Etikett: mixröst

Publicerat den

Rörfonation för barn: Ny forskning visar på god effekt

Inlägg 3:2026

Vi måste prata om rörfonation för barn.

Precis när jag sitter och undrar om jag borde sätta in fler barn på rörfonation istället för det som kallas indirekt behandling (där insatser främst riktas mot omgivningen, alltså föräldrar, skola och röstkrävande aktiviteter) dundrar en ny artikel in i mejlkorgen. Rörfonation har jag skrivit om här och här och det är ju verkligen något av en mirakelkur mot trötta eller skadade stämband. Det som brukar hindra mig att starta upp en rörfonationsbehandling för ett barn är två saker. 1. Det är trots allt är ett stort åtagande för en familj. Barnet själv kan ju inte ansvara för att rör plockas fram, att vattenbehållare ordnas och att scheman hålls, det behöver en vuxen göra. En traditionell behandling varar dessutom i minst fyra veckor och det är viktigt att man genomför för att kunna utvärdera effekten. Bara tidsaspekten kan orsaka lätt panik i en förälders ögon. Det största hindret är dock punkt 2. Det har inte funnits särskilt mycket evidens för rörfonationsbehandling för barn. Som vanligt betyder ringa evidens inte automatiskt att en insats är verkningslös utan det kan även bero på få studier. Rörfonation för barn faller in i just det – för få studier. Därför kom denna artikel som en skänk från ovan. Studien är väl genomförd, kontrollerad och randomiserad och har dessutom ovanligt tydliga beskrivningar av insatser. Den finns en uppenbar begränsning och den kommer jag till.

hesa barn

Prevalensen av dysfoni (heshet) hos barn uppskattas vara mellan 6-23% i olika studier. Stämbandsknottror är den vanligaste anledningen till att barnets röst låter hes. Orsaken är oftast ett ofördelaktigt röstbeteende men även virala övre luftinfektioner, allergi och reflux hos barnet kan påverka. Det kan också finnas en genetisk predisposition för att drabbas. Stämbandsknottror är skador som uppkommer en tredjedel in på stämbandens längd, precis där kollisionskontakten är som störst. De bilaterala svullnaderna hårdnar efterhand till vävnadsmassa. Knottrorna förhindrar sedan stämbanden att sluta fullständigt vilket leder till röstläckage, eller som vi brukar säga; heshet. De svullna stämbanden ökar i massa, vilket kan leda till lägre röstläge.

Young child gripping rope and shouting with mouth wide open
Glad och aktiv!
AI-bild
barns stämband mer sårbara

Ett barns stämband motsvarar inte en vuxens. Förhållandet mellan brosk och membran är annorlunda och alla tre skyddande lager i lamina propria, lagret av bindväv lokaliserat i stämbandens slemhinnan, är inte utvecklade förrän runt sju års ålder. I puberteten växer stämbanden hos både flickor och pojkar och efterliknar sedan mer en vuxens. Tidigare har sagts att stämbandsknottror ”växer bort” efter puberteten, men trots att många blir signifikant förbättrade visade en studie från 2015 att stämbandsknottror kvarstod hos 7% av pojkarna och hela 47% av flickorna. Ofta kommer fonastenin (rösttrötthet) som ett brev på posten och barnet börjar klaga på trötthet och/eller smärta och/eller klumpkänsla i halsen. Många föräldrar vittnar också om ett ökat harklingsbehov hos barnet som ibland blir till en ovana.

tysta barn och hesa ungar?

Förutom att heshet och ond hals kan påverka barnets förmåga och önskan att kommunicera finns faktiskt ännu ett skäl till att söka hjälp vid dysfoni. Det visar sig nämligen att heshet hos barn skapar en negativ attityd hos lyssnaren bland såväl vuxna som hos jämnåriga. Lyssnare i studier skattar helt enkelt hesa barn sämre beträffande attribuerade egenskaper såsom ”klumpig” eller ”smidig”, ”smutsig” eller ”ren”  och ”oärlig” eller ”ärlig”. Är det inte fascinerande? Det finns ett helt inlägg om hesa barn och attityder här.

Så varför måste vi prata om rörfonation för barn?

