interaction, det vill säga att utvecklingen i grupperna inte skiljde sig åt tempomässigt (att en specifik insats gav effekt snabbare).

Tabellen visar pre- och posttester beträffande DSI, AVQI, föräldraskattning (pVHI) och perceptuell bedömning (overall severity). Exempelvis ser ni att även föräldrar i kontrollgruppen skattade förbättring.
*Bild från: Adriaansen et al., 2025*

Begränsningar

Naturligtvis hade jag velat se en redovisning av long-term effects, alltså huruvida förbättringen höll i sig och rentav ökade (vem vet, kanske är nya mätningar planerade och landar i en kommande studie). Forskarna redogör klart och tydligt att frågeställningen är short-term effects. Det som faktiskt kan anses begränsande är inte heller studiens intensiva modus utan frågan hur görbart det är för behandlande logoped att erbjuda samma upplägg och inte minst; huruvida en familj kan lägga fyra intensiva behandlingsdagar i rad – med hemövningar – på en röstbehandling. Kanske. Och kanske är det faktiskt mer effektivt än att ha fyra logopedbesök uppdelat på säg, sex veckor. Personligen kommer jag av flera skäl inte ha möjlighet att anamma upplägget helt (besökstidsbegränsningar, ersättningsupplägg, complience, risker med att boka samma patient fyra dagar i rad vid eventuell sjukdom etc) men tar verkligen med mig metodens effekter. Forskarna själva lyfter mycket riktigt en viss risk för att metoden kan vara svår att genomföra i praktiken, samt en eventuell risk för laryngeal överbelastning vid intensivbehandling,

Group of smiling diverse children sitting and kneeling on grass outdoors — Glada barn! Är det Grupp SP?
*AI-bild*

rörfonation för barn – ja!

Det går att diskutera huruvida förbättring hos mindre än hälften av barn med stämbandsknottror efter en så intensiv intervention är en framgång. Jag vill ändå säga att det är det. Artikeln lyfter att tidigare studier visar att logopeder använder rörfonation i mindre utsträckning än andra metoder vid just stämbandsknottror hos barn och tyvärr kan jag skriva under på det. Precis som jag inledde inlägget med så avvaktar jag inte sällan med att sätta in rörfonation för barn, som sagt för farhågan att det blir ett (för?) stort åtagande för familjen eller för att jag satt för stor tilltro till indirekt behandling. Kanske ändå mest för att jag inte riktigt haft på fötterna för att påstå att insatsen har en påvisbar effekt.
I och med denna studien känner jag att jag har på fötterna och kommer från och med nu att implementera rörfonation för barn avsevärt mycket tidigare i behandlingen!

Referenser

Adriaansen, A., Meerschman, I., Van Lierde, K., Claeys, S., Ma, E. P., Kissel, I., Papeleu, T., & D’haeseleer, E. (2025). Short-Term Effects of Semi-Occluded Vocal Tract Therapy on the Phonation of Children With Vocal Fold Nodules: A Randomized Controlled Trial. Journal of speech, language, and hearing research : JSLHR, 68(2), 456–477. https://doi.org/10.1044/2024_JSLHR-24-00243

Lass, N. J., Ruscello, D. M., Stout, L. L., & Hoffmann, F. M. (1991). Peer perceptions of normal and voice-disordered children. Folia phoniatrica, 43(1), 29–35. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1159/000266098

Lass, N. J., Ruscello, D. M., Bradshaw, K. H., & Blankenship, B. L. (1991). Adolescents’ perceptions of normal and voice-disordered children. Journal of communication disorders, 24(4), 267–274. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/0021-9924(91)90002-z

McAllister, A., & Sjölander, P. (2013). Children’s voice and voice disorders. Seminars in speech and language, 34(2), 71–79. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1055/s-0033-1342978

Tillbaka

7 april, 202624 april, 2026

Förstå mixrösten: Tekniker och forskning

Inlägg 2:2026

Vi måste prata om mixrösten.

Att prata om mixrösten kan vara som att prata om rymden. Alla har sin egen definition, förklaring och formula. Några beskriver mixrösten som en trappa mellan bröst- och huvudröst, andra som en balansakt mellan bestämda bröströstmuskler och bestämda huvudklangmuskler och ytterligare andra som en inställning där vi tar med oss god stämbandsslutning (connection) högre upp i registret men med uttunnade stämband. Jag är team Uttunnade stämband med emfas på en god connection och med manipulation i talröret, det vill säga i vårt filter. Jag har tidigare skrivit om källa-filter-teorin och det kan du repetera här. Det finns de som är skeptiska till begreppet ”mix” eftersom man inte anser att något alls mixas. Då kallas mixröst istället exempelvis ”mellanregister”. I detta inlägg kommer jag att behålla begreppet ”mixröst”.

mix – halleluja

Vi har talat om mixröst sedan slutet av 1900-talet och under de senaste uppskattningsvis fem åren har begreppet fullkomligt exploderat på nätet. Otaliga sångcoacher lyfter mixrösten och ger råd kring hur vi ska få fatt i den. När jag väl förstod och implementerade min mixteknik blev det väldigt tydligt för mig att mixrösten är oumbärlig i kontemporär musik. Mixrösten har använts i alla tider och har inte sällan tolkats som bröströst. De allra skickligaste mixarna är några av våra absolut största sångerskor och sångare.

Barbra Streisand – kanske den perfekta mixen?
*Bild från: https://parade.com/news/barbra-streisand-1999-new-years-eve-concert-film-pbs-special-march-2*

vadå olika röster/funktioner/register?

För att enas om var mixrösten är behöver vi först ha konsensus kring vad som ska mixas. Som jag lyft många gånger kan terminologin i sångvärlden variera beroende på skola, erfarenhet eller tycke & smak. Här nedan en ordlista från en av de föreliggande studierna (Kochis-Jennings et al., 2012) som jag tycker – tycke & smak, alltså – är rimlig.

**Terminologi ur Kochis-Jennings et al., 2012**

Det vi talar om i termer av en mix är alltså en blandning mellan bröströst och huvudklang. I ordlistan ovan kallas både bröströst (chest) och huvudröst (head) för register, och man menar också att vi kan tala om en mer bröstdominant mix (chestmix) och en mer huvudklangsdominant (headmix). Således kanske vi istället borde kalla dagens tema för ”mixregister” men det får bli en senare fråga. Bröströst kännetecknas generellt av en mörkare klang och ligger närmare talrösten. En stor del av stämbandsmassan vibrerar. I bröströst är slutenkvoten (closed quotient), CQ hög. CQ är tiden av en svängningscykel då stämbanden är slutna. Huvudklang i sin tur kännetecknas av en ljusare klang där en mindre andel stämbandsmassa vibrerar. Här är slutenkvot lägre, vilket förknippas med en mindre kraftfull och mer läckande röst. Ännu en skillnad mellan bröströst och huvudklang är stämbanden form samt hur stor del av stämbandsmassan som möts vid slutning. Detta demonstreras väl i en bild från en av artiklarna (obs att man här använder begreppet ”falsett”)

så varför måste vi prata om mixrösten?

För att det faktiskt finns forskning gjord på den som kan hjälpa oss att gå från kvalificerade gissningar till konkreta fakta. Istället för att ge mig på (ytterligare en) definition av vad mixröst är tänkte jag i det här inlägget lyfta viktiga komponenter i mixrösttekniken. Det ger god information kring vad som faktiskt händer i röstapparaten vid mix och ledtrådar om hur vi ska tänka. Vi kan också få hjälp att utesluta vad vi inte ska göra när vi mixar. Jag kommer att lyfta tre artiklar kring mixrösten publicerade mellan mellan 2005 – 2023. Artiklarna sinsemellan har olika hypoteser och frågor varför jag ställer upp fyra egna frågeställningar:

Hur förändras amplituden vid mix och vad kan det säga om det subglottiska trycket, Ps?
Hur ser engagemanget av musculus thyroarytenoideus, TA ut vid mix?
(om TA och CT har jag skrivit här.)
Hur förhåller sig slutenkvoten, CQ vid mix?
Sker manipulationen i källa, filter eller i båda vid mix?

