Etikett: röstteknik

Inlägg 2:2024

Vi måste prata om klimakteriet.

Klimakteriet. Vi tar det igen, som exponeringsterapi. Klimakteriet.
Det bara finns där. För vissa; inget större bekymmer. För andra; elefanten i rummet, Mount Doom eller det slutgiltiga kvittot på att bäst före-datumet gått ut. Vi kan kan inte klicka i Nej tack-rutan eller avregistrera oss. Klimakteriet kommer, förr eller senare. Klimakteriet, eller snarare minskningen av könshormon, sker hos både (biologiska) kvinnor och män, men hos kvinnor är de kroppsliga förändringarna större. Män har generellt en jämnare hormonell nedgång. Efter fyrtioårsåldern minskar testosteronet hos män med ca 1% per år. Nedgången påverkar vanligen inte möjligheten till reproduktion, även vid högre ålder. Testosteronet minskar olika mycket hos olika individer. Hos vissa män ses en kraftigare nedgång och det är oftast de männen som får ”klimakteriesymptom”. Exempel på dessa är
– nedsatt sexlust
– svårighet att få erektion
– obehag eller svullnad i brösten
– infertilitet
– påverkan på skelettet och minskning i längd
– minskat självförtroende
– minskad muskelmassa
– sömnstörningar
– vallningar och svettningar

Ok, 1 – 1. Ni män kan också få bekymmer. Trots det kommer det här inlägget främst att beröra hur kvinnor påverkas. När det kommer till klimakteriet finns det faktiskt – kors i taket – forskning gjord på företrädelsevis kvinnor.

Reclaim the klimakterie

Många teman här i bloggen rör inte mig personligen, men det här gör det. Jag tänkte därför bli lite personlig här i inledningen av detta inlägg. Jag är i förklimakteriet eller perimenopaus. Sannolikt snart i mittenfasen; klimakteriet, menopaus (den tredje och sista fasen kallas postklimakteriet, postmenopaus, och varar livet ut). Ibland delas klimakteriet upp i fyra faser; premenopaus, perimenopause – övergångsperiod till menopaus, menopaus och postmenopaus. Många av mina kvinnliga vänner och kollegor är i samma stadie som jag. Vi sätter en ära i att prata med varandra om klimakteriet, dess symptom och vilka hjälpmedel som finns. Jag har ingen aning om hur generationerna före oss har berört saken med varandra, men jag tänker att det är väldigt viktigt att adressera och normalisera klimakteriet. Vi ska prata med varandra och samhället ska lyfta klimakteriet i media och i kulturen. Det görs faktiskt också i större utsträckning nu. I en av krönikorna jag nyligen läst kring ämnet synliggjorde författarinnan hur man förr sänkte rösten eller viskade om man pratade om klimakteriebesvär på arbetsplatsen. Inte nu längre. Du ska kunna prata om oönskade klimakteriesymptom precis som du kan prata om sömnsvårigheter på grund av småbarn eller besvär av en bruten arm. Bort med skam, skuld och ålderism och in med fakta, systerskap och lösningsorienterade tips. Jag och mina väninnor har exempelvis givit varandra råd kring träning (ökad muskelmassa), sömn (helst rutinbunden), mat (näringsriktig) och framför allt hormonbehandling (boka tid idag!). Det är nog ingen slump att många hormonpreparat blev restnoterade i Sverige när vi kvinnor väl började prata med varandra. Jag överdriver inte när jag säger att vänner till mig beskriver att jag räddat deras liv efter att de tipsats om och inlett hormonbehandling. Naturligtvis behöver behandlingen alltid ordineras och övervakas av en god läkare. Här kommer tyvärr några anekdotiska exempel på läkare som kanske inte ska arbeta med medelålders kvinnor som patientgrupp. Jag tänker på en god vän vars läkare inte ville skriva ut hormonpreparat baserat på att hon var yngre än hans flickvän som ”absolut inte var i klimakteriet” och då kunde min vän inte heller vara det, eller de många bekanta som förvirrade kommit ut från läkaren med recept på antidepressiva istället för hormontabletter, eller hur jag själv initialt nekades hormonbehandling av en kvinnlig (!) läkare för att jag ”var så fin”.

klimakteriet – ett kunskapsglapp?