Naturligtvis för att jag precis fick vantarna på denna pinfärska artikel som lyfter just rörfonation hos barn.

Young boy drinking water from a glass with a straw at a table
Rörfonation för barn
AI-bild
metod

Adriensen et al. på Center for Speech and Language Sciences vid Ghent Universitet i Belgien ville alltså ta sig en titt på huruvida barn med stämbandsknottror gynnas av två olika typer av Semi-Occluded Vocal Tract Therapy Excercises, SOVTE. De två typerna av SOVTE var rörfonationsbehandling (Straw Phonation), SP och resonansterapi (Resonant Voice Therapy), RVT. Resonans och RVT har jag skrivit om här.
De randomiserade 30 barn, 16 pojkar och 14 flickor, med stämbandsknottror och röstbesvär mellan 6 och 12 år in i tre grupper. Grupperna hade liknande sammansättning och en jämn fördelning av av såväl storlek på knottror som fonasteniska besvär.
Grupp 1 (n = 11) skulle genomföra intensiv rörfonationbehandling, SP, med ena änden i vatten.
Grupp 2 (n = 11) skulle genomföra intensiv resonansterapi, RVT.
Grupp 3 (n = 8) var kontrollgrupp och skulle ges indirekt behandling.
Samtliga grupper mottog insats i sammanlagt 11 timmar under fyra dagar i rad. Pre- och post-test gjordes (före och efter insats). Syftet med studien var att undersöka och jämföra short-term effects, kortsiktig effekt på röstbesvären.

Vad mättes?

För akustisk bedömning använde forskarna The dysphonia severity index (DSI) och Acoustic voice quality index (AVQI). De mätte maximal fonationstid i sekunder, minimal röstintensitet i dB, maximal frekvens i Hz samt jitter på uthållna /a/. Termen jitter använder vi inte i Sverige men det är den parameter som representerar variationer i stämbandens frekvens (antalet svängningar per sekund) från cykel till cykel. Förenklat oregelbundenheter i pitch. På uthållna /a/ samt löpande tal analyserades också andra parametrar såsom harmonics-to-noise ratio (mäter förhållandet mellan den periodiska komponenten, röstkällans energi, och icke-periodiska komponenter brus och läckage i röstsignalen) och smoothed cepstral peak prominence (mäter den samlade nivån av ”oljud” i rösten oberoende av pitch och amplitud). Perceptuell bedömning av samma talmaterial gjordes blint av två erfarna logopeder (de visste alltså inte vilka ljudfiler de lyssnade på och 15% av filerna var dubblerade) som skattade rösterna på VAS-skalor (visuell analog skala) baserade på Consensus Auditory-Perceptual Evaluation of Voice (CAPE-V). Logopedernas inter- och intrareliabilitet mättes. Utöver detta fick föräldrar fick skatta deras barns röster i Rösthandikappindex för barn (pVHI), ett frågefomulär kring eventuella fysiologiska, funktionella och emotionella röstbesvär. Poäng kan variera mellan 0 och 92 där en högre poängsats signalerar mer röstbesvär. Samtliga variabler mättes före och efter behandlingen (pre- och post test). Videolaryngoskopi hade genomförts pre-intervention för att fastställa stämbandsknottror men genomfördes ej post-intervention.

Delar av CAPE-V
Bild från: https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0892199712000392
Vad i bestod insatserna?

De tre behandlingsformerna redovisas utförligt i ett appendix till artikeln så hugade hänvisas dit. Här summerar jag något mer kortfattat.
Samtliga tre grupper fick den intervention som kontrollgruppen fick; indirekt behandling. Denna innefattade information kring röstanatomi, och -fysiologi, allmänna röstråd, förklaring kring hur knottrorna uppstått, information kring vikten av vattenintag och risker med för stark röstintensitet samt visuell feedback av en volymkontrollpanel där röststyrkan kunde avläsas. Utöver detta fick samtliga grupper handledning och senare repetition kring andningsteknik och hållning. Vid en session fick kontrollgruppen träna på tonlösa frikativor. Alla grupper fick hemuppgifter. Kontrollgruppens bestod i att fortsätta följa volymkontrollpanelen samt att dricka vatten enligt schema (water chart). Kontrollgruppen gjorde alltså endast detta (inte så lite om ni frågar mig). Alla grupper erhöll 11 timmars röstintervention under fyra efterföljande dagar, tre timmar dag 1-3 och två timmar dag 4. Alla grupper fick schemalagda pauser med röstvila och lekar. Då kontrollgruppen hade mer tid för lek övervakades ljudnivåerna under lekarna. Grupperna leddes av erfarna logopeder. Inga barn tilläts ha någon annan form av röstintervention under studiens fyra dagar.