Studier från 2005, 2012 och 2023

I de tre studierna deltog kvinnor och män mellan, 21 och 52 år. Majoriteten var professionella sångare och övriga hobby-sångare. I en studie var del sex av deltagarna kvinnor och sex män (Lee et al., 2023), i de andra endast kvinnor, sju (Kochis-Jennings et al., 2012) respektive två till antalet (Miller & Schutte, 2005). Vid uthållna vokaler såsom /a/, /i/ och/eller /u/ i olika register användes laryngeal elektromyografi, EMG, och på så sätt mättes muskelaktivitet och slutenkvot, CQ. Stämbanden filmades och man gjorde även perceptuell analys (lyssna) och akustisk analys (mäta relevanta nivåer). Ovanstående mätningar gjordes i samtliga studier och det är dessa jag kan jämföra med varandra. I vissa av studierna gjordes andra mätningar utöver dessa som ej redovisas här.

resultat

Mina frågeställningar var alltså följande,

Hur förändras amplituden vid mix och vad kan det säga om det subglottiska trycket, Ps?
Hur ser engagemanget av musculus thyroarytenoideus, TA ut vid mix?
Hur förhåller sig slutenkvoten, CQ vid mix?
Sker manipulationen i källa, filter eller i båda vid mix?
Är ni redo för resultaten?

subglottiskt tryck vid mix

I samtliga studier sänktes amplituden och sannolikt därmed det subglottiska trycket då sångaren gick från bröströst in i mixröst. Men – inte sällan var det svårt att uppfatta perceptuellt utan var tvungen att fastställas via akustiska parametrar. I studien från Lee et al., 2023 mättes Ps i sig och visade sig vara lika lågt i mix som i falsett. Ps var genomgående som högst i bröströst.
Slutsats: Vi ska inte gå in i mix med ett särskilt högt subglottiskt tryck. Detta kan vara en fälla i synnerhet när vi försöker ta oss in i mixen från bröströst.

A man singing intensely into a microphone on stage at a crowded live concert. — Högt Ps.
*AI-bild*

engagemanget av TA vid mix

I samtliga studier var stämbandens vågform mer lika varandra i bröst- och mixröst än i falsett eller huvudröst. I studien av Kochis-Jennings et al. kunde man se att aktiviteten i TA ökade när deltagarna gick från huvudröst till headmix samt från chestmix till bröströst, även vid same pitch phonation, alltså vid fonation i behållen ton. Aktivitet i musculus cricothyroideus, CT, tycktes här vara relaterad till pitch snarare än registerkontroll. I studien av Lee et al. noterades en adduktion av processus vokalis, brosken där vokalismuskeln fäster, i bröströst och mixröst. Vid falsett var processus vokalis istället separerade. Vi vet redan att delar av TA, såsom vokalismuskeln, tenderar att vara mindre eller inte alls aktiverad i huvudklang och/eller falsett.
Slutsats: TA är aktiverad i mix. Mindre än i bröströst men mer än i huvudröst. En smidig koordination av TA-aktivering gör att vi slipper oönskade tuppar (vilka kan vara önskade i exempelvis joddling eller stilistiska registerbrott). En lyckad koordination kan också förklara de uttunnade stämbanden i mix; TA är fortsatt aktiverad men i mindre utsträckning än i bröströst.

Glottisvåg vid bröst-, falsett- och mixröst hos en manlig deltagare.
*Bild från Lee et al., 2023*

Slutenkvot vid mix

Genomgående visade sig CQ vara högre i mix än i huvudklang och lägre än i bröströst ( i en studie mättes istället open quotient så således tvärtom där). Detta även vid same pitch phonation. Vid huvudklang/falsett var inte bara CQ lägre utan även glottis större (själva öppningens area). I bröströst och mix slöts stämbanden i större utsträckning – ofta helt, utan glipa.
Slutsats: En god slutning är central vid mix, och detta alltså utan ett alltför högt Ps.

Källa och filter vid mix

Är det då endast manipulering av stämbanden, det vill säga källan, som ger oss mixröst? Svar nej. Hos deltagarna påverkades nämligen också formanterna i de olika registren, även vid same pitch phonation av samma vokal. Väldigt kortfattat är formanter frekvenser i rösten som trivs och svänger tillsammans beroende på våra artikulatorer i talröret, det vill säga vårt filter. Man säger ofta att de tre första formanterna är de mest informationsbärande vid tal och sång. De påverkar vår resonans, vår klang, oberoende av pitch. Formant 1, eller f₁ är starkt korrelerad med tungans och käkens position i höjdled såsom vid öppen respektive sluten vokal, f₂ är starkt korrelerad med tungans position i djupled såsom vid bakre respektive främre vokal och f₃ är starkt korrelerad med läpparnas rundning såsom vi rundad respektive orundad vokal. Studien av Miller & Schutte hade just filterfrågan som fokus och konstaterade att deltagarnas registerbyte kunde ”avslöjas” av formantförändringar och att de på samma sätt också kunde döljas. I övergången mellan tvåstrukna C och D avslöjades en kvinnlig deltagare genom formantförändring och ett plötsligt dropp i amplitud (sound pressure level) som både kunde avläsas med ögat och uppfattas med örat. En annan kvinnlig deltagare behöll dock en stark f₂ – resonans i samma läge i skalan och dolde både registerbytet och perceptuell uppfattning av sänkningen i amplitud. Detta kallar författarna ”maskering” av registerskifte och Miller & Schutte går till och med så långt att de i större grad attribuerar skicklig filtermanipulation än förändringar i stämbanden, källan, vid lyckat registerbyte;

”…successful bridging of chest and middle registers may be more a consequence of skillful use of resonance than of muscular adjustments to the glottal voice source.”

Detta skulle också kunna förklara att det perceptuellt kunde vara svårt att uppfatta att amplituden sänktes, trots att minskad stämbandsmassa nästan garanterat innebär sänkt röstvolym. Hur stämbandsmassa och röstamplitud hänger ihop har jag tidigare skrivit om här. Författarna noterar även att samma strategi användes av deltagare för att maskera den sänkta amplituden vid övergång till falsettregistret.
Slutsats: Både källa och filter kan och ska manipuleras vid mix.

begränsningar i studierna

Jag återkommer till cirkusen med terminologi. Ska vi tolka det som kallas ”falsett” i en studie synonymt med det som kallas ”head” i en annan? Svårt att vara helt säker. Det framkommer heller inte alltid huruvida mixrösten som mäts specificeras som chestmix eller headmix. Sedan tillkommer könsskillnader. I två av studierna var deltagare enbart kvinnor. Det anses vedertaget att det som kallas för falsett hos kvinnor i många studier inte används i samma utsträckning på scen av män – i klassisk sång. Det kan således vara svårt att direkt applicera anpassningarna i röstapparaten i dessa studier på män. På tal om klassisk sång behöver vi också lyfta att studiernas deltagare sjunger på olika sätt (klassiskt skolat eller kontemporärt) vilket möjligen påverkar muskelaktivering vid mix – eller vad deltagare och författare definierar som mix.
En begränsning i det här inlägget är att de tre studierna innehåller oerhört mycket mer information än det jag sammanfattar här. Jag rekommenderar den intresserade att läsa artiklarna i sin helhet.

avslutningsvis

Det finns alltså tydliga parametrar som vi kan manipulera för att hitta vår mixröst. Jag rekommenderar alla mixare eller aspirerande mixare att läsa på kring vad vi kan göra – och inte göra – för att hitta en sund mixteknik. Alternativt skaffa en sångcoach som kan hjälpa dig och presentera övningar för att komma åt berörda parametrar. Förresten gillar jag inte och borde inte använda begreppet ”hitta” mixrösten. Att vi plötsligt skulle ”hitta” något är missvisande eftersom etablering av en ny teknik kräver systematiskt arbete med många delar av röstapparaten. När jag började leta mix trodde jag – som många andra – att jag skulle öva på att kånka upp alla parametrar i bröströsten i högre register och blev gång på gång besviken då det bara bidrog till press och heshet. Jag hoppades också på genvägar eller enkla tricks. Idag vet jag att alla röstfunktioner, mix inkluderat, kräver metodisk uppbyggnad av muskelaktivitet, muskelstyrka och muskelminne precis som alla motoriska program hos oss människor.
Och vi har ganska roligt på vägen, eller hur?

Referenser

Kochis-Jennings, K. A., Finnegan, E. M., Hoffman, H. T., & Jaiswal, S. (2012). Laryngeal muscle activity and vocal fold adduction during chest, chestmix, headmix, and head registers in females. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 26(2), 182–193. https://doi.org/10.1016/j.jvoice.2010.11.002

Lee, Y., Oya, M., Kaburagi, T., Hidaka, S., & Nakagawa, T. (2023). Differences Among Mixed, Chest, and Falsetto Registers: A Multiparametric Study. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 37(2), 298.e11–298.e29. https://doi.org/10.1016/j.jvoice.2020.12.028

Miller, D. G., & Schutte, H. K. (2005). ‘Mixing’ the registers: glottal source or vocal tract?. Folia phoniatrica et logopaedica : official organ of the International Association of Logopedics and Phoniatrics (IALP), 57(5-6), 278–291. https://doi.org/10.1159/000087081

Tillbaka

26 februari, 202612 april, 2026

Så förbättrar rörfonation din röstteknik

Inlägg 1:2021

Vi måste prata om rörfonation.

