Etikett: skådespelare

Inlägg 4:2023

Vi måste prata med Henric Holmberg.

Han har också skrivit böcker och filmmanus samt regisserat. Men vad händer om just talet, rösten och uttrycket sviker? Vi måste prata med Henric Holmberg.

vi tar det från början

Henric Holmberg växte upp i Mistelås socken i Småland.
– Jag är uppvuxen i ett hem där man var rolig, man kommenterade saker och ting med roliga ord. Mina föräldrar var lärare och jag och mina syskon var riktiga ”lärar-barn”. Det blev viktigt för oss att kunna berätta och underhålla med historier. Jag var underfundig.
I gymnasieåldern upptäckte Henric att andra tyckte att han kunde vara rolig.
– De skrattade åt mig och mina skämt och det njöt jag mycket av. Men jag var så blyg så jag vågade inte tro att jag kunde bli skådespelare. Efter ett par år vågade jag tro på det och då bestämde jag mig.

att tala vackert

Språket och talet var viktigt redan då.
– Jag kom ju från landet och pratade småländska, jag tyckte att jag talade så fult. Jag tänkte att jag måste lära mig tala vackert.
Henric inspirerades av dåtidens största, såsom Allan Edwall.
– Jag hade läst en intervju med Allan Edwall och fick veta att han brukade träna sitt tal och uttryck varje morgon. Jag började använda dikter för att träna på mitt tal, träna för att tala vackert.
Men hur kom det sig att småländska ansågs fult? Hade – eller har – dialekter olika hög status?
– Jag ville lära mig att tvätta bort min småländska, att komma närmare rikssvenska, ta det lugnare, få med konsonanterna. Jag tror att det fanns en psykologisk aspekt som hängde ihop med självförtroende. 
Möjligen är det inte lika viktigt att ha en konformativ röst idag? Är det mer tillåtande inom teatern numer, exempelvis kring dialekter?
– Ja, för att vi ha de medlen inom oss. Det är en konst att använda sig av de grepp vi har, rytmer och klanger. Och då är det underbart att lyssna till de som behärskar detta, exempelvis genom Radioföljetongen. Man kan studera hur de läser. 

musikteatergruppen oktober och genombrottet

Henric var med och bildade Musikteatergruppen Oktober tillsammans med bland andra Eva Remaeus och Krister Boustedt i början av 70-talet.
– Det var min teaterutbildning.  Jag och Ninne Olsson skrev pjäsen Sven Klangs kvintett som senare blev till film. Vi fick ett genombrott med filmen, som även vann en Guldbagge. 

Henric gick vidare till Unga Klara på Stockholm Stadsteater och senare till Göteborgs Stadsteater. Han har alltid blandat tragik och komik och har spelat vitt skilda roller på scen och film.
– Jag är ingen komiker, men spelar heller inte bara tragedi, jag blandar de båda och då blir det roligt. 

andra ordrika kollegor

Under en turné i Stockholm ringde Tage Danielsson.
– Dagen efter stod jag i inspelningen av Släpp fångarne loss. Jag tror att jag stod för någon slags rebellisk pojkroll som Hasse och Tage ville förmedla. Det var en spännande tid då. Texter, pjäser, filmer och satiriska sånger användes mer politiskt.
Häromåret slöts cirkeln när Henric handplockades till rollen som ärkeskurken Wall-Enberg i nya filmen om Jönssonligan i regi av Tomas Alfredsson, son till just Hasse Alfredsson.
– Se upp för Jönssonligan var rolig att göra. Jag hade aldrig sett en Jönssonligan-film men Henrik Dorsin hade sett mig och ville ha mig. Tomas Alfredsson ringde, jag hade ju jobbat med hans pappa. En film varar och lever sitt liv länge, trots att man kanske spelar in under en dag. Det är exklusivt och väldigt kul.

rösten på scen

Henric påpekar att han inte tycker att han själv har en vacker röst. Det är något han har jobbat med i många år. På scen tar han dock tillvara på olika former av tal, röst och uttryck. Då funderar han kring hur personen han gestaltar kan prata.
– Exempelvis, många dikter av Ekelöf handlar om hans ålderdom. Det anammar jag i min röst när jag läser dessa dikter. Jag använder mindre dialekt och drar lite mot stockholmskan, den är mer dynamisk. På senare år lyssnat mycket på när skådespelare talar. 
Hur kan då rösten locka fram en speciell karaktär eller personlighet?
– Jag tänker exempelvis på när jag spelade Hitler i Albert Speer på Göteborgs Stadsteater. Hitler var inte en stark utan en svag människa, fåfäng. Han måste ha bekräftelse och beröm hela tiden. Han försökte göra sig stark genom sin röst, skrek och tog i. Som en skådespelare, faktiskt. Rösten skulle gå genom märg och ben. Det var väldigt intressant att få tolka det.