grupp sp

Grupp SP utförde – utöver det jag nämnt – rörfonation i vatten med rör i rostfritt stål, 23 cm långa och 5 mm i diameter. De ombads fonera mjukt och ibland med inledande /h/ före /o/ och /u/ och de fick fonera i bekvämt röst läge samt öva glissandon. De fick alternera mellan fonation i röret och fonation utan rör. Hemövningar var, utöver volymkontrollpanelen och vattenschema, att rörfonera på ett /o/ 5 x 3 gånger.

Rörfonation i vatten
Egen bild
grupp rvt

Grupp RVT fick – alltså utöver det alla tre grupper fick göra – fonera på nasaler (/m/, /n/, /ng/) och tonande frikativor i glissando. Grupp RVT uppmuntrades att ha ”anterior focus”, alltså att skapa artikulationen långt fram i mun och ansikte och förnimma vibrationer där. Man producerade och repeterade stavelser och ord med inledande nasal in i vokal och la därefter på andra konsonanter. Efterhand applicerades den resonanta, klangfulla rösten på spontantalet. Hemövningar var, utöver volymkontrollpanelen och vattenschema, att träna på 15 ord och 15 meningar med resonant röst.

resultat

Vid akustisk post-test med The dysphonia severity index visade det att 36% i grupp SP och 45% i grupp RVT förbättrats på kliniskt relevant nivå (klinisk relevans skulle kunna översättas till märkbar och meningsfull betydelse för patientens hälsa och välmående). Beträffande Acoustic voice quality index uppvisade 38% förbättring på kliniskt relevant nivå i grupp SP. Perceptuellt bedömdes grupp SP ha den största förändringen; signifikant förbättrade röster. I alla grupper skattade föräldrarna förbättring i posttestet med störst förbättring i grupp SP och RVT. Slutsatsen hos forskarna var att ett kort, intensiv SOVT-program kan ha en positiv effekt på röstkvalitén och röstkapaciteten hos barn med stämbandsknottror. Störst effekt sågs hos barn som rörfonerat, grupp SP. Studien undersökte alltså SOVTE:s short-term effects, kortsiktiga effekt på röstbesvären. Indirekt röstbehandling kan också ge effekt på rösten men ledde inte till signifikant förbättring. Forskarna understryker dock under att indirekt behandling kan vara värdefullt kliniskt. Forskarna hittade inga skillnader mellan grupperna beträffande Time × Group interaction, det vill säga att utvecklingen i grupperna inte skiljde sig åt tempomässigt (att en specifik insats gav effekt snabbare).

Tabellen visar pre- och posttester beträffande DSI, AVQI, föräldraskattning (pVHI) och perceptuell bedömning (overall severity). Exempelvis ser ni att även föräldrar i kontrollgruppen skattade förbättring.
Bild från: Adriaansen et al., 2025
Begränsningar

Naturligtvis hade jag velat se en redovisning av long-term effects, alltså huruvida förbättringen höll i sig och rentav ökade (vem vet, kanske är nya mätningar planerade och landar i en kommande studie). Forskarna redogör klart och tydligt att frågeställningen är short-term effects. Det som faktiskt kan anses begränsande är inte heller studiens intensiva modus utan frågan hur görbart det är för behandlande logoped att erbjuda samma upplägg och inte minst; huruvida en familj kan lägga fyra intensiva behandlingsdagar i rad – med hemövningar – på en röstbehandling. Kanske. Och kanske är det faktiskt mer effektivt än att ha fyra logopedbesök uppdelat på säg, sex veckor. Personligen kommer jag av flera skäl inte ha möjlighet att anamma upplägget helt (besökstidsbegränsningar, ersättningsupplägg, complience, risker med att boka samma patient fyra dagar i rad vid eventuell sjukdom etc) men tar verkligen med mig metodens effekter. Forskarna själva lyfter mycket riktigt en viss risk för att metoden kan vara svår att genomföra i praktiken, samt en eventuell risk för laryngeal överbelastning vid intensivbehandling,

Group of smiling diverse children sitting and kneeling on grass outdoors
Glada barn! Är det Grupp SP?
AI-bild
rörfonation för barn – ja!