Tänk att sextio år gammal finsk forskning blivit hett igen. Professor Antti Sovijärvi (1912-1995), var fonetikprofessorn som uppfann begreppet rörfonation; att fonera (ljuda) i ett rör, rakt ut i luften eller med röret nedsänkt i vatten. Från början användes rörfonation som röstträning för barn som besvärades av nasalitet (luften måste riktas oralt, alltså i munnen, annars kommer ju inga bubblor), men efterhand insåg en att de positiva effekterna kunde göra nytta vid en rad andra röstbesvär. Idag rekommenderar logopeder rörfonation vid fonasteni (rösttrötthet), funktionell dysfoni (heshet som grundar sig i själva röstbeteendet), stämbandsknottror (kallas även ”knutor”) och vid stämbandspareser (förlamningar, oftast efter en stroke eller lokal skada). Forskare ser också positiva effekter hos patienter med neurologisk sjukdom såsom Parkinson. Även sångvärlden har fått nys om de goda effekterna vid rörfonation och idag har var och varannan professionell sångare ett glas- eller silikonrör hemma.

Semi-Occluded Vocal Tract Exercises

Den engelska termen SOVTE, Semi-Occluded Vocal Tract Exercises, innebär röstövningar där vi skapar olika förträngningar i eller förlängningar av talröret (avståndet mellan stämbanden och läpparna). Det kan vara läpp- och tungvibrationer eller att fonera genom någon form av rör. Det finns olika längder på fonationsrör och val av rör kopplas till talrörslängd. alltså individens avstånd mellan stämband och läppar. Detta överensstämmer relativt väl med individens röstkategori. Beträffande glasrör rekommenderas således 24-25 cm för barn (ja, även barn rörfonerar), 26 cm för sopran och tenor, 27 cm för mezzosopran och baryton samt 28 cm för alt och bas. Vissa silikonrör är ännu längre. Forskning visar dock att rörets diameter har större betydelse för rörfonationens effekt än längden. För barn brukar diametern vara 8 mm och för vuxna 9 mm. Det finns två sätt att rörfonera. Vid båda fonerar du i ett rör med ena änden innanför läpparna, vilket gör att röret blir till hälften ockluderat (blockerat, stängt). Du kan, som sagt, fonera med den andra änden av röret rakt ut i luften eller nedsänkt i vatten.

Resonance Tube Phonation with the free end in Water

Sänker du ner den andra änden av röret i vatten är den engelska termen Resonance Tube Phonation with the free end in Water, RTPW. Vid RTPW bör vattenbehållaren kunna rymma ca sju dl vatten och vattenpelaren ska vara ca 10 cm. Röret ska hållas ca två cm under vattenytan (lägre vid vissa röststörningar).

Ofta när en hör sångare tala om rörfonation syftar de just på RTPW. Det finns en massa tips och tricks kring RTPW på bloggar och Youtube, och ibland utlovas både det ena och det andra; ”du kommer att lära känna din röst bättre” (ja, jovisst…), ”din röst kommer att bli tekniskt fulländad” (really?) och, min favorit, ”du kommer att få bättre självförtroende” (tack, då tar jag två).

Så varför måste vi prata om rörfonation?

Jo, för även om fler och fler både anammar och rekommenderar metoden verkar det mindre känt exakt vad som händer i kroppen när vi rörfonerar. Och vad händer? Vid exempelvis RTPW händer en massa saker;

Larynx (struphuvudet) sänks, det vill säga får en lägre vertikal position. Det finns flera teorier kring hur detta kommer sig, såsom att rörfonation verkar så avspännande för de laryngeala musklerna att larynx sjunker. Eftersom sänkningen tycks korrelera (överensstämma) med ökande vattendjup är det dock sannolikt att vattnets mottryck mekaniskt trycker larynx nedåt. När larynx sänks tenderar de laryngeala musklerna och stämbanden spänna av i större utsträckning. Detta är att eftersträva om vi vill besväras av ett uppressat larynx med hyperfunktionell, pressad röst.
Velum, alltså mjuka gommen, sluter tätare upp emot näshålan. Det orala trycket blir mer framstående, det vill säga att luften strömmar endast ut ur munnen (här kommer metodens ursprungliga syfte in, de nasala barnen). Det ökade orala trycket ger ett mottryck (back pressure) som i sin tur påverkar stämbanden och gör att de kan vibrera med mindre ansträngning och muskelarbete. Du får alltså mer röst för pengarna.

Genomskärning före, under och efter rörfonation. Notera sänkning av larynx samt höjning av velum (mjuka gommen) som bibehålls även efter övningen.
**Bild från Marco Guzman, et al., 2013**.

Individer som deltagit i studier kring rörfonation har uppgett att vattnets mottryck ger en behaglig ”massage” av stämbanden.
Kollisionströskeltrycket, det vill säga det lägsta subglottiska tryck (lufttrycket från lungorna under stämbanden) som krävs för att stämbanden ska mötas, (eller ”kollidera”, if you will), höjs. Detta var oväntat i den aktuella studien eftersom forskarna hypotiserat att rörets ringa diameter – i jämförelse med luftrörets – istället skulle behöva ett lägre tryck för att påverka fonationen. En möjlig förklaring som anges är att massageeffekten vid rörfonation leder till ökad blodgenomströmning (vilket ju all massage gör) i stämbanden , vilket i sin tur leder till ökad stämbandsmassa och styvare stämband. Detta skulle då kunna påverka muskelarbetet kring stämbandsvågen och leda till behovet av ett högre tryck för att uppnå stämbandskollision. Dessa specifika förhållanden, i kombination med ökad stämbandsmassa, tros även påverka stämbandens kontaktyta och därigenom slutningen.
I perceptuella bedömningar, det vill säga att experter lyssnat på röster före och efter rörfonation, har man funnit bättre röstkvalitet (tyvärr inte specificerat i olika röstparametrar) efter att individen rörfonerat, samt större stabilitet i rösten.
Rörfonation kan påverka formanterna, det vill säga – mycket kortfattat – de frekvenser i rösten som trivs och svänger tillsammans. Att fonera i rör har visat sig sänka första formanten (en brukar säga att första, andra, tredje, fjärde och femte formanten har betydelse för klangen och resonansen tal- och sångrösten). En sänkning av första formanten, vilken är starkt korrelerad med tungans och käkens position i höjdled – i detta fall liten käköppning, ökar flödet genom stämbanden genom förändringar i lufttrycket under och mellan stämbanden. På detta sätt ökar energin i rösten utan att röstintensiteten (volymen) behöver höjas. Då blir röstanvändningen mer ekonomisk vilket minskar ansträngningen för röstapparaten. Formanter kommer jag att skriva mer om i ett kommande inlägg!
Du får direkt visuell feedback på ditt röstflöde. Alltså, om du har ett för lågt subglottalt tryck blir bubblorna inte jämna och energiska. Om du har ett för högt subglottalt tryck kommer bubblorna istället skvätta vattnet över kanterna. Om du har en stor hyperfunktion, alltså pressad adduktion (stämbandsslutning) kommer bubblorna tappa i flöde eftersom du får ut mindre luft genom stämbanden. Kort sagt ger rörfonation dig en kvitto på vad du behöver förändra i din röstproduktion.

mirakelkur

Så rörfonation är till stor del den mirakelkur som den verkar vara. Om du gör rätt. Olika användare verkar göra på ganska många olika sätt. Det är bara det att alla de här fiffiga effekterna som fastslagits inom forskningen, de har man sett under de specifika förhållanden man har forskat på. Det betyder att det är fullt möjligt att det går lika bra att slänga ner ett sugrör i en läskflaska och bubbla på. Men inget vet att det är så, för ingen har – såvitt jag vet – forskat på det. Jag som logoped kan alltså inte rekommendera annat än det jag vet har god effekt. En ny studie som tittar just på olika typer av vattenbehållare och dess påverkan på vattentrycket (där jag deltar som bubblare) är faktiskt på gång och den ser jag mycket fram emot. Till dess håller jag mig till mina trökiga plastlådor och glasrör.