Även på nätet skiljer sig uppgifterna kring klimakteriesymptom ofta åt. Rejält. Jag tar mig friheten att citera några hemsidor kring exemplet ”vallningar” här. Vad är då vallningar och hur känns det, undrade jag för ungefär ett år sedan.
Enligt en vårdgivare ser det ut så här:
”Vallningar uppstår i samband med att mensen slutar, vanligen i 50-årsåldern. Det är väldigt individuellt hur det påverkar dig. Vissa har inga besvär, andra har besvär som går att hantera, medan andra kan ha så svåra besvär att det påverkar livet negativt.”
Lite vagt, tycker jag. Och kommer verkligen vallningarna när mensen slutar?
Så här skriver en annan vårdgivare:
”Värmevallningar och svettningar är de besvär som flest människor förknippar med klimakteriet. Vallningar och svettningar beror på att kroppens förmåga att reglera temperaturen kommer i obalans när nivåerna av östrogen minskar. Värmevallningar börjar oftast i höjd med hjärtat och breder sedan ut sig uppåt över halsen, ansiktet, hårfästet och ut i armarna. Ibland sprids känslan över hela kroppen. Du känner dig väldigt varm. Du kan också uppleva att du blir röd i ansiktet, svettas på kroppen, i ansiktet och i hårfästet. En del kvinnor får hjärtklappning och en känsla av ångest när detta händer.”  
Aha, här benämns alltså inte bara känslan av värme utan även av ångest. Väldigt viktig information, tycker jag.
En aktör inom vårdartiklar för kvinnor vågar vara ännu tydligare:
”Vissa klimakteriesymptom är förknippade med eller kan leda till ångestkänslor. Värmevallningar påminner om panikattacker och orsakar ibland både svettningar och hjärtklappning.”
Ok! Då var det alltså vallningar jag hade börjat känna, vilka för mig inte alls förknippades med en värmekänsla. Detta hade jag absolut ingen aning om. Det var tack vare just den här hemsidan som jag bestämde mig för att söka hjälp.

vad händer i klimakteriet?

För kvinnor börjar klimakteriets första fas någonstans runt 40 års ålder. Äggstockarnas produktion av östrogen och pregesteron börjar svikta. Lutealfasen, den sista delen av kvinnans menstruationscykel, kan påverkas med minskad progesteronstegring och cykeln kan bli kortare. När östrogenproduktionen har minskat till en viss nivå störs ägglossningen, vilket kan leda till blödningar utan ägglossning. Dessa blödningar kan vara oregelbundna, kraftiga och långdragna. Här startar även de vasomotoriska symptomen, det vill säga exempelvis vallningar, svettningar och sömnproblem som följd av sjunkande och svängande östrogennivåer. Vid menopaus sker den sista spontana menstruationsblödningen, i genomsnitt vid 51,5 års ålder. Postmenopaus är tiden efter menopaus och varar resten av livet. Folliklarnas östrogenproduktion i äggstockarna upphör. Denna fas kännetecknas av symtom på vulvovaginal atrofi med torra slemhinnor i underlivet, sveda och smärta vid samlag. Vasomotoriska symptom kan kvarstå och andra symptom som kan uppstå är urinträngningar och urinvägsinfektioner. Klimakteriet pågår sammanlagt i fem till tio år.

vasomotoriska symptom

Vasomotoriska symtom är processer i kroppen kopplade till blodtillförseln till våra slemhinnor. Hela 75 % av alla kvinnor i klimakteriet drabbas. Listan är lång: blodvallningar, hjärtklappning, svettningar, sömnrubbning, huvudvärk, yrsel, muskel- och ledvärk, myrkrypningar, torra slemhinnor och minskad sexlust. Besvären kan börja flera år före menopaus och fortsätta i flera år efter. Vasomotoriska symptom avtar i regel medan atrofiska symtom kvarstår utan behandling. Hormonbehandling är den mest effektiva behandlingen mot vasomotoriska symtom. Behandlingen, vanligen med östrogen och progesteron, har positiva hälsoeffekter och förbättrar livskvaliteten för många kvinnor om den sätts in i nära anslutning till menopaus. Det finns också många andra symtom som ofta förekommer under klimakteriet. Ganska trist lista det också; humörförändringar, koncentrationssvårigheter, minnesproblem, ökad stresskänslighet, oro, ångest, nedstämdhet och depression. Dessa symtom är inte säkert kopplade till östrogenbristen i sig, men kan indirekt ha samband med klimakteriet och lindras av hormonbehandling.

så varför måste vi prata om klimakteriet?