Det går att diskutera huruvida förbättring hos mindre än hälften av barn med stämbandsknottror efter en så intensiv intervention är en framgång. Jag vill ändå säga att det är det. Artikeln lyfter att tidigare studier visar att logopeder använder rörfonation i mindre utsträckning än andra metoder vid just stämbandsknottror hos barn och tyvärr kan jag skriva under på det. Precis som jag inledde inlägget med så avvaktar jag inte sällan med att sätta in rörfonation för barn, som sagt för farhågan att det blir ett (för?) stort åtagande för familjen eller för att jag satt för stor tilltro till indirekt behandling. Kanske ändå mest för att jag inte riktigt haft på fötterna för att påstå att insatsen har en påvisbar effekt.
I och med denna studien känner jag att jag har på fötterna och kommer från och med nu att implementera rörfonation för barn avsevärt mycket tidigare i behandlingen!

Referenser

Adriaansen, A., Meerschman, I., Van Lierde, K., Claeys, S., Ma, E. P., Kissel, I., Papeleu, T., & D’haeseleer, E. (2025). Short-Term Effects of Semi-Occluded Vocal Tract Therapy on the Phonation of Children With Vocal Fold Nodules: A Randomized Controlled Trial. Journal of speech, language, and hearing research : JSLHR, 68(2), 456–477. https://doi.org/10.1044/2024_JSLHR-24-00243

Lass, N. J., Ruscello, D. M., Stout, L. L., & Hoffmann, F. M. (1991). Peer perceptions of normal and voice-disordered children. Folia phoniatrica, 43(1), 29–35. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1159/000266098

Lass, N. J., Ruscello, D. M., Bradshaw, K. H., & Blankenship, B. L. (1991). Adolescents’ perceptions of normal and voice-disordered children. Journal of communication disorders, 24(4), 267–274. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1016/0021-9924(91)90002-z

McAllister, A., & Sjölander, P. (2013). Children’s voice and voice disorders. Seminars in speech and language, 34(2), 71–79. https://doi-org.proxy.kib.ki.se/10.1055/s-0033-1342978

Tillbaka

Publicerat den

Förstå mixrösten: Tekniker och forskning

Inlägg 2:2026

Vi måste prata om mixrösten.

Att prata om mixrösten kan vara som att prata om rymden. Alla har sin egen definition, förklaring och formula. Några beskriver mixrösten som en trappa mellan bröst- och huvudröst, andra som en balansakt mellan bestämda bröströstmuskler och bestämda huvudklangmuskler och ytterligare andra som en inställning där vi tar med oss god stämbandsslutning (connection) högre upp i registret men med uttunnade stämband. Jag är team Uttunnade stämband med emfas på en god connection och med manipulation i talröret, det vill säga i vårt filter. Jag har tidigare skrivit om källa-filter-teorin och det kan du repetera här. Det finns de som är skeptiska till begreppet ”mix” eftersom man inte anser att något alls mixas. Då kallas mixröst istället exempelvis ”mellanregister”. I detta inlägg kommer jag att behålla begreppet ”mixröst”.

mix – halleluja

Vi har talat om mixröst sedan slutet av 1900-talet och under de senaste uppskattningsvis fem åren har begreppet fullkomligt exploderat på nätet. Otaliga sångcoacher lyfter mixrösten och ger råd kring hur vi ska få fatt i den. När jag väl förstod och implementerade min mixteknik blev det väldigt tydligt för mig att mixrösten är oumbärlig i kontemporär musik. Mixrösten har använts i alla tider och har inte sällan tolkats som bröströst. De allra skickligaste mixarna är några av våra absolut största sångerskor och sångare.