Men tack kära grannland för hela grejen! Hyvä Soumi!

Referenser

Enflo, L., Sundberg, J., Romedahl, C., & McAllister, A. (2013). Effects on vocal fold collision and phonation threshold pressure of resonance tube phonation with tube end in water. Journal of speech, language, and hearing research : JSLHR, 56(5), 1530–1538. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1044/1092-4388(2013/12-0040)

Guzman, M., Laukkanen, A. M., Krupa, P., Horáček, J., Švec, J. G., & Geneid, A. (2013). Vocal tract and glottal function during and after vocal exercising with resonance tube and straw. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 27(4), 523.e19–523.e5.230000000000001E34. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/j.jvoice.2013.02.007

Paes, S. M., Zambon, F., Yamasaki, R., Simberg, S., & Behlau, M. (2013). Immediate effects of the Finnish resonance tube method on behavioral dysphonia. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 27(6), 717–722. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/j.jvoice.2013.04.007

Simberg, S., & Laine, A. (2007). The resonance tube method in voice therapy: description and practical implementations. Logopedics, phoniatrics, vocology, 32(4), 165–170. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1080/14015430701207790

Titze I. R. (2006). Voice training and therapy with a semi-occluded vocal tract: rationale and scientific underpinnings. Journal of speech, language, and hearing research : JSLHR, 49(2), 448–459. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1044/1092-4388(2006/035)

Wistbacka, G., Andrade, P. A., Simberg, S., Hammarberg, B., Södersten, M., Švec, J. G., & Granqvist, S. (2018). Resonance Tube Phonation in Water-the Effect of Tube Diameter and Water Depth on Back Pressure and Bubble Characteristics at Different Airflows. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 32(1), 126.e11–126.e22. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/j.jvoice.2017.04.015

Tillbaka

12 januari, 20267 april, 2026

Larynxmassage: Vad är det och hur fungerar det?

Inlägg 1:2026

Vi måste prata om larynxmassage.

Gott nytt år! Vilken ynnest att vi får fortsätta ett år till, trots mycket elände i vår värld.
Jag får till exempel fortsätta att blogga om (i mitt tycke) intressanta röstfenomen och därigenom både borsta av gammal kunskap och ta till mig ny. Jag är så glad för det. Stort tack för att ni läser! I februari fyller bloggen fem år och det ser jag fram emot att fira.
Som vanligt går jag ut hårt med årets första inlägg redan i januari. Det här ämnet har jag tänkt skriva om länge och nu är det äntligen dags!

larynxmassage

En traditionell röstbehandling brukar rikta in sig på andning, avspänning, röstteknik och eventuellt rörfonation. Logopeden kan vidröra klienten i vissa delar, exempelvis över ryggen och magen för att bekräfta korrekt muskelaktivering. Mycket bygger dock röstinterventionen på att klienten själv ska känna och landa i sin nya teknik, för att kunna generalisera den i vardagen utanför mottagningen. Det är inte ovanligt att muskelspänningar ligger bakom eller bidrar till röststörning. Ofta beskriver klienten smärta och spänningar över larynx, munbotten, i nacken och käkarna. Sedan ca 1990 har manuell larynxterapi (Manual Laryngeal Therapy, MLT) omskrivits i vetenskaplig form. Naturligtvis har all form av massage och ”handpåläggning” existerat och använts mycket, mycket längre än så. MLT innebär taktil terapi med fokus på olika anatomiska strukturer i och runt larynx som utförs av en terapeut eller, i vissa fall, av individen själv.

vad är ens larynxmassage?

Kärt barn har många namn. MLT, larynxmassage, röstmassage….säkert finns det fler. Det finns olika typer, olika inriktningar och olika metoder. Samtliga har någon form av fokus på larynx och siktar på att minska spänningar och i vissa fall att manipulera ofördelaktiga positioner av anatomiska strukturer i syfte att förbättra röstproduktionen, till exempel medelst minskad heshet. Vid The Aronson method, exempelvis, masserar teraputen med cirkelrörelser och tryck nedåt eller utåt sidorna. Terapeuten använder tummen på en sida och fingrar på den andra med en hand (unimanual massage) på strukturer som thyroidbrosket, thyrohyoid-membranet och tungbenet. Professioner som praktiserar MLT är oftast fysioterapeuter, naprapater, logopeder och osteopater, i regel i privat regi. Jag har själv – efter noga efterforskning och kontakt med specialist – börjat använda vissa manuella manövrar med klienter. I första hand visar jag före och låter patienten utföra övningarna på sig själv.

Röstmassage i sverige

I Sverige (och Finland) har naprapaten Sirkka-Liisa Perkiö under 40 år utarbetat en unik metod; Revoice. Revoice är en röstmassage med målgrupp yrkesverksamma som använder rösten i tal och sång eller den som upplever röstbesvär. Sirkka-Liisa har genom åren utbildat fler Revoice-terapeuter som för metoden vidare och idag har logopeden Ingrid Rådholm Konvicka tagit över utbildningen. När jag bollar det här inlägget med Ingrid beskriver hon att hon inte brukar använda nedåtgående tryck över larynx (som i The Aronson method) på grund av att det kan upplevas obehagligt. Istället masserar Ingrid larynx ganska snabbt och använder speciella grepp kombinerat med instruktioner som brukar lösa upp spänningar. Ingrid uttrycker att muskelgrupper som i större utsträckning kan påverka röstkvalitén är muskulaturen på insidan av käken och munbotten, i tungan och i nacken. Detta bekräftar alltså att röst- och/eller larynxmassage kan utövas på olika sätt med olika metoder.

så varför måste vi prata om larynxmassage?

Dels för att det är så intressant och ändå relativt outforskad mark, i alla fall här i Sverige, och dels för att en ny (2024) indisk studie sammanställt forskning kring just MLT i en översiktsartikel. En översiktsartikel anses ha hög trovärdighet eftersom man helt enkelt forskar på forskning. I detta fall analyserade Amin Rezaee och Seyyedeh Maryam Khoddami artiklar om olika typer av MLT i syfte att kartlägga hur larynxmassage faktiskt går till och används samt huruvida den har effekt på spänningar vid muskelrelaterad heshet, närmare bestämt muscle tension dysphonia.

muscle tension dysphonia

För att förstå studien behöver vi först prata om muscle tension dysphonia, vilket är ett begrepp som faktiskt inte alls används i Sverige trots att det är en erkänd röstdiagnos i många andra länder (och naturligtvis förekommer även här). Namnet muscle tension dysphonia, MTD, introducerades 1983 av Morrison och kollegor och syftar på ett tillstånd där musklerna runt larynx och närliggande områden är alltför spända, i så kallad hyperfunktion. Muskelaktiviteten anses också ibland vara okoordinerad och/eller obalanserad. Detta påverkar i sin tur stämbandens funktion och följden blir dysfoni=heshet och för vissa även smärta. Det finna två typer av MTD; primär och sekundär. Det är inte helt kartlagt hur primär MTD uppstår men sekundär MTD anses vara en reaktion på redan pågående organisk röststörning, exempelvis ett kompensatoriskt röstbeteende på grund av stämbandsknottror. På grund av detta anses MTD vara en länk mellan organiska (strukturella förändringar) och funktionella (själva röstbeteendet) röststörningar.

**Några av musklerna som kan vara påverkade vid MTD; sternothyroideus, sternohyoideus, omohyoideus och sternocleidomastoideus.**
***Bild från: https://www.chicagovoicecare.com/muscle_tension_dysphonia.html***

studie från 2024

Rezaee & Khoddami ville alltså ta reda på hur olika typer av MLT används samt undersöka effekten vid MTD. OMG, tänker ni, vad spännande. FYI, det gjorde jag med. Författarna sökte på elektroniska databaser såsom Pubmed, Web of science, Google scholar och CINAHL efter artiklar och böcker med information kring LMT-metider för MTD från 1990 till december 2022. Sökord såsom ‘‘laryngeal manual therapy”, ‘‘laryngeal massage”, ‘‘laryngeal manipulation”, ‘‘muscle tension dysphonia’’, “muscle misuse voice disorder”, “vocal hyperfunction”, “functional voice disorder” användes. Artiklarna granskades och i slutändad mötte tio engelskspråkiga artiklar och böcker kriterierna och inkluderades i studien, medan 615 exkluderades.

fem huvudmetoder

Utöver några mer ovanliga metoder fann författarna fem huvudmetoder som används i större utsträckning. Fokuset för alla dessa fem var att utföra massage på yttre larynxmuskulatur och ibland närliggande muskler. Vid majoriteten av metoderna användes LMT om spänningar kunde bekräftas genom palpation av terapeuten. Syftet med insatsen var att minska muskelspänningar, öka blodgenomströmning, öka neural aktivitet, manuellt lymfdränage och förbättra larynx positionering med det övergripande syftet att minska dysfoni. Metoderna hade likheter och skillnader, både i metodik och målstrukturer och hur såväl spänningar som effekt på spänningar bedömdes. Det fanns även skillnader i hur detaljerat metoderna beskrevs samt hur behandlingsdosen såg ut (alltså; hur ofta, hur mycket, hur länge?). Jag kommer att kortfattat sammanfatta de fem huvudmetoderna.