Det har jag redan berättat. Men varför måste vi prata om klimakteriet här – i en röstblogg? Jo, för att klimakteriet även kan påverka vår röst.
Att hormoner påverkar våra stämband råder inget tvivel om. Detta kan ses genom de laryngeala skillnader som finns mellan kvinnor och män samt genom målbrottet (som sker hos både kvinnor och män, vilket jag skrivit om här). Könsskillnader i rösten beror bland annat på att det finns hormonreceptorer i stämbanden. Det faktum att receptorer för östrogen och progesteron finns i stämbandens epitelvävnad, körtelceller och foibroblaster (bindvävsceller) gör att vi kan anta att stämbandens struktur kan påverkas av hormonella förändringar. Detta ville Shankar med kollegor applicera på klimakteriet och undersöka i en studie från 2022.

studie från 2022

I studien, som var en fall-kontrollstudie, deltog 100 individer i två grupper. Den första gruppen var 50 postmenopausala kvinnor i åldern 35-55 år vars menstruation upphört sedan ett år. Kontrollgruppen var 50 premenopausala kvinnor med regelbunden mens i samma ålder. Exklutionskriterier i studien var laryngeal patologi, historia av ”voice abuse” (exempelvis lärare och sångare), rökning, användande av sterioder, graviditet, hypo- och hyperthyriodea samt pågående hormonbehandling. Syftet med studien var att undersöka röstkvaliteten hos båda grupperna samt att fastställa huruvida det fanns ett kausalt samband mellan hormonnivåer och röstkvalitet.

metod

Hos deltagarna genomfördes detaljerad anamnes för att utesluta någon form av patologi samt generell kroppslig undersökning, indirekt laryngoskopi med spegel för att utesluta lokal patologi, röstanalys samt biokemisk analys genom blodprov. Vid den akustiska röstanalysen mättes:
1. Grundfrekvens, stämbandssvängningar per sekund (Hz)
2. Maximal fonationstid (hur länge du kan hålla ut en ton, exempelvis /aa/)
3. Pitch (Hz) (anges inte tydligare än så)
4. Jitter % (variationer i stämbandens frekvens)
5. Shimmer % (variationer i ljudvågens amplitud)
6. Signal/brus-förhållandet (förenklat mäter det ratiot mellan periodiska och icke-periodiska komponenter i rösten)
7. S/Z Ratio (förenklat mäter det effektiviteten i stämbandslutningen genom att jämföra hur länge vi håller ut ett tonlöst /s/ respektive ett tonande /z/)
Vid den perceptuella röstanalysen skattades följande parametrar:
– Harshness (tolkar jag som pressad röst)
– Hoarseness (tolkar jag som heshet)
– Breathiness (tolkar jag som läckage)
Poäng 0 för normal nivå, 1 för mild, 2 för måttlig och 3 för grav, alltså ju högre poäng desto sämre röstkvalitet.

resultat

Som väntat var skillnaden i östrogen- och progesteronnivåer signifikant mellan grupperna. Forskarna fann även signifikant skillnad mellan de premenopausala och postmenopausala kvinnorna beträffande nästan alla akustiska röstparametrar, exempelvis grundfrekvens, jitter, signal/brus-ratio och s/z-ratio. Poängen beträffande röstkvaliteten bedömdes vara signifikant lägre i den premenopausala gruppen, vilket indikerar att röstkvaliten var sämre hos de postmenopausala kvinnorna, se Tabell 4.

diskussion

I studien fann forskarna alltså ett mer negativt resultat beträffande såväl akustiska röstparametrar som perceptuell röstkvalitet efter klimakteriet. Man noterar att man inte såg en linjär korrelation mellan röstkvalitet och östrogen- och progesteronnivå. Kan man då fastställa att hormonella förändringar ligger bakom röstförändringarna eller fanns det någon bakomliggande faktor som bidrog till resultatet? Trots att åldrarna i grupperna låg mellan samma spann fanns fler i den högre åldersgruppen bland de postmenopausala kvinnorna, se Tabell 2. Parallellt med att klimakteriet fortlöper blir vi äldre och även det kan påverka stämbanden, exempelvis genom muskelatrofi, förhårdning eller förbening av brosk, förtjockning av stämbanden, minskning av kollagen och generellt en större stelhet i larynx. Forskarna lyfter att dessa förändringar kan vara svåra att helt särskilja från förändringar kopplade till hormonnivåer. Slutsatsen är att ja – rösten förändras efter klimakteriet och vi behöver mer forskning kring detta.

mer forskning…

Så vad gör vi med den här informationen? Vi vet att rösten påverkas negativt under klimakteriet. Vi vet att hormonbehandling vid menopaus kan minska vasomotoriska symtom, det vill säga processer i kroppen kopplade till blodtillförseln till våra slemhinnor. Vi vet också att stämbanden bland annat består av blodkärl och slemhinnor. Betyder detta att vi kan kontrollera och till och med förhindra förändringar i stämbanden genom hormonbehandling? En mycket bra fråga! Finns det forskning på det? Jajamensan. Men, det sparar jag till nästa inlägg.
Stay tuned!

Kom ihåg att läkare alltid behöver ta ställning till och övervaka all hormonell behandling.

---

Referenser

---

---