Barbra Streisand – kanske den perfekta mixen?
Bild från: https://parade.com/news/barbra-streisand-1999-new-years-eve-concert-film-pbs-special-march-2
vadå olika röster/funktioner/register?

För att enas om var mixrösten är behöver vi först ha konsensus kring vad som ska mixas. Som jag lyft många gånger kan terminologin i sångvärlden variera beroende på skola, erfarenhet eller tycke & smak. Här nedan en ordlista från en av de föreliggande studierna (Kochis-Jennings et al., 2012) som jag tycker – tycke & smak, alltså – är rimlig.

Terminologi ur Kochis-Jennings et al., 2012

Det vi talar om i termer av en mix är alltså en blandning mellan bröströst och huvudklang. I ordlistan ovan kallas både bröströst (chest) och huvudröst (head) för register, och man menar också att vi kan tala om en mer bröstdominant mix (chestmix) och en mer huvudklangsdominant (headmix). Således kanske vi istället borde kalla dagens tema för ”mixregister” men det får bli en senare fråga. Bröströst kännetecknas generellt av en mörkare klang och ligger närmare talrösten. En stor del av stämbandsmassan vibrerar. I bröströst är slutenkvoten (closed quotient), CQ hög. CQ är tiden av en svängningscykel då stämbanden är slutna. Huvudklang i sin tur kännetecknas av en ljusare klang där en mindre andel stämbandsmassa vibrerar. Här är slutenkvot lägre, vilket förknippas med en mindre kraftfull och mer läckande röst. Ännu en skillnad mellan bröströst och huvudklang är stämbanden form samt hur stor del av stämbandsmassan som möts vid slutning. Detta demonstreras väl i en bild från en av artiklarna (obs att man här använder begreppet ”falsett”)

Bild från Miller & Schutte, 2005
så varför måste vi prata om mixrösten?

För att det faktiskt finns forskning gjord på den som kan hjälpa oss att gå från kvalificerade gissningar till konkreta fakta. Istället för att ge mig på (ytterligare en) definition av vad mixröst är tänkte jag i det här inlägget lyfta viktiga komponenter i mixrösttekniken. Det ger god information kring vad som faktiskt händer i röstapparaten vid mix och ledtrådar om hur vi ska tänka. Vi kan också få hjälp att utesluta vad vi inte ska göra när vi mixar. Jag kommer att lyfta tre artiklar kring mixrösten publicerade mellan mellan 2005 – 2023. Artiklarna sinsemellan har olika hypoteser och frågor varför jag ställer upp fyra egna frågeställningar:

  • Hur förändras amplituden vid mix och vad kan det säga om det subglottiska trycket, Ps?
  • Hur ser engagemanget av musculus thyroarytenoideus, TA ut vid mix?
    (om TA och CT har jag skrivit här.)
  • Hur förhåller sig slutenkvoten, CQ vid mix?
  • Sker manipulationen i källa, filter eller i båda vid mix?
Studier från 2005, 2012 och 2023

I de tre studierna deltog kvinnor och män mellan, 21 och 52 år. Majoriteten var professionella sångare och övriga hobby-sångare. I en studie var del sex av deltagarna kvinnor och sex män (Lee et al., 2023), i de andra endast kvinnor, sju (Kochis-Jennings et al., 2012) respektive två till antalet (Miller & Schutte, 2005). Vid uthållna vokaler såsom /a/, /i/ och/eller /u/ i olika register användes laryngeal elektromyografi, EMG, och på så sätt mättes muskelaktivitet och slutenkvot, CQ. Stämbanden filmades och man gjorde även perceptuell analys (lyssna) och akustisk analys (mäta relevanta nivåer). Ovanstående mätningar gjordes i samtliga studier och det är dessa jag kan jämföra med varandra. I vissa av studierna gjordes andra mätningar utöver dessa som ej redovisas här.

resultat

Mina frågeställningar var alltså följande,

  • Hur förändras amplituden vid mix och vad kan det säga om det subglottiska trycket, Ps?
  • Hur ser engagemanget av musculus thyroarytenoideus, TA ut vid mix?
  • Hur förhåller sig slutenkvoten, CQ vid mix?
  • Sker manipulationen i källa, filter eller i båda vid mix?
    Är ni redo för resultaten?
subglottiskt tryck vid mix