1. LMT Method of Aronson

Namn på metod: Manual laryngeal musculoskeletal tension reduction technique. Alltså typ spänningsminskande massageteknik av laryngeala muskler, leder och ligament.
Målstrukturer: Tungben, thyroidbrosk och thyroid-membran.
Utförande: Cirkulär massage. Kraft nedåt och utåtgående. Utförs med en hand; tumme och mellanfingrar. Klienten fonerar under behandlingen.
Utförs av: Stående terapeut på sittande klient.
Syfte: Bland annat avspänt larynx och minskad hyperfunktion (press).
Dokumenterad effekt: Kliniska fynd efter behandling såsom lägre larynx, förbättrad röstkvalitet, lägre pitch samt ömhet i larynx som försvann efter 1-2 dagar. Ej angivet hur detta uppmättes (i översiktsartikeln). Ingen follow-up, alltså mätning efter en tid för att undersöka eventuell kvarstående effekt, rapporterad.

2. LMT Method of Roy et al.

Namn på metod: Manual circumlaryngeal therapy. Alltså typ massageterapi runt larynx.
Målstrukturer: Tungben, thyroidbrosk, thyroid-membran, sternocleidomastoideus och
suprahyoid area (över tungbenet).
Utförande: Cirkulär massage och lätt knådande. Manövrar som ska placera larynx korrekt såsom att trycka tungbenet bakåt/nedåt. Kraft medialt och nedåt. Utförs med en hand; tumme och mellanfingrar. Klienten fonerar under behandlingen.
Utförs av: Terapeut (position anges ej) på sittande klient.
Syfte: Bland annat minska spänningar, höjning av larynx, minskad smärta samt förbättrad röst.
Dokumenterad effekt: Man fann förbättrad röstkvalitet med mindre jitter och shimmer (jitter och shimmer förklarar jag här), lägre larynx och minskad smärta. Ej angivet hur detta uppmättes (i översiktsartikeln). Pre- och posttest. Två av fyra av Roy och kollegors artiklar innehöll follow-up. Vid dessa hade vissa deltagare återfått besvär.

3. LMT from the Viewpoint of Osteopathy

Namn på metod: Osteopatisk LMT.
Målstrukturer: Tungben, thyroidbrosk, thyroid-membran, cricoidbrosk, cricothyroidled och -muskulatur, cricoarytenoidleder, laterala cricoarytenoidmuskler, postikus, käkmuskler, svalgmuskulatur, velummuskler samt sternocleidomastoideus.
Utförande: Massage, knådande, upprepade rörelser och stretching. Enhands- eller tvåhandsgrepp. Avspänningsövningar. Används endast efter bedömning och diagnosticering av klientens tillstånd. Lägger stor vikt vid individens medicinska bakgrund, kroppshållning, huvud- och larynxposition och andning.
Utförs av: Stående terapeut på liggande klient.
Syfte: Bland annat minska spänningar, höjning av lågt och förankrat larynx, fri tungrot, minskad smärta samt förbättrad röst med större omfång.
Dokumenterad effekt: Man anger omedelbara effekter såsom pitch-ändring, minskad heshet, förbättrad sväljning, ökad känsla av ”öppenhet” samt minskad smärta. Ej angivet hur detta uppmättes (i översiktsartikeln). Ingen follow-up rapporterad.

4. LMT Method of Mathieson et al.

Namn på metod: Manual circumlaryngeal therapy. Alltså typ massageterapi runt larynx.
Målstrukturer: Tungben, thyroidbrosk och thyroid-membran
Utförande: Cirkulär massage och lätt knådande. Rörelse av larynx sida till sida. Enhands- eller tvåhandsgrepp. Kraft nedåt och utåtgående. Klienten fonerar under behandlingen.
Utförs av: Stående terapeut bakom sittande klient.
Syfte: Bland annat avspänning och god larynxposition (ej detaljerade mål).
Dokumenterad effekt: Angiven effekt redan efter en behandling såsom minskat motstånd av sternocleidomastoideus och ökad rörlighet i larynx. Man anger även att röster lät bättre och att klienter uppfattade förbättring i röstlig förmåga. Ej angivet hur detta uppmättes (i översiktsartikeln). Pre- och posttest. Ingen follow-up rapporterad.

5. Voice Massage

Pidä kiinni hatustasi, här kommer sist men inte minst Scandinaviens och närmare bestämt Finlands bidrag.
Namn på metod: Röstmassage.
Målstrukturer: Laryngeala muskler, artikulatorer samt andningsmuskulatur.
Utförande: Tryck, knådande, friktion, stretch (”pull”) av andningsmuskulatur, andningsövningar, fonationsövningar, avspänning. Enhands- eller tvåhandsgrepp. Klienten fonerar under behandlingen.
Utförs av: Stående terapeut bredvid klient liggande på rygg.
Syfte: Bland annat avspänning i röst- och talapparaten samt optimal rörlighet i bröstkorg vid andning.
Dokumenterad effekt: I en av artiklarna (av två) görs follow-up efter sex samt efter 12 månader. Dock anges ej effekt på eventuell dysfoni.

Röstmassage
*Bild från: https://www.corpsonore.com/wellness/voice-massage-an-introduction*

diskussion

Så, ger LMT och röstmassage effekt på rösten? För det första kunde forskarna – och vi – konstatera att det kan vara svårt att navigera i LMT-evidensen då artiklarna skiljer sig åt i informationsmängd. Hur som helst hävdar flera av artiklarna att spänningar minskat vid post-test (alltså efter behandling), och detta mer än hos eventuell kontrollgrupp (långt ifrån alla studier hade kontrollgrupp). I översiktsartikeln är det inte väldigt tydligt på vilket sätt man mätt huruvida och i så fall på vilket sätt röstkvalitéer förbättrades under eller efter behandlingarna i de olika studierna men många artiklar anger positiv effekt på deltagares röster. I diskussionen slår Rezaee & Khoddami dock fast att LMT och röstmassage är en användbar och praktisk behandling, i synnerhet för individer med MTD. Metoden anses vara säker men kräver expertis kring muskelarbete, laryngeala mekanismer och röstkvalitéer. Författarna lyfter vidare att då metoderna skiljer sig åt så pass mycket är det viktigt att utveckla nya LMT-metoder, som då bör inkorporera muskelfysiologi och massageteknik. Man lyfter även behov av att involvera andra muskelgrupper än enbart laryngeala (vilket ju vissa metoder redan gör). Rezaee & Khoddami efterfrågar också kriterier för spänningar, vilket utöver att stötta diagnosticering gör det enklare att följa förändring (förhoppningsvis förbättring). Ett exempel på behovet av spänningskriterier är att vissa tekniker syftade på att höja larynx, underförstått att spänningen är kopplad till nedpressat larynx medan andra syftade till att sänka larynx, underförstått av spänningen är kopplad till ett uppressat. Som logoped känner jag igen båda fenomenen och tänker att båda teknikerna behövs. Författarna avslutar med följande ord; Overall, it is clear that voice therapy still has a long way to go in the development of LMT techniques. Detta tolkar jag både som en uppmaning att se att dessa manuella terapimetoder existerar och att det fortfarande finns mycket att lära och utveckla kring LMT.

avslutningsvis

Personligen har jag inte prövat en hel behandling av LMT eller röstmassage. Däremot har jag patienter och klienter som har det och kommer tillbaka nöjda. De manövrar jag använder kliniskt och privat upplever jag har en effekt och jag är väldigt nyfiken på att lära mig mer kring den här typen av manuell terapi. Spännande, eller hur! Eller avspännande.