ordverkstan

Henric är grundare av Ordverkstan, en offentlig workshop där unga skådespelare eller skådespelare under utbildning tränar hantverket genom diktläsning. Utifrån olika dikter får läsaren pröva att framföra alltifrån kärleksförklaringar till vredesutbrott.
– Ordverkstan är en konkretisering av en skådespelares arbete. Skådespelare måste kunna läsa en dikt bra.
Genom dikten kommer skådespelaren också i kontakt med olika sceniska grepp, menar Henric.
– Ett exempel är upprepning. Bra grepp. Det leder till en slags sångbarhet. Eller greppet att höja energin, till exempel med en text av Bellman. Han skriver fort och fyllt av energi. Korta rader. Man kan öka en dikts värde om man vågar använda greppet.
Vad lyssnar då Henric efter hos en ung skådespelare?
– Jag försöker ta reda på; vad vill du med att läsa så här? Tycker du att du lyckas? Kan man göra på ett annat sätt? Den vanligaste fällan är att de inte vet vad dikten handlar om. Det fordrar eftertanke. 
Och hur tar man till sig en dikt?
– När man ska försöka ta in en dikt ska man ställa sig nära texten. Man utgår från att texten är ens vän. Man ska inte bli otålig för att man inte förstår utan bara låta dikten skölja över en. Vissa dikter ska man inte lägga någon betydelse vid – och det är ok.

Favoritlyriker

En poet som Henric hela tiden återvänder till är Gunnar Ekelöf (1907-1968). Henric menar att Ekelöf på ett vis är okomplicerad och ganska enkel och därigenom lätt att ta till sig.
– Jag känner igen mig i hans dikter. Ofta är han en poet som har problem, exempelvis i Absentia animi, som handlar om hans egen skrivkramp.
Henric är känd i vänkretsen för att läsa dikter på fester, såsom Nyårsklockan på nyårsafton. Han tycker om att hålla sig uppdaterad kring nya poeter och dikter.
– Någon som gjorde stort intryck på mig var Amanda Gorman på Capitolium, vid presidentinstallationen. Hennes framförande grep tag och det är så dikter ska användas. 

tal, röst, uttryck – och neurologi

För ett antal år sedan drabbades Henric av Parkinsons sjukdom. Parkinsons är en neurologisk sjukdom som bryter ner dopaminproducerande celler i hjärnan. Kardinalsymptomen är tremor (skakningar), rigiditet (stela muskler), bradykinesi (långsamma rörelser) och nedsatt balans. Hela kroppen påverkas efterhand och så även de muskler och signaler som skapar vårt tal och vår röst. Upp till 90 procent av Parkinsonpatienter upplever besvär med talet och rösten. Vanligast är hypokinetisk dysartri, det vill säga underrörlighet i artikulationen. Talet blir mindre artikulerat eftersom rörelseförmågan minskar och musklerna blir stelare. Rösten blir svagare eftersom det är muskelkraft som skapar det lufttryck som krävs för god fonation. Numer får Parkinsonpatienter nästan alltid remiss till logoped för att snabbt komma igång med tal- och röstträning.
– Jag har gått hos logoped för att motverka problem. Framförallt att rösten blir svag, och att artikulationen blir påverkad. Det tydligaste för mig att rösten viker sig och blir hes och klanglös.
Henric har haft god nytta av sin bakgrund där det varit en självklarhet att underhålla sina instrument.
– Jag tror att min vana av röst, tal och uttryck har hjälpt mig kring den träningen. Jag tränar ju varje dag genom mitt arbete.
Något man skulle kunna se som en särskilt hård dom – att sjukdomen påverkar själva kärnan i ens yrke – kanske på ett sätt varit en styrka? Att redan vara så medveten kring sitt tal, sin röst och sitt uttryck att man kan träna ännu mer fokuserat?
– Ja, jag tror det. Vissa dikter kan till och med användas som en tal- och röstövning, såsom Ekelöfs Sonatform denaturerad prosa. Den börjar ”Krossa bokstävlarna mellan tänderna gäspa vokaler elden brinner i helvete kräkas och spotta nu eller aldrig…” Här kan man öva artikulation och höja styrkan rejält.

dikten tar en i handen

Henric beskriver att arbetet med dikter och unga skådespelare är bland det mest givande han gjort i sin karriär. Och dikterna har alltid funnits där.
– Jag har alltid haft många dikter i huvudet. Mor gick ofta och citerade dikter när jag var barn.
Att känna till många dikter är bra på flera sätt.
– Parkinsons gör också att man blir väldigt trött, vilket påverkar taltempot och rösten. Då är en dikt bra. Den tar en i handen och visar hur man ska gå. Det kommer inte av sig själv längre. 
Henric, som skrivit flera böcker, kanske också har egna, hemliga alster hemma i lådorna?
– Inte alls. Jag själv har aldrig skrivit dikter, det är inte min grej – jag vill läsa dem. 

---

Referenser

Hartelius L., Nettelbladt U.&Hammarberg B. (Red.) (2007). Logopedi. Studentlitteratur.Kap 4, 9‐13, 35. ISBN: 9789144038865.

---

---