I samtliga studier sänktes amplituden och sannolikt därmed det subglottiska trycket då sångaren gick från bröströst in i mixröst. Men – inte sällan var det svårt att uppfatta perceptuellt utan var tvungen att fastställas via akustiska parametrar. I studien från Lee et al., 2023 mättes Ps i sig och visade sig vara lika lågt i mix som i falsett. Ps var genomgående som högst i bröströst.
Slutsats: Vi ska inte gå in i mix med ett särskilt högt subglottiskt tryck. Detta kan vara en fälla i synnerhet när vi försöker ta oss in i mixen från bröströst.

A man singing intensely into a microphone on stage at a crowded live concert.
Högt Ps.
AI-bild
engagemanget av TA vid mix

I samtliga studier var stämbandens vågform mer lika varandra i bröst- och mixröst än i falsett eller huvudröst. I studien av Kochis-Jennings et al. kunde man se att aktiviteten i TA ökade när deltagarna gick från huvudröst till headmix samt från chestmix till bröströst, även vid same pitch phonation, alltså vid fonation i behållen ton. Aktivitet i musculus cricothyroideus, CT, tycktes här vara relaterad till pitch snarare än registerkontroll. I studien av Lee et al. noterades en adduktion av processus vokalis, brosken där vokalismuskeln fäster, i bröströst och mixröst. Vid falsett var processus vokalis istället separerade. Vi vet redan att delar av TA, såsom vokalismuskeln, tenderar att vara mindre eller inte alls aktiverad i huvudklang och/eller falsett.
Slutsats: TA är aktiverad i mix. Mindre än i bröströst men mer än i huvudröst. En smidig koordination av TA-aktivering gör att vi slipper oönskade tuppar (vilka kan vara önskade i exempelvis joddling eller stilistiska registerbrott). En lyckad koordination kan också förklara de uttunnade stämbanden i mix; TA är fortsatt aktiverad men i mindre utsträckning än i bröströst.

Glottisvåg vid bröst-, falsett- och mixröst hos en manlig deltagare.
Bild från Lee et al., 2023
Slutenkvot vid mix

Genomgående visade sig CQ vara högre i mix än i huvudklang och lägre än i bröströst ( i en studie mättes istället open quotient så således tvärtom där). Detta även vid same pitch phonation. Vid huvudklang/falsett var inte bara CQ lägre utan även glottis större (själva öppningens area). I bröströst och mix slöts stämbanden i större utsträckning – ofta helt, utan glipa.
Slutsats: En god slutning är central vid mix, och detta alltså utan ett alltför högt Ps.

Källa och filter vid mix

Är det då endast manipulering av stämbanden, det vill säga källan, som ger oss mixröst? Svar nej. Hos deltagarna påverkades nämligen också formanterna i de olika registren, även vid same pitch phonation av samma vokal. Väldigt kortfattat är formanter frekvenser i rösten som trivs och svänger tillsammans beroende på våra artikulatorer i talröret, det vill säga vårt filter. Man säger ofta att de tre första formanterna är de mest informationsbärande vid tal och sång. De påverkar vår resonans, vår klang, oberoende av pitch. Formant 1, eller f1 är starkt korrelerad med tungans och käkens position i höjdled såsom vid öppen respektive sluten vokal, f2 är starkt korrelerad med tungans position i djupled såsom vid bakre respektive främre vokal och f3 är starkt korrelerad med läpparnas rundning såsom vi rundad respektive orundad vokal. Studien av Miller & Schutte hade just filterfrågan som fokus och konstaterade att deltagarnas registerbyte kunde ”avslöjas” av formantförändringar och att de på samma sätt också kunde döljas. I övergången mellan tvåstrukna C och D avslöjades en kvinnlig deltagare genom formantförändring och ett plötsligt dropp i amplitud (sound pressure level) som både kunde avläsas med ögat och uppfattas med örat. En annan kvinnlig deltagare behöll dock en stark f2 – resonans i samma läge i skalan och dolde både registerbytet och perceptuell uppfattning av sänkningen i amplitud. Detta kallar författarna ”maskering” av registerskifte och Miller & Schutte går till och med så långt att de i större grad attribuerar skicklig filtermanipulation än förändringar i stämbanden, källan, vid lyckat registerbyte;

”…successful bridging of chest and middle registers may be more a consequence of skillful use of resonance than of muscular adjustments to the glottal voice source.”