Referenser

Morrison MD et al (1983) Muscular tension dysphonia. J Otolaryngol 12(5):302–306

Rezaee Rad, A., & Khoddami, S. M. (2024). A Narrative Review on Laryngeal Manual Therapy Methods in Muscle Tension Dysphonia: Manual Techniques, Target Structures, and Tension Criteria. Indian journal of otolaryngology and head and neck surgery : official publication of the Association of Otolaryngologists of India, 76(5), 3777–3792. https://doi.org/10.1007/s12070-024-04896-1

https://www.radholmrevoice.se/

Tillbaka

27 november, 202517 april, 2026

Förstå hosta och dess påverkan på rösten

Inlägg 6:2025

Vi måste prata om hosta.

Förkylningstider. Det är snorigt. Det är snuvigt. Det är hostigt.
När vi är förkylda blir vi ofta hesa vilket är ett kvitto på att en övre luftvägsinfektion orsakat svullna stämband som inte rör eller sluter sig som vanligt. Hostar vi dessutom under en förkylning kan vi uppleva att stämbanden blir ännu mer ansträngda. Hosta kan vara kronisk och kopplas då till gastroesofageal reflux (GERD), kronisk bronkit, rökning eller vissa typer av astma. Det förekommer också att hosta och harklingar utvecklas till vokala tics vid Tourettes syndrom och andra ticssyndrom.

hosta och rösten

Hosta anses vara en orsak till röstbesvär. Vanliga följder är heshet och trötthet i hals och röst, med eller utan smärta. Ständig hosta kan leda till allvarlig röststörning såsom kontaktgranulom; en godartad vävnadsbildning på stämbanden uni- eller bilateralt. Har du besökt logoped någon gång har du säkert fått röstergonomiska råd som bland annat syftar till att minska hostningar och harklingar. Forskning visar att supressionsterapi av hosta (riktat arbete med att minska hostningar) i logopedisk röstbehandling leder till signifikant minskning av patienters upplevda röstbesvär.

så varför måste vi prata om hosta?

För att en ny studie påvisar den markanta skillnaden i stämbandsbelastning vid hosta jämfört med vid fonation. Även om vi uppfattat att hosta anstränger rösten mer än fonation vid tal på grund av högre subglottiskt tryck, kraftig adduktion (slutning) och högre transglottiskt luftflöde (upp till 280 m/sek har uppmätts) har det tidigare inte helt kartlagts hur hosta manifesteras i glottis. Det menade i alla fall Horáček och kollegor när de nyligen bestämde sig för att undersöka stämband vid hosta med bland annat stroboskopi (high-speed laryngoscopy) och elektroglottografi (elektroder som mäter aktivitet i stämbanden).

hypotes

När vi hostar ökar vårt subglottiska tryck, glottis öppnas abrupt och luftströmmen mellan stämbanden tilltar. Detta skapar en större belastning på stämbanden, high vocal fold loading. Den höga accelerationen av laryngeala strukturer som i tidigare studier setts vid hosta antas anstränga och belasta såväl stämbandsvävnad som brosk. Vid hög belastning ökar dessutom så kallad impact stress, IS, vilket innebär kollisionskraften dividerat med kontaktytan på stämbanden. IS anses vara en betydande belastningsfaktor eftersom kraften landar vinkelrätt mot stämbandens fibrer. För att undersöka just stämbandsaddduktionshastighet (slutningens hastighet) är stroboskopi idag är den minst invasiva mätningsmetoden. Här brukar man mäta maximum area declination rate, lite förenklat ytminskningshastighet eller den snabbaste negativa förändringen i stämbandens öppningsarea under tal eller sång, eller maximum velocity of the glottal width decrease, lite förenklat den maximala hastigheten för minskningen av glottis. Genom att jämföra just stämbandsaddduktionshastighet vid hosta respektive tal hoppades Horáček och kollegor kunna bidra med en pusselbit kring varför hosta kan vara skadligt för våra röster – även när vi hostar med samma ljudtrycksnivå som när vi fonerar.

metod

I denna tjeckisk-finska fallstudie deltog en manlig deltagare med friskt larynx och typisk röstkvalitet. Hostningar i olika styrka uppmättes. Viljemässig hosta respektive fonation av vokal [o:] i bekvämt röstläge med nästan samma ljudtrycksnivå, 93 respektive 94 dB, jämfördes. Flera mätinstrument avmätte olika domäner:
– filmning medelst stroboskopi för att mäta avstånd mellan stämbanden samt stämbandsaddduktionshastighet
– manometer för att mäta oralt lufttryck
– EGG, elektroglottografi för att mäta stämbandsaktiviteten
– ljudupptagning akustisk signal
– mikrofon för mätning av ljudtrycksnivå, SPL (sound pressure level) för att mäta amplitud

Mätinstrument
*Bild från Horáček et al., 2025*

resultat

För det första kunde forskarna konstatera att hostan som fångades upp var en typisk hosta som följde de tre förväntade stegen. Den första, utdrivande fasen börjar med att glottis öppnas vilket skapar det första ljudflödet. Detta följs av en bullrig period som korresponderar med ett kraftigt luftflöde genom ett vidöppet glottis. Mot slutet av denna period smalnar glottis av vilket skapar nästa, avslutande ljudflöde. Man såg att såväl amplituden i stämbandsvibrationerna som öppnings- och slutningshastigheten ökade väsentligt vid hosta jämfört vid vanlig fonation. Processus vocalis (PV) och andra laryngeala strukturer vibrerade och slutningsshastigheten vid PV var 10% högre. Även de falska stämbanden, fickbanden, vibrerade snabbare.

Processus vocalis (Vocal process) vid den bakre delen av stämbanden.
*Bild från: https://www.lecturio.com/concepts/larynx/*

Vid hosta var den glottala bredden i mitten av stämbanden 25% större än vid fonation. Vid PV (bakre delen) var den i princip oförändrad. Maximum velocity of the glottal width decrease, lite förenklat den maximala hastigheten för minskningen av glottis, var 40% större i mitten av stämbanden och öppnings- och slutningshastigheten var 40 respektive 47% högre. Stämbandens closed quotient (slutenkvot), alltså delen av en svängningscykel då stämbanden är slutna, var generellt högre vid hosta än vid fonation, men sänktes vid mindre kraftfull hosta.

**Glottal bredd vid hosta (vänster) och fonation (höger). Notera även att längden på stämbanden förändrades.**
***Bild från Horáček et al., 2025***

avslutande tankar

Detta är en liten studie med en deltagare. Jag tycker ändå att den är intressant eftersom den fångar upp tidigare studier och undersöker det vi tycker oss veta utan riktigt belägg. Forskarna kunde påvisa att hosta ger större vocal fold loading än fonation i bekvämt röstläge i nästan samma ljudtrycksnivå (93-94 dB). Man drar slutsatsen att hosta ökar risken för röstbesvär. Ska vi alltså aldrig hosta? Självklart kommer vi att hosta livet ut. Det är en överlevnadsmekanism om vi sätter i halsen och det är något som är svårt att undvika vid förkylning, astma eller dålig luft. Men – vi ska ha kunskapen med oss. Hosta är belastande för våra stämband och när det är möjligt ska vi undvika det. Lider du eller någon i din närhet av besvärande eller till och med vanemässig hosta? Ta det på allvar, hjälp finns att få.

Referenser

Horáček, J., Bula, V., Radolf, V., Geneid, A., & Laukkanen, A. M. (2025). High-Speed Image Analysis Comparing Loading of Vocal Folds During Coughing and Phonation: A Case Study. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 39(5), 1419.e1–1419.e12. https://doi.org/10.1016/j.jvoice.2023.04.002

LaTour, D., Crawley, B., Krishna, P., Hahn, R., & Murry, T. (2021). Effects of Cough Suppression Therapy on Voice Disorder Severity. The Laryngoscope, 131(12), 2747–2751. https://doi.org/10.1002/lary.29705

https://www.bup.se/diagnoser/tourettes-syndrom-och-andra-ticssyndrom/

Tillbaka

20 oktober, 20257 april, 2026

Röstförändringar och sköldkörtelsjukdomar

Inlägg 5:2025

Vi måste prata om sköldkörteln.

Den är livsviktig för hela vår kropp. Sköldkörteln eller tyroidea, den fjärilsformade körteln framför larynx, tillverkar hormoner som påverkar bland annat hjärtat, hjärnan, levern, huden, magen och tarmarna. Ett antal sjukdomar är kopplade till rubbningar i sköldkörtelns hormonproduktion, exempelvis Graves och Hashimotos sjukdom. Kortfattat kan vi säga att rubbningar sker vid hypotyreos; när sköldkörteln tillverkar för lite hormon eller vid hypertyreos; när den tillverkar för mycket hormon.

***Bild från: https://www.msdmanuals.com/home/hormonal-and-metabolic-disorders/thyroid-gland-disorders/overview-of-the-thyroid-gland***

hypotyreos

Vid underproduktion är vanliga tidiga symptom trötthet, nedstämdhet, koncentrationssvårigheter, att känna sig frusen och att något är på tok i kroppen. Många vittnar om initiativlöshet, minnespåverkan, hjärndimma och ökad oro eller ångest. Det är vanligt med rent fysiska symptom som viktökning, ödem exempelvis runt ögonen, håravfall och förstoppning. I vissa fall kan underproduktionen leda till svårigheter att bli gravid och till och med missfall.

Hypertyreos

Vid överproduktion av sköldkörtelhormon är det i sin tur vanligt med värmekänsla och svettningar, dålig sömn, menstruationsrubbningar, muskelsvaghet, hjärtklappning, ökad puls, darrningar och viktnedgång utan att ha ändrat sin kost. Humörpåverkan såsom
gråtmildhet, oro, depression, irritation och ilska kan också ske. Vid Graves sjukdom (kallas även giftstruma) uppstår ofta oftalmopati, ögonpåverkan. Vid endokrin (hormonell etiologi) oftalmopati angrips vävnader runt ögonen av kroppens eget immunförsvar i en autoimmun reaktion. Det resulterar i en svullnad i ögonhålans vävnader som i sin tur kan ge flera olika symtom. Ögonen kan upplevas stirriga och kännas irriterade, vara röda och grusiga. Dubbelseende kan förekomma.

**Rubbning i sköldkörtelns hormonproduktion kan ge allvarliga symptom.**
**AI-bild**

många drabbas

Omkring 500 000 svenskar behöver medicinera mot sköldkörtelsjukdom. Odiagnostiserad sjukdom kan öka risken för andra allvarliga tillstånd som hjärt-kärlsjukdom, benskörhet, depression och demens. kan skilja sig åt för dig som är man. Trots att kvinnor har 4-5 gånger högre risk för sköldkörtelsjukdom kan även män drabbas. Symptomen brukar se något annorlunda ut än hos kvinnor.
Cancer kan uppstå i sköldkörteln. Sköldkörtelcancer är den cancerform som ökar snabbast i Sverige och västvärlden.

Tyreoidektomi

Vid tyreodektomi opereras hela eller delar av sköldkörteln bort. Detta sker exempelvis vid tillstånd som sköldkörtelcancer eller förstorad sköldkörtel. Antingen görs en hemityreoidektomi, som innebär borttagning av ena sidan, eller en total tyreoidektomi (borttagning av hela körteln). Efter total tyreodektomi är livslång substitution med
Levaxin, ett läkemedel som ersätter sköldkörtelhormonet tyroxin, nödvändig.

Tyroidektomi och rösten

Det finns en hel del forskning kring röstpåverkan efter tyreoidektomi. Det är vanligt att rösten förändras på grund av den hormonella förändringen som tyreoidektomi leder till, men en stor orsak till röstpåverkan är faktiskt själva operationen. Inte sällan skadas yttre laryngeal muskelvävnad, exempelvis cricotyroidmuskler (som jag skrivit om här) och det är inte ovanligt att recurrensnerven, som innerverar stämbanden, skadas vilket orsakar nedsatt rörlighet eller förlamning med stor röstpåverkan som följd.

Recurrensverven pekas ut nere i vänstra hörnet och man ser hur den löper innanför sköldkörteln mot larynx. Bild från: https://www.researchgate.net/publication/364481957_Surgical_tips_and_techniques_to_avoid_complications_of_thyroid_surgery/figures?lo=1

så varför måste vi prata om sköldkörteln?

För att en helt ny studie visar att det är vanligt att röstproblem uppstår vid sköldkörtelrubbning även före tyroidektomi. Det är alltså många som drabbas av röststörning även då sköldkörtelbesvären inte (ännu) har lett till operation. Det tycker i alla fall jag är oerhört intressant. Jag som logoped frågar alltid kvinnliga röstpatienter om de har någon form av sköldkörtelproblematik, vilket många har. Ofta avfärdas dock en koppling till rösten eftersom sköldkörtelbesvären inte är så stora eller redan behandlas med levaxin. Fenomenet har dock gjort mig fundersam under många år och nu äntligen har forskare tittat på detta på gruppnivå.

studie från 2025

I en turkisk prospektiv case-control-studie (med kontrollgrupp) rekryterades 72 kvinnliga deltagare av Gölaç och kollegor. Av dessa hade 24 (ålder 42.96 ± 13.71) någon form av sköldkörtelsjukdom, exempelvis sköldkörtelknuta, förstorad sköldkörtel eller Graves sjukdom och var planerade för operation. Alla 24 var i så kallat euthyroid status, det vill säga att hormonnivåerna är i balans, antingen på grund av normal produktion eller med hjälp av medicinering.
Övriga 48 (ålder 42.85 ± 9.61) var friska och utgjorde kontrollgrupp. Andra röstbesvär, reflux och luftvägsinfektion var exklusionskriterier.

metod

Deltagarna fick spela in uthållet /a/ och löpande tal som analyserades både akustiskt (mätning av ljudvågor) och perceptuellt (lyssnarskattning). Parametrarna som mättes var;
– Mean f0 (grundtonsmedelvärde)
– Olika typer av jitter. Jitter är den parameter som representerar variationer i stämbandens frekvens (antalet svängningar per sekund) från cykel till cykel. Förenklat oregelbundenheter i pitch. Jitter kommer sig främst av brist på kontroll över stämbandsvibrationerna.
– Olika typer av shimmer. Shimmer representerar variationer i ljudvågens amplitud (avståndet mellan ett ytterläge och ett nolläge i en svängningsrörelse). Förenklat oregelbundenheter i röststyrka. Shimmer påverkas av förändringar i det glottala motståndet och eventuella skador i stämbandens massa. Jitter och shimmer brukar inte användas som mått på röstkvalitet kliniskt i Sverige.
– Harmonics-to-noise ratio, HNR. HNR är ett mått på styrkeförhållandet mellan de periodiska (harmoniska) och operiodiska (noise, brus) komponenterna i rösten. Högre HNR indikerar mindre brus och en ”klarare och renare” röst, medan lägre HNR indikerar mer brus.
– Cepstral peak prominence-smoothed, CPPS. CPPS mäter amplituden av en cepstral (ordlek med spectral) topp från ett rahmonic cepstrum (ordlek med harmonic spectrum) precis under toppen. Detta cepstrum är inverterat och skulle kunna förklaras som ”ett spektrum av ett spektrum”. Just CPPS slätar ut cepstrat innan toppens utskjutande del beräknas. CPPS anses vara goda mätmetoder på grund av de inte är beroende av att exakt grundton eller sound pressure level, SPL, beräknats. En kan mycket förenklat säga att CPPS är bra på att mäta den samlade nivån av ”oljud” i rösten.
– Maximal fonationstid, MPT, alltså hur länge personen kunde hålla ut ett /a/.

**Akustiska och perceptuella parametrar hos studie- respektive kontrollgrupp.**
*Bild från Gölaç et al., 2025*

Perceptuell bedömning gjordes blint (man visste inte om man lyssnade på någon ur studie- eller kontrollgrupp) och de två lyssnarna hade över 10 års erfarenhet av röstbedömning och -behandling. Man använde en fyragradig skala där 0 = normal, 1 = något hes eller läckande, 2= måttligt hes eller läckande, 3 = mycket hes eller läckande, baserat på Grade,
Roughness, Breathiness, Asthenia, and Strain (GRBAS) skattningsprotokoll.

resultat

Forskarna ville alltså veta huruvida röstpåverkan förekom hos kvinnor med sköldkörtelsjukdom även före operation, till och med då homonnivåerna var i balans. Det visade sig att samtliga parametrar, förutom HNR, skattades signifikant sämre hos de sköldkörtelsjuka, såväl de akustiskt mätta som de perceptuellt mätta. Grundtonmedelvärde var lägre i studiegruppen. Det fanns även en skillnad i i HNR samt MPT men den var inte signifikant. Eftersom deltagarna följdes även efter operation, då sköldkörteldiagnos kunde ställas mer precist, kunde man fastställa att röstbesvären inte skiljde sig signifikant åt beroende på typ av sjukdom eller lokalisation av sköldkörtelknuta.