Detta skulle också kunna förklara att det perceptuellt kunde vara svårt att uppfatta att amplituden sänktes, trots att minskad stämbandsmassa nästan garanterat innebär sänkt röstvolym. Hur stämbandsmassa och röstamplitud hänger ihop har jag tidigare skrivit om här. Författarna noterar även att samma strategi användes av deltagare för att maskera den sänkta amplituden vid övergång till falsettregistret.
Slutsats: Både källa och filter kan och ska manipuleras vid mix.

begränsningar i studierna

Jag återkommer till cirkusen med terminologi. Ska vi tolka det som kallas ”falsett” i en studie synonymt med det som kallas ”head” i en annan? Svårt att vara helt säker. Det framkommer heller inte alltid huruvida mixrösten som mäts specificeras som chestmix eller headmix. Sedan tillkommer könsskillnader. I två av studierna var deltagare enbart kvinnor. Det anses vedertaget att det som kallas för falsett hos kvinnor i många studier inte används i samma utsträckning på scen av män – i klassisk sång. Det kan således vara svårt att direkt applicera anpassningarna i röstapparaten i dessa studier på män. På tal om klassisk sång behöver vi också lyfta att studiernas deltagare sjunger på olika sätt (klassiskt skolat eller kontemporärt) vilket möjligen påverkar muskelaktivering vid mix – eller vad deltagare och författare definierar som mix.
En begränsning i det här inlägget är att de tre studierna innehåller oerhört mycket mer information än det jag sammanfattar här. Jag rekommenderar den intresserade att läsa artiklarna i sin helhet.

avslutningsvis

Det finns alltså tydliga parametrar som vi kan manipulera för att hitta vår mixröst. Jag rekommenderar alla mixare eller aspirerande mixare att läsa på kring vad vi kan göra – och inte göra – för att hitta en sund mixteknik. Alternativt skaffa en sångcoach som kan hjälpa dig och presentera övningar för att komma åt berörda parametrar. Förresten gillar jag inte och borde inte använda begreppet ”hitta” mixrösten. Att vi plötsligt skulle ”hitta” något är missvisande eftersom etablering av en ny teknik kräver systematiskt arbete med många delar av röstapparaten. När jag började leta mix trodde jag – som många andra – att jag skulle öva på att kånka upp alla parametrar i bröströsten i högre register och blev gång på gång besviken då det bara bidrog till press och heshet. Jag hoppades också på genvägar eller enkla tricks. Idag vet jag att alla röstfunktioner, mix inkluderat, kräver metodisk uppbyggnad av muskelaktivitet, muskelstyrka och muskelminne precis som alla motoriska program hos oss människor.
Och vi har ganska roligt på vägen, eller hur?

Referenser

Kochis-Jennings, K. A., Finnegan, E. M., Hoffman, H. T., & Jaiswal, S. (2012). Laryngeal muscle activity and vocal fold adduction during chest, chestmix, headmix, and head registers in females. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 26(2), 182–193. https://doi.org/10.1016/j.jvoice.2010.11.002

Lee, Y., Oya, M., Kaburagi, T., Hidaka, S., & Nakagawa, T. (2023). Differences Among Mixed, Chest, and Falsetto Registers: A Multiparametric Study. Journal of voice : official journal of the Voice Foundation, 37(2), 298.e11–298.e29. https://doi.org/10.1016/j.jvoice.2020.12.028

Miller, D. G., & Schutte, H. K. (2005). ‘Mixing’ the registers: glottal source or vocal tract?. Folia phoniatrica et logopaedica : official organ of the International Association of Logopedics and Phoniatrics (IALP), 57(5-6), 278–291. https://doi.org/10.1159/000087081

Tillbaka