**Den fjärilsformade sköldkörteln.**
*AI-bild*

avslutande tankar

Inom forskningen kring sköldkörtelsjukdom har fokus tidigare legat på post-operativa röstförändringar. Gott så, men jag och fler med mig har länge funderat kring hur det kommer sig att så många röstpatienter bekräftar sköldkörtelproblematik (som inte lett till tyroidektomi). I denna nya studie bekräftas alltså att röstförändringar förekommer även före operation och även då hormonnivåerna är i balans. Man fokuserar inte på varför röstförändringarna uppstår men lyfter möjliga orsaker såsom hormonell påverkan och ödema förändringar i stämbanden som kan leda till ökad massa. Man lyfter också att även om studiegruppen var i euthyroid status vid mätningarna vet vi ännu lite om långsiktiga effekter av hormonell obalans.
För mig betyder detta att vi som arbetar med röster behöver vara nyfikna på eventuella besvär med sköldkörteln. Det betyder även att personer som söker andra vårdinsatser på grund av sköldkörtelbesvär även bör få en röstbedömning.
En svaghet med studien, som författarna själva lyfter, är att laryngostroboskopi ej utfördes på deltagarna före inspelningarna. Det hade onekligen varit intressant att känna till samtligas stämbandsfunktion och eventuellt kunna koppla den till mätningarna. Hur som helst tycker jag att den här studien är mycket lovande och jag kommer från och med nu ställa fler frågor kring eventuella sköldkörtelbesvär när jag möter en ny röstpatient – inte färre.

Referenser

Gölaç, H., Atalık, G., Akyol, E., Cebeci, S., Düzlü, M., & Ceylan, A. (2025). Preoperative Vocal Characteristics of Female Patients With Thyroid Disorders. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation.

www.skoldkortelforbundet.se

Tillbaka

31 augusti, 20257 april, 2026

Förstå globus: orsaker och behandlingar

Inlägg 4:2025

Vi måste prata om globus.

Den där klumpkänslan i halsen. Den där obehagliga förnimmelsen av att det sitter något i halsen som gör sig påmind när vi pratar, sjunger eller sväljer. Den där trånga känslan som förvärras när vi ansträngt rösten, när vi är trötta och slitna och när vi är stressade. Vad är det för något?!
Globus, även kallat globus pharyngeus eller globus sensation, är en obekväm känsla av en klump och/eller trånghet i halsen som generellt inte orsakar fysisk smärta. Globus kan drabba individer i alla åldrar och kan försämras av faktorer såsom muskelspänningar, stress, intag av mat och dryck samt vilken tid på dygnet det är.

hysteriska kvinnor

Vi har känt till globus i över 2000 år. Hippokrates, den grekiske läkaren som kallats ”läkekonstens fader” beskrev redan på sin tid globus som ”klump i halsen” och kopplade den till hysteriska kvinnor och dysfunktion av livmodern. Hippokrates deklarerade att kvinnor har ”starka humörsvängningar” och att detta kunde förklaras av att livmodern vandrade runt inuti kvinnokroppen. Tillståndet benämnde Hippokrates som hysteri, ett begrepp inspirerat av det grekiska ordet för livmoder, hysteria, och hysteri kunde leda till ett antal psykiska störningar. Därav även begreppet hysterika, som en kvinna med psykisk ohälsa länge kallades. Termen globus hystericus myntades av en John Purcell år 1707. Purcell attribuerade symptomen till kontraheringar i halsen och nacken under hysteriska anfall. Det var inte förrän 1968 som Kenneth Malcomson publicerade en artikel och visade att de flesta patienter med globus inte hade en hysterisk personlighet. Inte heller var majoriteten kvinnor. Malcolmson kopplade istället gastro-oesophageal reflux till symptomen, vilket ledde till den nya termen globus pharyngeus.

vad orsakar globus?

Ok, så idag vet vi att globus inte orsakas av en livmoder på rymmen. Så vad orsakar tillståndet på riktigt?
Globus är ett symptom som kan orsakas eller triggas av flera möjliga orsaker.
– Reflux är ett av dem. Vid reflux tar sig uppstötningar från vårt maginnehåll till matstrupen och i värsta fall områden utanför matstrupen. Vår magsaft innehåller frätande saltsyra och enzymer som kan orsaka inflammation i matstrupe, svalg och larynx. Reflux har jag skrivit om här.
– Muskelspänningar, inte minst de vi drar på oss genom överbelastning av rösten.
– Stress och ångest, som i sin tur ofta leder till spänningar.
– Harklingar. Halsbesvär och rösttrötthet leder inte sällan till ett ökat harklingsbehov och det kan förvärra symptomen.
– Torr hals på grund av för lite vätska eller på grund av underliggande sjukdom.
– Rökning och vejpande.
– Esofagusmotilitetsstörningar, vilket betyder störningar i den motoriska funktionen hos matstrupens övre eller nedre ringmuskel, i matstrupen eller i samtliga delar.
– Yttre tryck, såsom från en förstorad sköldkörtelknuta. Detta är en liten, avgränsad massa i sköldkörteln som helt enkelt är en missbildning. Sköldkörtelknutor är ofta godartade.
– Rinit med baksnuva (postnasal drip), vilket innebär att slem från övre luftvägarna rinner ner i halsen och irriterar vid en luftvägsinfektion.
Ofta korrelerar flera av dessa bakomliggande faktorer. Ungefär 5% av alla som drabbas söker vård och många av dem förväntar sig att det faktiskt ska finnas en främmande kropp i halsen och blir förvånade när allting ser fint ut, inga svullnader – ingenting. Globus innebär alltså inte att någonting faktiskt sitter i halsen utan symptomen är fysiologiska. Diagnos ställs genom noggrann medicinsk anamnes samt klinisk undersökning för att utesluta andra diagnoser.

*Bild från: © 2025 American Medical Association. All rights reserved, including those for text and data mining, AI training, and similar technologies.*

så varför måste vi prata om globus?

För att det så vanligt. Nya studier uppskattar att 46% av den vuxna befolkningen upplever globus någon gång. Det är en anmärkningsvärd siffra. Känner du igen dig?
Kvinnor och män drabbas lika mycket, men kvinnor tenderar att söka vård i större utsträckning än män. De flesta med globus är mycket besvärade och menar att det stör vardagen och påverkar livskvalitet negativt. Man ser tyvärr globus som svårbotat och symptomen väntas ofta komma tillbaka i mer eller mindre utsträckning.

behandling

Det finns ännu inget protokoll för hur globus ska behandlas, bland annat då orsakerna till symptomen kan skilja sig åt. Eftersom det kan vara svårt att fastställa exakt varför en individ drabbats är diagnosen fortfarande något av ett mysterium.
En stor del av insatsen vid globus är (som nästan alltid, tycker jag) information. Ofta blir patienten lugnad av att veta att det är fysiologiskt symptom som grundar sig i irritation och spänningar och att det faktiskt inte sitter något i halsen (såsom främmande kropp eller tumör). Bara det kan lindra.
Med fullständig anamnes kan en läkare eller logoped rekommendera insats efter behov.
Medicinsk behandling kan vara att sätta in PPI (protonpumpshämmare) vid reflux eller sterioder vid övre luftvägsinfektion.
Logopedisk behandling kan vara avspänningsövningar och övningar som berör andnings- och röstteknik. Rörfonation och andra SOVT-övningar (semi-occluded vocal tract) är generellt avspännande och anses kunna hjälpa vid globus.
Finns det flera orsaker till symptomen behöver naturligtvis flera insatser genomföras.
Att endast 5% av drabbade söker vård vid globus är otillfredsställande. Känner du igen dig eller vet någon annan som gör det? Sök hjälp, den finns att få.

Referenser

Ruckart, K. W., McKone, M., Phillips, J. G., Krekelberg, M. O., Annalize Sussman, K., & Madden, L. L. (2024). Efficacy of Speech-Language Pathology Interventions for Globus Pharyngeus: A Scoping Review. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, S0892-1997(24)00069-9. Advance online publication. https://doi.org/10.1016/j.jvoice.2024.02.027

Shires, C. B., & Dewan, K. (2024). Is there Really a Lump in My Throat? The Incidence and Implication of Vocal fold Abnormalities in Patients Presenting with Globus. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 38(6), 1419–1423. https://doi.org/10.1016/j.jvoice.2022.05.008

Watson, A., Chopra, R., & Muddaiah, A. (2025). Globus: a practical guide for general practice. The British journal of general practice : the journal of the Royal College of General Practitioners, 75(754), 237–238. https://doi.org/10.3399/bjgp25X741573

Tillbaka

Thank you for subscribing!

Please check your email to confirming your subscription.